En nära-döden-upplevelse

En sån fick vi i förrgår när vi skulle köra in till hotellets garage mitt inne i smeten i Córdoba.

Det började lugnt med att vi hade en bit kvar ute på motorvägen för att komma in till stan.

Väl inne i stan började det köra ihop sig en aning, betydligt mer trafik och stökigt på gatorna.

Sen blev det såna där trånga gränder som Ama inte riktigt gillar. Inte när vi har bilen med i alla fall.

Det blev smalare och smalare.

Fast så länge man har en liten lastbil framför sig så känns det som att man inte kommer att ha några problem att komma fram. Tyvärr svängde lastbilen vänster där, trots att det var vänstersväng förbjuden. Kanske en leverans av nåt slag?

Det var precis här som det körde ihop sig alldeles. Vi skulle rakt fram, men gatan var avstängd på grund av ett arbete av nåt slag som pågick. Vi hade inget annat val än att svänga höger.

Det var trångt…

… och det blev ännu trängre, bilen framför kom inte förbi den där passagen. Han blev tvungen att backa därifrån, men som tur var hade vi inga andra bilar efter oss och dessutom fanns det ett lite större utrymme längre bak där han kunde komma in och vi kunde då köra förbi honom.

Ama: Visst är väl vår bil mindre bred än den där?

Anders: Ja, jag tror det…

Ama: Tror??!!!????

Här hade vi lyckats bli av med bilen som blockerade gatan. Genom att fälla in båda backspeglarna och ta fart så lyckades vi komma igenom den trånga passagen. Phu! (Okej, vi körde långsamt, men det lät tuffare att ta fart).

Sen kom nästa hinder. En väldigt tajt kurva där ett par grabbar blockerande med en pirra. När grabbarna försvann in i huset tog Anders kurvan helt fenomenalt snyggt…

… och hamnade i en återvändsgränd. Det var då tanklampan började lysa också. Lite väl mycket spänning på en och samma gång om ni frågar Ama.

Nåväl. Anders fick såklart backa tillbaks genom hårnålskurvan, att vända bilen fanns liksom inte på kartan. Ama undrade ifall hon kanske skulle fälla ut backspegeln igen?

Neeeej!!! sa Anders å det bestämdaste.

Jodå. Det var väldigt trångt, men Ama trodde att han kanske ville se tanten som stod vid en stege och tvättade sin mur…

GPS-kärringen var inte alls till nån hjälp. Hon envisades med att vi skulle köra tillbaks och ta samma väg som hon föreslagit från början. Den som var avstängd på grund av vägarbete.

Då blev det till att improvisera.

Och vips så var vi inne och körde på en affärsgata.

Nåja. Till slut hittade vi ut från dom smala gränderna inne i gamla stan…

… och hittade en gratisparkering i utkanten av smeten.

Igår när vi var ute och promenerade så gick vi förbi platsen där vi nästan fastnade.

Inte särskilt brett och man kan se att en och annan nog har skrapat sina bilar där.

Vad vi hade missat när vi åkte in var dessa skyltar:

Max två meter i bredd. Dessutom var det förbjudet att åka in i området om man inte hade tillstånd eller skulle till nåt hotell. Kameraövervakning dessutom… Vi skulle ju till hotellets garage även om vi inte kom fram, men hur skulle polisen kunna veta det?

Det fick oss att förstå vad killen i receptionen försökt få fram till oss dagen innan. Vi gick direkt och meddelade honom vad vi har för registreringsnummer (”AMA”, ni vet) och han vidarebefordrade det i ett mejl till polisen.

Jodå. Nog var det en nära-döden-upplevelse där i gränderna, men Ama är otroligt stolt över tre saker:

  1. Tack vare gratisparkeringen sparade vi 36 euro som två nätter i garaget hade kostat. Det är dyrt med centrala parkeringar i stora städer.
  2. Tack vare att vi såg skylten som berättade om kameraövervakningen sparade vi förmodligen ännu mer pengar än garageavgiften på uteblivna böter.
  3. Sist men inte minst! Ama är oerhört stolt över att hon trots färden där i gränderna inte pep alltför mycket och hon fällde inte den minsta lilla tår. Det ni!

Fast det lär dröja innan Anders får köpa en större bil…

Idag är det dags att åka vidare igen.

Gomorron!

