En nära-döden-upplevelse – en klipphängare

19 augusti 2021

Igår morse vaknade vi upp med den här utsikten från vårt hotell i Linares.

Något senare – efter en frukost på sängen – hade vi den här uppsikten. Vår grandiosa terrass syns snett ovanför skylten till hotellet.

Efter en kort promenad hittade vi tillbaks till bilen och stuvade in bagaget.

Dom här gatstenarna som fanns lite överallt i stan hade förbryllat Ama en hel del. Vad var upp, vad var ner? Och vad föreställde dom?

Det fick sin förklaring när vi åkte ut från stan:

Aha! Det var nog såna däringa. Har förmodligen nåt med gruvdrift att göra.

På vår vidare färd idkade Ama fågelskådning. En hel flock med storkar gled fram över våra skallar. Coolt! Kanske har det med Coronan och karantänen att göra? Kan vara många barn på gång nu.

Vi svängde av mot Motoro, ett ställe som vi besökt förut. En väldigt brant stad och nu har den dessutom slagit rekord. Förra veckan slog den det spanska värmerekordet genom att uppnå dryga 47 grader i skuggan.

Som tur var så var temperaturen bara 27+ när vi kom dit vid 11-tiden och vårt mål var att uppsöka Mercadona.

Där köpte vi på oss frukost för ett par dagar.

Sen – för att göra en lång historia kortare – så hittade vi till slut en gratisparkering på målet.

Vi fick vandra en bra bit genom stan.

Det skulle ta cirka 20 minuter att gå, men det tog väl en halvtimme efter alla pauser och fotograferingar som Ama kände sig ”tvungen” att göra.

Till slut var vi framme vid vårt hotell och kunde checka in.

Fint rum mitt i smeten och det iskalla vattnet som hotellet bjöd på satt väldigt bra. Givetvis hade vi med oss vatten själva, men vid det där laget var det tämligen byxljummet. Inte alls lika gott.

Var har vi hamnat nu då?

Jo i Córdoba. Stan ligger i det område av Andalusien som ibland går under namnet ”Spaniens stekpanna”. Bra idé att åka hit såhär i augusti, eller hur? Igår hade vi 38 grader. Nåja. Det var åtminstone under 40 i alla fall.

Här stannar vi en natt till. Snart går vi ut på stan och kollar runt – utan att släpa på resväskorna.

Gomorron!

PS: Den där längre historien om hur det gick till för att hitta vår gratisparkering i Córdoba, den kommer snart här på bloggen under rubriken ”En nära-döden-upplevelse”. Det är den som är klipphängaren om man så säger.