Trevligheter i Torrevieja

Det har vi haft en hel del av efter att vi kom hem från vår lilla minitripp förrförra veckan. Här kommer ett litet axplock från veckan som passerat sen dess:

I onsdags bjöd Sune och Marie ut oss på restaurang Sirocco nere på Playa del Cura.

”Inget kalas utan kras”. Som tur var så var det ingen av oss som hade orsakat detta, det var kyparen som sen själv fick städa upp efter sig. Tur också att glaset var tomt när det åkte i backen.

Vi åt jättegod pasta. Beslutsångesten gjorde att vi tog två olika varianter och delade dom så vi fick halva var. Ett mycket lyckat koncept.

Det var ganska många ute och promenerade utanför restaurangen på kvällskvisten.

I fredags käkade vi lite tapas nere på ”gamla El Muelle” med Ami, Carita, Dan och Patrik.

I lördags gick vi på en promenad till gamla kyrktorget.

Efter att ha traskat i värmen som råder här nu så var vi självklart värda en svalkande belöning. Den intog vi på 100 Montaditos.

Men det är inte bara trevligheter i form av mat och dryck som inträffat under förra veckan. I söndags efter sin morgonpromenad hittade Anders den här försändelsen i brevlådan. Den hade förmodligen landat där redan i fredags för på helgerna är det ingen postutdelning.

Inuti låg den här jättefina hälsningen…

… och dom här otroligt läckra wettexarna – Ama bara älskar dom! Tack så jättejättemycket fina och underbara Paula!

Ja, nog har det varit en hel del trevligheter här i Torrevieja på sistone. Att vara på hemmaplan är faktiskt inte så dumt det heller.

Gomorron!

Annons

Hjälpsamma Ama!

Men vad är det här? Har vi hamnat i karantän igen och blivit tvungna att ta garagepromenader som vi var hänvisade till i början av pandemin?

Nej, så illa var det inte. Medan Anders rotade i en sladdlåda eller nåt annat inne i vårt garage så hade Ama ett viktigt uppdrag att utföra…

… och det utförde hon med den äran – snabbt och effektivt.

Trots effektiviteten och den alerta gången klarade hon inte att slutföra uppdraget där nere i garaget utan hon fick fortsätta i hissen. Visst såg hon väldigt bestämd och koncentrerad ut? Men vad var det hon höll i handen och varför blev den grejen så suddig?

Jo förstår ni, det var Anders telefon (Amas är – överraskande nog – röd).

Tack vare Amas insats med att promenera i garaget och sen slutföra uppdraget i hissen genom att skaka telefonen så nådde Anders sitt stegmål den dagen.

Visst var Ama hjälpsam!

Hon borde faktiskt belönas med den här vackra skylten som finns på Leroy Merlin. Eller vad tycker ni?

Gomor…

Hur sa? Hur det gick för Ama med stegmålet den dagen? Inget vidare alls, men hon skyller på fusk. Ja, Anders fuskar ju genom att gå ut på morgonpromenader medan Ama jobbar hårt på sin skönhetssömn.

Gomorron!

Skyltsöndag – lukta

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Lukta.

Det första Ama kom att tänka på när det gäller veckas ord var detta:

Tjuren Ferdinand som gillar att lukta på blommorna.

Fast i den där rondellen fanns det inte så många blommor att lukta på.

Snäll som Ama är så fixade hon fram lite blommor åt Ferdinand, då blev han nog lika glad som skylten uppmanade till. Eller kanske inte… Dom där blommorna luktar nog inte så mycket.

Ama är inte den som ger upp så lätt, dom här blommorna luktar säkert jättegott så Ferdinand blir nöjd.

Det finns många saker som luktar illa vilket Ama på ett väldigt fyndigt vis illustrerar med denna skylt. (Ja, ja. Eget beröm luktar också illa, men det passar ju bra just i detta inlägg).

När man trampar i hundbajs luktar det inte direkt hallon om skorna sen.

