För ett tag sen när vi satt på El Tapeo sa Anders ”Ojsan…”.
Det hände tydligen nånting bakom Amas rygg.

Det kom en stooor långtradare körandes på gatan.

Att framföra ett sånt stort fordon på dom smala gatorna måste vara spännande nog, att dessutom köra långtradaren mot enkelriktat förhöjer spänningsmomentet en hel del kan man tycka. Det körde ihop sig rejält och Ama höll på att få nackspärr på köpet.

Oj, oj, oj… Nu kom det lika stor bautabil från tvärgatan.

Då körde det ihop sig ännu mer.

Det verkade ordna upp sig…

… och till slut stod dom båda långtradarna snyggt parkerade i korsningen – snyggt parkerade efter spanska mått mätt vill säga.
Dom skulle väl leverera nåt, kan tro. Det måste vara väldigt jobbigt att sköta leveranser i den här stan – Trafikpolis-Ama kan faktiskt ha viss förståelse att det blir lite si och så med parkeringarna då.
Mindre förståelse har hon för latmaskarna.

Den blåa bilen hade dubbelparkerat mitt i korsningen och dessutom parkerat in den svarta bilen. Förmodligen iddes föraren inte gå några extra steg för att komma dit han skulle. Men så länge man sätter igång varningsblinkersen är alla parkeringar tillåtna enligt spanjorerna som det verkar.
Vad ska Trafikpolis-Ama göra när hon har glömt papperspåsen att hyperventilera i hemma?
Tja… Hon kan ju – likt många andra – låtsas som det regnar.
Nu regnar det inte så ofta här, men det lilla problemet går att lösa på konstgjord väg:

HÄPP! Ett något skumt regn, men det får duga.
Gomorron!