Dos número dos

09 juli 2021

Dos nummer två alltså, den har vi fått nu.

I onsdags kväll just innan klockan åtta åkte vi iväg med bilen mot ”russindiskot” bakom Carrefour. Det var dags för Ama att få sitt andra stick med AstraZeneca. Konstigt att Ama blev kallad före Anders eftersom han fick sin första dos 13 dagar före sin fru?

Väl framme så var det en betydligt längre kö än vad det varit tidigare. Ama ställde sig snällt längst bak och fick snabbt två personer efter sig. Skönt att inte vara sist.

En fördel med dom långa avstånden i köerna nuförtiden är att dom rör sig rätt snabbt framåt. Ama var inne på upploppet redan efter några minuter…

… och strax därefter var hon inne i lokalen. Ni ser Stalkern där i speglingen va?

Här syntes han bättre.

Köhanteringen sköttes exemplariskt även denna gång av vakter som styrde upp det hela.

Ama var snabbt klar med sticket som gjordes i ett av dom där båsen som syns till höger i bild. ”Uppvaket” (den beordrade vilan efter att sprutan var tagen) var nu förkortad till 10 minuter, senast hade det varit 15 minuter. När någon hade vilat klart och gick ut så vändes stolarna bak-och-fram och fick användas först efter att dom var desinficerade och rättvända igen

Ni ser kanske att Ama ser lite bekymrad ut? Det beror på att hon inte fick nåt plåster denna gången heller trots att hon höll på att förblöda! För säkerhets skull har hon pekat ut blodvitet på bilden. Okej… Det där med att hon höll på att förblöda var kanske liiite överdrivet.

Hon fick ett tämligen värdelöst vaccinationsintyg. Första dosen skrevs in då när den togs den 26/4. Andra dosen fyllde systern i då den togs. Det där 7/7/21 hade Ama lika gärna ha skrivit in själv. Ingen stämpel, signatur eller nånting som bevisade det hela fanns på intyget. Fast på nätet kan man ladda ned ett covid-bevis med QR-kod och allt. Ett sånt har Ama nu i sin telefon – bra så! (Fast ska vi åka nånstans kommer Ama att kräva att ha med det på papper också, det finns gränser på hur modern hon vågar vara…).

Efter att ha vilat i 10 minuter studsade (nåja…) Ama ut från vaccinationsstället ungefär en halvtimme efter att hon ställt sig i kön vid ankomsten. Inte illa med tanke på att kön var ganska lång.

Det var ju bra…

… för då hann vi hem så vi kunde se hela matchen mellan Danmark och England. Mindre bra var det att Danmark förlorade, åtminstone om man frågar Ama.

Morgonen efter – igår alltså – åkte vi återigen mot russindiskot.

Då var det Anders tur att få sin andra spruta. Som synes var kön inte i närheten lika lång som kvällen innan.

Här hade Anders redan kommit in i byggnaden, ni ser honom vinkandes där bakom o-et.

Även Anders fick sin väntetid förkortad från 15 till 10 minuter…

… och var snart ute i friheten igen. För hans del hade det tagit knappt 20 minuter för hela proceduren.

Det firade vi med att ta en frukost på lokal. Eller utanför en lokal i alla fall.

Så nu har vi båda fått dos número dos vilket känns väldigt bra. Skönt att vara fullt besprutade, åtminstone för den här gången. Ama hade lite huvudvärk och var en anings matt dan efter sticket (igår, alltså) medan Anders inte har känt av nånting alls. För säkerhets skull tog vi det lugnt igår och lämnade inte lägenheten förutom på morgonen när Anders skulle få sin spruta.

Hur ligger ni till med era vaccinationer?

Gomorron!