En getabock kan lukta rätt illa den med. Den här skylten dedikerar Ama till Paula som ville se en närbild på spanska getter. Visserligen är det bara en get och huruvida den verkligen är spansk vete tusan, men fotot är i alla fall taget i spanska Córdoba.

En fördel som faktiskt finns med dom jobbiga munskydden är att dom inte är helt fel att ha på sig när man går på ställen där det luktar illa.

Luktar det riktigt, riktigt gräsligt så kan en gasmask vara ett bra sätt att slippa odören.

Här luktade det ”copycat” lång väg. Namnet påminde rätt mycket om nåt annat… Man behöver typ bara sätta in ett ”H” på lämpligt ställe.

Det finns som tur är många saker som luktar gott också – dom här, till exempel. Tyvärr har Ama glömt vad dom där väldoftande blommorna heter.

Man kan köpa luktagotter i affärerna och spruta på sig.

Fast man ska vara måttlig, en del har en tendens att överdriva besprutningen.

Då kan man förstå att såna här skyltar kan behövas. Om ni inte förstår den danska texten till höger så har Ama varit snäll och tagit med den grönländska översättningen också. Det underlättade säkert jättemycket, för danska är ett svårt språk

Spanjorerna är mycket för att parfymera många produkter. Alltför många, faktiskt.

Varför i jösse namn har dom parfymerat tvättlapparna till glasögonen? Dom funkar bra, men hade nog varit precis lika effektiva utan parfym. Visserligen sitter glasögonen på näsan fast Ama brukar ändå aldrig lukta på dom, gör ni?

Gomorron!

Upploppet på minisemestern förra veckan

Vi hade sovit vår andra natt i Córdoba och promenerade iväg mot bilen, en sisådär 25 minuter bort. Gick lite vilse (DUMMA gps-tant som tappade bort både sig och oss) men vi fick ändå en behaglig morgonpromenad,

Ama hann läsa morgontidningen igen över axeln på en kille. ”Jag vaknar när konsten vaknar”… Ja, det var väl ungefär på det viset som konstiga Ama vaknade.

Vi kom fram till vårt gräsligt fina hotell i Purullena, nummer 4 på kartan HÄR.

Vi gick ut och käkade (förvånande va???) och i trerättersmenyn ingick ingen dryck. Fast när man hade köpt ett glas vin/öl för 2 euro så var det free refill. Bara att beställa in så mycket man ville utan att det kostade nåt mer. När händer sånt i Sverige?

Här tog Anders en selfie på oss som inte blev nåt vidare. Men maten var helt suveränt god, så Ama visar sitt kort istället.

En detalj från hotellet. GAAAHHH!!! Är det inte Stalkern där i spegeln?

Stalkern verkade ha följt med ut på stan… Man kan skönja honom där i vänstra hörnet.

Kolla! Lite tapas också. Livet kan väl inte bli så mycket bättre.

Hotellets internet var inte det bästa. Men som vanligt hade Anders med sig diverse grejer som fixade till det hela. ”Manicken” (en hot-spot-router) och en power-bank löste det hela. (Fråga inte Ama vad det handlar om, hon är bara nöjd att det löser sig).

Dagen efter packade vi in bagaget i bilen för sista gången denna tripp.

Åkte hemåt i ett skönt, lite halvmolnigt väder.

Stannade för en bensträckare med kakätning på ett ställe där vi stannat många gånger tidigare. Fast då har det varit på väg hem från skidåkning i Sierra Nevada med utsikt över blommande mandelträd. Mandelträden var kvar, men dom blommade inte vid den här tiden på året.

Lite senare stannade vi och tankade och inhandlade en riktig frukost med kallkaffe. Anders köpte en macka och Ama köpte Twix. En bättre frukost kan man nästan inte tänka sig.

När vi närmade oss Torrevieja blev vi konfunderade över att det på alla gångbroar fanns folk som stod/satt och kollade ut över vägen? Till slut kom Ama på att det var en cykeltävling på gång. Några tävlingscyklister såg vi dock inte till, bara några hurtiga motionärer.