48 Responses to En nära-döden-upplevelse

  1. Annica skriver:

    Wow, bra jobbat
    Skulle oxå bli kallsvettig, helst i vår ”stora” bil 😨
    Kram

  2. LillaSyster skriver:

    Cykelsemester nästa gång?
    Tur att ni klarade er =)

  3. Janne skriver:

    Det var ett äventyr som heter duga. 🙂

  4. Läskigt med gamla städer… vaffö måste man KÖRA just där??

  5. Yvonne skriver:

    God morgon, hu, blir alldeles svettig när jag läser och ser bilderna. Gillar inte heller trånga gränder när man har bilen med sig. Bra jobbat av er som fixade det så galant.

    Ha en fin fredag

  6. Violacornuta skriver:

    OMG!!! Jag sitter rakt fram och kallsvettas här!!! Det där hade jag ALDRIG klarat av! Panikångest minst! Klaustrofobi absolut!!!
    Huvva, vilka äventyr ni är ute på! Skönt att det löste sig till slut men… 🥵😵
    Hoppas era nya äventyr blir av det lugnare slaget.
    Trevlig fredag! 🤗

    • Ama de casa skriver:

      Jag får också ångest när vi hamnar på såna ställen. Därför var jag oerhört stolt att jag inte började gråta när det var som värst 😉
      Idag har det varit oerhört lugnt. Tack och lov! 😀

      Tack detsamma!

  7. skåningen skriver:

    Jag tycker att du ska vara stolt över Anders ,som klarade både bilen och dig! Ytterligare ett tillägg på Anders CV
    SV..Tyvärr är det många som saknar både sunt förnuft och deodorant!
    Ha en bra dag!
    Kram!

  8. mittlillautrymme skriver:

    Gomorron Ama!
    OJ, jag blir alldeles svettig bara genom att läsa om din ”nära döden upplevelse”. Jag har någon gång tidigare skrivit att vi ville göra en resa i ”Amas fotspår”, men det projektet är härmed skrinlagt och inlåst!

  9. Susan skriver:

    Hola! Åh hjälp vilken stress!!! Jag hade hyperventilerat!

    Kram ❤

    • Ama de casa skriver:

      Hej Susan! :-)¨
      Hade behövt både en och två papperspåsar med sig. Dags att skriva upp såna på packlistan inför turer här i Spanien… 😀
      Kram!

  10. farfar hebbe skriver:

    Oj,i den staden passar det kanske bäst att semestra på Tandemcykel..Men bra jobbat ni fixade det efter lite besvär..Haé Kram.

  11. friochlycklig skriver:

    Hoppsan! Det är synd om de som bor där också. Deras hus blir väldigt skrapade. Tur att han Stalkern är en så duktig chaufför. Trevlig helg! Kram

    • Ama de casa skriver:

      Jag skulle verkligen inte vilja bo i det där huset med alla skrapmärken… Skulle inte heller vilja passera där med en bil igen.
      🙂
      Tack detsamma!
      Kram

  12. Geddfish skriver:

    Svettigt värre! Han är duktig, han, han Anders 😀 Karl för sin hatt.
    När Ama får fnatt 😉 Guu va roli ja va!
    Ha en bra resda!

  13. mamma C skriver:

    Det är inte ett dugg kul när gps:en visar in en på villovägar.
    Min replik var alltid när vi jobbade. ”Det kommer aldrig att gå” Och chauffören undrade om det var jag eller han som körde 🙄😲.
    Ha en fortsatt bra resa

  14. Znogge skriver:

    Du milde tid, vilken upplevelse! Även om jag har körkort så överlåter jag på Husse att köra i vissa lägen. Själv har jag tyckt att infällbara backspeglar har varit onödig ”lull lull” men inser nu att de fyller en viktig funktion minst sagt.

    Ha en stillsam och bra fredag nu!

