Morgonpromenad och hemresa

Igår blev det en morgonpromenad före frukost på hotellrummet i Villena.

Ett av husen var i behov av stöttning här i livet.

Men det gick att trassla sig förbi om man bara var lite smidig.

Vad var siktet inställt på då?

Jomen självklart… En borg.

Det var många trappsteg kvar innan man kom upp till borgen, men det fanns lyckligtvis inga stöttor att passera i den trappen.

Väl uppe blev man tvungen att runda hela borgen innan man kom fram till entrén. Där fanns en lapp som talade om att den var stängd. Jamen kunde dom inte ha satt upp den lappen på några fler ställen? Före man var tvungen att trampa uppför alla trappor och runda borgen hade ju inte varit dumt.

Man fick ändå en fin utsikt över stan, alltid något.

Sen var det bara att trappa ned mot stan och hotellet igen. En fin morgonprommis, fast vissa av husen skulle inte må dåligt av en renovering…

Har ni förresten lagt märke till att Ama har skrivit ”man” här hela tiden och att det har varit ännu färre människor på bilderna än det brukar?

Det har sin förklaring. Anders är man, Ama är kvinna.

En smart kvinna dessutom.

Under tiden ”man” promenerade stannade ”kvinna” i sängen som fanns där innanför balkongen.

Hon hade tre goda anledningar:

1. Morgonpromenader är inte hennes grej
2. Morgonpromenader som involverar ett borgbesök är verkligen inte hennes grej
3. Hon har redan varit uppe vid den där borgen vilket finns att läsa om HÄR. (Fast den gången hade vi tagit bilen nästan hela vägen upp, liiite fusk kanske).

När Anders kom tillbaks vid halvåtta-tiden så käkade vi frukost på rummet och packade ihop våra grejer.

Med (pack)åsnan i täten vandrade vi iväg den korta biten till parkeringen där bilen stod. Väggmålningen var ett bra riktmärke som visade att vi var på rätt väg.

Anders verkade tycka att Ama skulle sitta i baksätet, han ville väl ha en lugn och skön körning kan tro. Men den enkla gick Ama inte på, hon vill jättegärna hjälpa till när Anders kör och det är inte alls lika lätt från baksätet.

När vi körde ut från stan fick även Ama se borgen en gång till och det på ett mycket bekvämare sätt.

Vi susade förbi stora fält med tjusiga berg i bakgrunden.

Mååånga borgar fanns det på hemvägen, men vi passerade alla utan att stanna till. Phu!

Slutligen kom vi hem till Torrevieja och då tog både resan och sommarpratet med Niklas Strömstedt slut. Vilken tajming!

I morse gav man sig ut på morgonpromenad igen:

Klockan 07:00 var det en vacker soluppgång vid Playa de los Locos.

Tio minuter senare hade det ljusnat och folk hade redan börjat paxa rutor nere på Playa del Cura. Ama hörde inte till dom, hon låg fortfarande kvar och kurade i bingen.

Gomorron!

Annons