Till slut kom vi hem och då hittade vi det här i kylen:

Vår frukost som vi glömde att ta med oss när vi åkte iväg fem dagar tidigare. Nåja. Frukosten fick också åka iväg nu – den åkte i soporna.

Sådärja! Nu var förra veckans resa slut och alla kan andas ut.

Gomorron!

Córdoba – del 2

Här kommer nu den ”efterlängtade” fortsättningen av vårt besök i Córdoba förra veckan.

Efter första natten i stan gick Ama ut och läste morgontidningen. Jodå. Hon vet att det är fult att läsa över axeln på folk, men det blir billigare så.

Tyvärr var tidningen lite svårläst och det berodde inte alls på några som helst språkförbistringar eller så, men ni ser kanske nedanför kvinnans fötter?

Ok, Ama zoomar:

Damen läste så slarvigt så bokstäverna ramlade ur tidningen och landade vid hennes fötter. Inte så värst lätt att förstå då! Vissa är verkligen väldigt snåla och vill inte alls dela med sig av nyheterna.

Alla gator var inte trånga och smala i stan. Här fanns det en bred en…

… och vi såg även en hög en. Eller om det var en cypress.

Nere vid floden fanns det ett vattenhjul. Ett risigt sådant som nog inte hade fungerat på många år.

Sen kom vi fram till den pampiga bron ”Puente Romano de Córdoba” som var väldigt snyggt restaurerad. Såklart var vi tvungna att gå över den.

På andra sidan floden låg det lika snyggt restaurerade tornet ”Torre de la Calahorra”.

Ama kände sig nöjd med att ha tagit sig över den fina bron och i bakgrunden ser man det magnifika byggnadsverket ”Mezquita-catedral de Córdoba”.

Vi gick tillbaks över floden och in på La Mezquitas innergård. En mycket intressant byggnad, fast vi brydde oss inte om att gå in. Sparade på så vis 2*11 euro, men den största anledningen till att vi skippade att gå in var att det verkade vara trängsel och dessutom besökte vi stället 2010 vilket Ama har berättat om HÄR.

Fasaden på utsidan var dom i full färd med att reparera.

Detta var en av dom ingångar som dom renoverat klart. Där kunde man se hur interiören delvis såg ut. Ifall ni undrar kan ni gå tillbaks och trycka på HÄR en bit upp (eller så trycka på det HÄR som finns HÄR). Då hittar ni Amas mycket tydliga förklaring av vad det är för byggnad och vad som hon tyckte var allra mest intressant att dokumentera.

Jodå, dom var i full färd med att renovera.

Sen upptäckte Ama att dom hade fått hjälp från ett ganska oväntat håll:

Hundar kan verkligen hjälpa till med väldigt många grejer.

Vid Mezquitan fanns det också en himla massa trånga gränder…

… men vi hittade även en park där dom tydligen var extra rädda om vissa träd, för dom hade hägnat in dom.

Tror fasen det!

För kolla så snyggt trädet blommade.

Det fanns verkligen många snygga grejer att kolla på i Córdoba.

Jajjemensan!

Många kommer till Córdoba för att titta på allt fint som stan har att erbjuda, men vissa åker nog dit för att bara umgås med varandra och familjen:

Jodå. Bara så att…

Gomorron!

Córdoba – del 1

Efter att ha lämnat Linares så kom vi fram till Córdoba, nummer 3 på kartan HÄR.

När vi gick mot hotellet från vår gratisparkering passerade vi stora torget…

… och strax därefter kom vi till dessa pelare vid Templo Romano som ingår i ett renoveringsprojekt.

Efter en knapp halvtimmes promenad var vi framme vid torget som låg precis bredvid vårt hotell. Lägg märke till lillgrabben som verkade hålla på med en tarmsköljning i fontänen.

När vi hade checkat in var vårt primära mål att få något i magen. Vi hittade ett trevligt ställe med ”äkta skugga” på torget där man också kunde få en gratis tarmsköljning ifall det skulle behövas. Det behövdes inte, tack och lov.

