
Igår morse när vi vaknade i Villanueva de la Jara inledde vi dagen med att möblera om. Det kom nämligen en liten regnskur, så vi tog in dynorna och dom tygklädda stolarna från terrassen som saknade tak. Onödigt att dom skulle bli blöta tyckte vi. Efter bara ett litet tag kunde vi ställa ut dom igen så att inte hon som hade hand om pensionen skulle misstänka oss för att vara tjuvar om hon tittade ut på terrassen från frukostrummet.

Sen blev det frukostdags. En riklig frukost hade dukats fram till oss båda.

Efter en stunds vila på rummet checkade vi ut. Ama gillade receptionsdisken men kunde inte för sitt liv förstå hur lådorna fungerade. Vågade inte testa att dra i dom heller, en halvstöld av terrassmöblemanget fick räcka för den morgonen.

Vi hade en lång väg att gå till bilen eftersom Anders hade blivit avrådd att parkera precis mitt utanför pensionen. Där löpte bilen nämligen en stor risk att bli prickig av målarfärg, så han hade flyttat bilen till motsatta sidan av gatan.

Den hade blivit prickig i alla fall på grund av den lilla regnskuren på morgonen. Anders putsade rutorna medan Ama dokumenterade. Bilderna från bilen blir åtminstone liiite bättre när rutorna är rena.

När vi åkte iväg var det behagliga 20 grader ute och Amas nya favorit-GPS satt stadigt på plats. En ganska lång körning låg framför oss igen och vi klarade av ett par sommarpratare till under resans gång.

Helt klart var vi ute på landsbygden ännu en gång…

… och körde även igenom små pittoreska byar.

Vi passerade vackert gula rapsfält som fanns på båda sidor om vägen. Det visade sig sen vara solrosor, men vad sjutton – gult som gult? Vad Ama anbelangar hade det lika gärna kunnat ha varit tussilago, fast dom var nog en anings för höga för att kunna vara såna.

Vi stannade till vid en damm utanför Sacedón där vi varit en gång tidigare. Vi resonerade om huruvida vi möjligen var där för två år sen, eller om det kanske var ännu längre sen? Ama konsulterade facit (bloggen, alltså) och vi var där i september 2020. Ooops… Bara tio månader sen, ibland går tiden inte alls lika fort som man tror.

På upploppet av resan fick Ama agera GPS-hållare. Plattan som hade suttit så stadigt på början av turen gled plötsligt ned. Dom tre inringade magneterna hade kommit på glid. Den dubbelhäftande tejpen som hållit fast dom på radion hade förmodligen givit upp i värmen.

Anders hade som vanligt streetviewat fram en bra gratisparkering nära hotellet.

Därifrån var det raka spåret på en trevlig gågata…

… ända fram till vårt boende. Vi var lite tidiga för incheckning, men rummet skulle vara städat och klart inom 10 minuter. Inget större problem då det var hög tid för att äta lunch och det fanns ett helt gäng med restauranger precis utanför på gågatan. Att han på pensionen dessutom bar upp vårt bagage på rummet var absolut en bonus.

Efter att ha avnjutit en god lunch kunde vi checka in på det trevliga rummet.

Vi hade dessutom turen att få en härlig terrass med vackra blomsterarrangemang. Dom senare fick oss genast att känna oss som hemma.

Vi rymdes båda två på den stora terrassen, fast kanske inte samtidigt… Det härliga sorlet från folklivet nere på gågatan var verkligen skönt att höra! Nästan som förut, då innan… Ja, ni vet vad.
Var har vi hamnat då?
Jo här:

I Guadalajara. Precis som rubriken säger så har vi åkt från en Jara till en annan jara. Från Villanueva de la Jara till Guadalajara alltså.
Trots att det är premiär för oss att besöka Guadalajara så har vi faktiskt varit i den stan förut. Eller åtminstone på flygplatsen. När vi flydde från orkanen Odile så mellanlandade vi i Guadalajara. Fast den stan låg i Mexiko till skillnad från den här spanska varianten.
Och vet ni vad? Vi kommer att stanna här en natt till och chilla lite. Man har faktiskt rätt att ta det lugnt på semestern också.
Gomorron!