La Santa – vi mötte Jesus

När vi bodde på det paradorliknande hotellet i La Santa utanför Totana (nummer 1 på kartan HÄR) så hade vi vandrat upp till en staty föreställandes Virgen Dolorosa.

Därifrån hade vi den här utsikten:

Hotellet till höger i bild och en figur högst uppe på toppen till vänster. Den måste vi såklart kolla närmare på så vi skulle vandra dit upp också.

Eller vandra och vandra…

Vi tog bilen.

Ama ångrade sig en aning, vägen var hiskeligt smal. Som tur var mötte vi inga andra bilar.

Men när vi väl kom upp fick vi ett annat möte:

Vi mötte Jesus.

En pampig Jesusstaty, ni ser väl lille Anders som står där och fotar?

Lilla Ama vägrade gå med upp den sista biten. Hon valde att vakta bilen istället, det kändes som om det kryllade av biltjuvar i omgivningarna.

Det enda den vägrande Ama missade att se där uppe hos Jesus var altaret inunder statyn där folk hade kastat in pengar. Den missen gjorde inget för Ama kunde dels titta på bilderna efteråt och dessutom hade hon för korta armar för att komma åt dom där slantarna som var inlåsta bakom ett galler.

Åt andra hållet från Jesus sett så fanns det en utsiktsplats som ville bli fotograferad. ”Jesus Hjärta”.

Anders började traska mot den.

Denna gången hakade Ama på, fast som vanligt hamnade hon på efterkälken.

Ute på utsiktsplatsen fanns det ännu en skulptur.

En mycket märklig sådan. Otäck, faktiskt! Ama valde istället att kolla på ett av sina favoritobjekt. En skylt, alltså.

Anders pekade ut staden Totana på skylten…

… sen tittade vi på den irl långt borta i fjärran.

Det var en vacker plats…

… där många tydligen hade valt att låsa ihop sig med varandra. Förlova sig, alltså.

När vi tittat klart åkte vi nedåt mot hotellet igen.

På nedvägen hade Ama en bättre möjlighet att fota en massa skulpturer som nån hade valt att uppföra vid sidan av vägen. Undrar just hur man kommer på att man ska sätta upp en massa statyer mitt ute i ”ingenstans”?

Ama var ändå glad att dom stod där och ”distraherade” henne…

… för vägen ned var precis lika smal och läskig som vägen upp hade varit. Kanske inte så konstigt eftersom det var samma väg.

Lyckligtvis fick vi inget möte på vägen ned heller – slutet gott, allting gott. Ama gillar happy endings.

Gomorron!