Anders hittade en ny favoritöl – Alhambra 1925. Jodå. Det verkar som om även öl mår bra av att lagras en längre tid.

Vi spatserade vidare ut på stan. Lite kul att BP hade med en sån där Ale-Hop-kossa i sitt inlägg på temat ”regna”. Ama kommenterade att hon tycker att dom på den affären är väldigt måna om sina djur. I BPs inlägg hade den fått ett paraply i Benidorm. Här i Córdoba hade dom skyddat den med en solhatt. Man ska vara snäll med djuren!

Det fanns många smala och trivsamma gränder i den gamla delen av stan.

Vissa husägare hade dekorerat fint med krukor och blomster.

När vi trasslade oss genom gamla stan med bilen så hade vi missat skylten som sa ”max 2 meter bred”, men det gick rätt bra ändå. Här fick man dessutom inte vara högre än 3 meter. Den begränsningen skulle vi ha klarat med råge.

Att gå till fots i gränderna kändes bra mycket bättre än att ha bilen med sig.

Sen det där med parkeringar igen… Som ni kan se så var det stoppförbud på båda sidorna av vägen. Ändå stod det tre bilar parkerade på trottoarerna? Suck.

Bilen som skulle passera lyckades ändå snirkla sig förbi. Med viss möda, men det gick bra.

Är man i dom gamla delarna av stan i Córdoba och inte går till fots, då kanske man ska fundera på att ta nåt annat fortskaffningsmedel än en bil?

Varför inte en vespa? Ama blev tvärkär i den här läckert lackade varianten.

Häst och vagn kan också funka. Den här hade två hästkrafter.

Denna hade bara en hästkraft, fast å andra sidan lyckades Ama fånga en ”häst och vagn” på samma bild som en ”gubbe med vagn”. Inte illa, om hon får säga det själv.

När kvällsljuset började komma så gick vi till Córdobas förmodligen mest besökta turistattraktion – La Mezquita. Fast då gjorde sig hungern påmind igen och vi gick hem till ”vårt” torg. När man är i närheten av dom största turistattraktionerna så stiger priserna på restaurangerna och varför ändra på ett vinnande koncept? Det är inte dumt att ha nära hem.

Det kan komma mer från Córdoba, men det kanske ni redan har räknat ut med tanke på rubriken.

Gomorron!

Linares

Vi lämnade Don Quijote, Sancho Panza och kvarnen bakom oss i förra inlägget och åkte vidare in i Andalusien.

Själva färden har Ama beskrivit HÄR, och bilturen slutade med att vi hamnade i staden Linares, nummer 2 på kartan HÄR.

Efter att ha checkat in på hotellet gick vi ut på stan och bland det första vi stötte på var tjurfäktningsarenan. Lite överraskande var det att baren La Rosaleda fanns där också, en sån har vi även i Torrevieja. Dock inte vid nåt djurplågarställe, tack och lov.

Vi stannade till på en bar där vi fick ett en varsin förfriskning och tapas.

Kollade in ännu en sån där självtömmande papperskorg. Själva påsen hoppade ur korgen och vandrade för sig själv nedför gatan på trottoaren mitt emot.

Vi slutar aldrig förvåna oss över dom spanska kabelhärvorna. Helt otroligt att elen fungerar så pass bra som den gör.

Precis intill den fantastiska elinstallationen fanns en vacker kyrka och ett pampigt postkontor.

Anders fick lite spring i benen och visade sin eminenta höjdhoppningsteknik. Hade nog funkat ännu bättre ifall det inte funnits en glasruta mellan honom och bollhavet han hade tänkt att landa i.

I stan verkade dom vara ute i god tid med att förbereda inför julen.

Det fanns vackra muralmålningar…

… och tjusiga husgavlar.

Vi såg att det – otroligt nog – fanns människor som köade för att köpa biljetter till den förestående tjurfäkningen som skulle gå av stapeln några dagar senare.

Själva gick vi bara runt den vackra byggnaden och kollade på den tjusiga tjuren.