    • Ama de casa skriver:

      Jag har också körkort, och har dessutom lagt ned pengar på det för att konvertera till spanska även om jag inte kör alls sen typ 25 år tillbaks.
      Våra infällbara speglar är manuellt körda. Vi öppnar rutorna och viker in dom manuellt… Ibland är det faktiskt nödvändigt 😀

      Tack så mycket – ännu så länge är det väldigt lugnt 🙂

  15. Ami skriver:

    Men oj, att ni fortsatte köra där. Jag hade backat och tagit en annan väg.
    Kram och fortsatt trevlig resa

  16. bmlarsreseblogg skriver:

    Det var väl en skräckresa som heter duga! Vi har också backat, med husbil, infällda speglar och jag sprang utanför och dirigerade så vi undvek små hustrappor ut i gatan och diverse lerkrukor med blommor. Jisses vad svettigt det är, men bra jobbat, inget pip!👍

    • Ama de casa skriver:

      Huvvaligen… Med en husbil hade det såklart varit ÄNNU värre! Jag verkligen hatar att dirigera. Oftast lyckas jag ställa mig i döda vinkeln och vinka… Tacka vet jag breda gator och andra som kan dirigera 🙂

  17. Susjos skriver:

    Jösses vilken historia, imponerande att du inte pep mera eller grät!
    Å Anders är en hjälte att kunna köra i dessa trånga gränder!
    Hoppas helgen blir lugnare ;-D
    Kram!

  18. Ditte skriver:

    Riktigt bra jobbat! Extra eloge till Anders. Vad gäller GPS så kan man liksom inte lita på dem. Svårt bara att veta när det inte fungerar.
    Och allt ordnade sig ju till det bästa. Men kanske hade det varit värt pengarna för att slippa denna nära döden upplevelse. Vet ju att hotell ibland tar hand om bilen och parkerar den. Kanske ett alternativ nästa gång för det är ju onödigt att belasta hjärtat så hårt.
    Hoppas det nu blir en lugnare parkering vid nästa stopp.

    • Ama de casa skriver:

      Jodå. Dom var jättebra på hotellet och hade säkerligen tagit bra hand om den också. Problemet var bara att komma fram dit när dom spärrat vägen med nåt arbete…
      Nu parkerade vi både lugnt och skönt 😀

  19. åsa skriver:

    Läskigt 😦 tur det gick bra 😅
    Trånga gränder ska Ni akta Er för både ur skrapa bilen eller fastna-synpunkt och ur polis-synpunkt.
    Kram

  20. BP skriver:

    Alltså här förstår jag dig fullständigt. Jag bara hatar att backa oavsett gatans bredd. Jag är helt värdelös på det och hade aldrig klarat att backa i den två meter breda gränden.
    Senast jag gjorde ett liknande ”manöver” fast på en rak strandpromenad var i Villajoyosa. Då kom en lyktstolpe farandes emot mig;-) Hyrbilen blev en buckla rikare, men det enda uthyrningsfirman gjorde var att behålla depositionen på 300 Euro. Det var ”snällt” tyckte jag.

  21. mycketyck skriver:

    Oh herre min je det var en värre tur än berg och dalbanan på Liseberg. Hamnade i samma situation nere i en av badorterna här nere för något år sedan. Det slutade med att vi satt fast med husbilen i ett affärsområde. JR var inte alls förtjust i att titta på alla försäljarna och så kom polisen och hjälpte oss och en stor lastbil bort från alltihop. En annan gång kom vi med en Landrover och extra bred husvagn ner till Garda i Italien och skulle svänga ner till campingen. Jag ljuger inte när jag säger att det var centimeter mellan husvagnen och väggarna.Gissa om vi fick publik och de applåderade när vi var genom den trånga gränden. Pjuh…

    • Ama de casa skriver:

      Det är därför jag inte vill ha en husbil – vi har en tendens att ofta hamna i trånga gränder och det är läskigt nog med en liten personbil.
      Snyggt kört där på campingen!

  22. yfronten skriver:

    Gaaaah! Ni körde alltså in i ett område där man inte fick köra utan tillstånd. Det ser inte ut att vara två meter brett i de där gränderna. Jag kan inte minnas att vi körde i de gränderna 1992 eller när jag nu var där, med den lilla Seaten.

    • Ama de casa skriver:

      Jäpp. Fast vi hade faktiskt ”tillstånd” att köra där eftersom vi skulle till vårt hotell som låg i området. Nu kom vi inte fram dit, men som tur var såg vi skylten om kameraövervakningen så hotellet kunde meddela polisen att vi fick köra där. En annan gång körde vi av misstag i en bussfil i Granada och då kom böterna som ett (rekommenderat) brev på posten…

  23. Veiken skriver:

    Jösses, vilka labyrintkörare ni är. Det gäller att hitta ut och det gjorde ni! Bra jobbat både av co-driver och ratthållare!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: