I förra inlägget hade vi lämnat sanatoriet uppe i bergen utanför Alcoy.

Efter ungefär en halvtimmes körning kunde vi se målet nedanför oss – Ibi.
Körningen till hotellet blev en anings krånglig, då ”raka spåret”-vägen var avstängd på grund av vägarbete.

Istället fick vi trassla oss fram genom smala gränder. GPS-en var helt förvirrad så det var en himla tur att vi hade varit här förr och kom ihåg hur vägarna gick (nåja, Anders mindes i alla fall, Ama var som vanligt som en guldfisk…).

Det var trånga passager och hårnålskurvor. Till råga på allt låg det en katt mitt på vägen som nästan vägrade flytta på sig. I en av dom snäva kurvorna stod det en vänlig lokalbo och dirigerade, det var väl snällt? Fast Christer körde väldigt säkert och hade absolut grejat det utan dirigentens hjälp.

Både Annica och Ama satt och pep i baksätet. Att blunda hjälpte till, inte med framkomsten men det blev färre pip i bilen.

Till slut kom vi fram till hotellet som ligger centralt vid ett trevligt torg.

Vi checkade in på Hotel Plata för sjätte gången, för Christer och Annica var det premiär.

Rummen är verkligen både läckra och annorlunda. Våra egna kuddar hade vi med oss, men dom behövde vi inte använda då det fanns sköna fyrkantekuddar utöver den – för spanska hotell – obligatoriska korvkudden.

Vi hade utsikt över det härliga torget med ett flertal barer. Jodå. Det finns barer där under träden, men man ser dom inte så bra uppifrån. Fast dom skymmande träden skuggar perfekt när man väl sitter där nere.

Vi gick ut på stan direkt. Observera att det var stoppförbud på båda sidor av gatan, ändå stod det ett helt gäng med bilar parkerade där.
Att det blev bråttom ut hade helt klart en orsak:

Hunger.
Efter att ha smörjt kråsen med en trerätterslunch så passade vi på att visa upp en av Ibis största sevärdheter, nämligen denna:

En mycket intressant och fascinerande gatstump. På den lilla biten som den gråa bilen kör på, där blir det plötsligt vänstertrafik! Det syns på gatumarkeringarna att det är mötande trafik på bilens högra sida. En märklig och väldigt krånglig korsning ifall man inte känner till vad som gäller.

Vi turistade lite till och kollade in en kyrka.

Vi gick in också…

… men kom ut ganska snabbt igen och började vandra tillbaks mot hotellet.

Det var på den här ”raka spåret”-vägen vi egentligen skulle ha kommit med bilen. Visserligen är det en gågata vid den här tiden på året, men i slutet av den låg vårt hotell och i dom lägena får man faktiskt köra på gågator.

Eftersom vi hade varit så kyrkliga så ansåg vi oss ha gjort oss förtjänta av nattvarden. I och för sig var det inte natt ännu så det kanske var mer en dagvard?
Ja, det var väldigt mycket kvar av dagen och som ni kanske redan har förstått av rubriken (Ibi – del 1, om ni inte minns), så kommer det mer från våra förehavanden i Ibi.
Gomorron!