Sen slog vi oss ned på baren La Rosaleda…

… och där blev vi visst sittandes ett bra tag.

När vi strosade hemåt mot hotellet igen såg vi en käckt färgad pool.

Efter en god natts sömn checkade vi ut och åkte vidare igen.

Denna gång landade vi i Córdoba, där dom bland annat hade den här fina målningen bredvid gratisparkeringen vi hittade efter att ha irrat runt med bilen i dom trånga gränderna i stan.

Det fanns mycket annat att titta på i Córdoba också, men mer om det nån annan gång.

Gomorron!

Don Quijote-land

När man åker runt i Castilla-La Mancha märker man tydligt att man är i Don Quijotes trakter.

Munera hade exempelvis denna välkomstskylt.

När vi hade checkat ut och körde från hotellet stod Don Quijote och hans följeslagare Sancho Panza och spanade uppe på en kulle.

Här studerade dom en säljare (?) som tappert försökte sätta upp ett parasoll i blåsten.

I utkanten av stan fanns den här fina väderkvarnen med radarparet i förgrunden.

På samma ställe hade en bonde fullt sjå med att plöja i en rondell.

Hästen hade foten uppe på en stolpe av någon anledning.

Anders ville visa att han också kunde ha hög benföring – och det utan att ta hjälp av nån stolpe minsann!

Han tjuvkikade även i Sanchos packning:

Många bra-att-ha saker hade han med sig.

Även i den andra delen av packsadeln hade han mycket grejer. Undrar om det var därför som Sancho hade en åsna och inte en häst? En packåsna, alltså. Don Quijote hade inte alls nån packning, det låg nog under en riddares värdighet.

Det här citatet kom tydligen från kapitel 8 i nån av Quijote-böckerna (det är en roman i två delar skrivna 1605 och 1615 av Miguel Cervantes). Om Ama – med hjälp av translate – tolkat det rätt så är det här som Sancho säger till Quijote att det han slåss mot inte är jättar utan väderkvarnar.

Kvarnen var kanske ingen jätte, men den var jättestor.

Inuti kvarnen fanns det en turistinformation med väldigt ”generösa” öppettider. Dom höll bara öppet i juli och augusti, och då endast ett par timmar på lördagar och söndagar. Ama gissar att turisttillströmningen inte är så stor här.

Vi var visserligen där i augusti, men på en tisdag. Så det var väl bara att vända ryggen till och åka därifrån utan att få nån information.

På vägen därifrån kunde vi konstatera att ”väderkvarnarna” har ett annat utseende nuförtiden och alstrar energi…

… samt att solenergin breder ut sig mer och mer.

Hmm… Undrar om Ama kanske ska skriva en modern tappning av den gamla 1600-talsstoryn och låta ”hjälten” slåss mot vindkraftverk och solceller… Det skulle nog bli en bestseller, eller vad tror ni?

Gomorron!

Munera

Så har det blivit dags för en återblick på förra veckans minitripp och det första stoppet blev i Munera, nummer 1 på kartan HÄR.

Munera var ett litet ställe och själva centrum låg uppe på en kulle. Från vårt hotell såg vi stan och den branta backen som ledde upp till den. Som tur var hade vi inga planer på att gå upp dit, vi hade ett annat mål i sikte.

På vår väg såg vi ett trevligt konstverk utfört i relief.

Ama poserade ”snyggt” framför konstverket. Hon hade en plan med detta beteende…

… nämligen att avleda Anders uppmärksamhet från borgen. Hon lyckades – weehooo!!!

Vi såg ett annat konstverk på vår väg också, ett riktigt ko-nstverk. ”Mural de la vaca” hette det och ”vaca” är det spanska ordet för ko. Fast Ama tyckte mer att det såg ut som tjurar… Men, men. Det handlade kanske om ko-nstnärlig frihet?

Efter en kort (ko-rt?) promenad kom vi fram till vårt mål i Munera:

Den kommunala poolen. Där slog vi läger i en ruta.

Det var ett behagligt ställe att besöka i den rådande hettan.

1. Poolen var av olympiska mått och det rådde ingen större trängsel.
2. Anders badade.
3. Det gjorde även Ama. Promenaden dit hade visst gjort att hennes ena ben blev gummiartat och det andra verkade ha gått av?
4. Äntligen fick vi nytta av vår undervattenskamera igen!

Ordentliga som vi är så väntade vi med maten tills efter badet. På den mycket trivsamma restaurangen framgick priset på menyn klart och tydligt till skillnad från den där vi blev lurade i Villanueva de la Jara häromsistens. (Nej, Ama har inte glömt och ja, Ama kan vara långsint ibland).

Vi hade tur att det var måndag, då sparade vi fem euro. Ama frågade om den där stora flaskan vin ingick också, det gjorde den inte…

… men vi fick en normalstor flaska vin att dela på. Utöver dom tre rätterna man fick välja från menyn fick vi en extra sallad och bröd.

Det var många människor på restaurangen men ingen trängsel.

Maten var helt suveränt god och mycket snyggt presenterad också. 10 euro per person för en trerätters med extra sallad plus bröd och dessutom en halv flaska vin per skalle – så ska det vara, helt klart prisvärt!

Tydligen fick Ama bråttom hem till hotellet igen, därtill var hon kanske nödd och tvungen? Eller så var det en siesta som hägrade.

Senare på kvällen blev vi lite kyrkliga av oss och besökte ett kapell precis bredvid hotellet.

Det fanns även en fin kvarn där.

Skylten vid den påminde Ama om midsommarfirande i Sverige, fast med en väderkvarn i centrum istället för en midsommarstång. Det är tydligen skillnad i traditionerna mellan Dalarna och Don Quijote-land.

Att vi befann oss i Don Quijotes trakter skulle vi bli väldigt på det klara med när vi åkte vidare nästa morgon.

Gomorron!

Skyltsöndag – regna

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Regna.

Inte riktigt rätt vecka för att kunna presentera färska bilder i kombin här på Amabloggen. Inte en enda droppe har vi fått, men Ama har ändå gjort så gott hon kunnat nu när vi varit ute på vår lilla tripp.

Lite krystat, men här kommer resultatet. Okej. Mycket krystat, men man får göra så gott man kan, och tolkningarna är som tur är väldigt fria.

Paraplyer är bra att ha när det regnar, men dom kan även vara bra att ha till hands i solsken. Dels för att skugga, eller som i det här fallet för att hålla ordning på en flock turister.

Funkar bra många gånger.

Sen kan man försöka locka turister med paraplyer också. Tro om det var Vingresor?

Lluvia betyder regn. Konstigt nog blev vägarna tydligen buckliga av regnet så man var tvungen att köra extra fort för att komma undan. Eller så var det långsammare? Vi behövde inte bry oss, för det regnade inte alls.

Här blev vägarna snorhala av regnet. Vi behövde fortfarande inte bry oss.

När det blir kallt nog så blir regnet till snö. Ingen större risk för det då det var över 30+ ute. Ja, vi som var ute med bilen var också 30+. Lite drygt…

När det frusna regnet ramlade ned så fick inte lastbilar köra om. Ingen risk för det heller – lastbilarna hann aldrig ifatt oss.

Ja, ja, det var veckans ”regn-skörd”. Ama sa ju det från början! Ett krystat inlägg.

Hon går nu ut i arkivet och visar några filmer hur det kan se ut när det har regnat rejält här, för det kan det verkligen göra ibland trots allt. Jäpp! Dags för sommarrepriser igen.

Nere på stan i Torrevieja 2015. Det var superfint och soligt när vi gick ut sen kom det en ”liten” regnskur. (Film på 34 sekunder).

En hemresa från IKEA i Murcia 2010. (Film på 3,44 minuter).

Även hemma på terrassen kan det regna en del. (2 sekunder, och det räckte och blev över).

Jodå. Nog kan det regna här i det soliga Spanien. Fast inte just nu och inte så ofta.

Gomorron!