Väldigt slitna utemöbler…

… ja kanske det. Fast Ama väljer att istället kalla det för ”patina”, det anses ju fint i många kretsar.

Ama satt häromdan och studerade Anders ute på terrassen medan hon sysslade med andra, otroligt viktiga saker. Till slut tog nyfikenheten överhanden och hon gick ut för att kolla vad som pågick.

Anders höll på att packa upp våra nya stolar som vi köpte på Jysk för länge, länge sen när det var rea. Exakt likadana stolar som dom i bakgrunden som nu hade börjat rämna en aning. Anders är mycket för att köpa in reserver och Ama gillar när det är rea – det främjar ekonomipriset. Man kan ge sig tusan på att när grejerna ger upp totalt och man måste panikhandla, då finns säkerligen inte det man vill ha och det som finns kostar skjortan.

Lägg förresten märke till ”duvskrämman” som står lutad i dörren. Den fungerar fortfarande alldeles utmärkt. Inga duvor på terrassen och dom flyger till och med iväg bara man siktar på dom när dom sitter hos grannarna och hoar. Dom fattar nog inte att dom är utom skotthåll.

Tack vare köpet av reastolarna fick vi en snygg matta ut till terrassen också – perfekt!

Sen satte Anders igång med förarbetet. Ama ledsnade och gick in och fortsatte med sina viktiga förehavanden framför datorn.

Hon gick ut lite då och då för att kolla hur arbetet fortskred. Det såg ut att gå hur bra som helst utan Amas hjälp (utöver den väldans viktiga dokumentationen då).

Se där! Nu hade bordet fått sig en omgång med träolja utan att patinan hade försvunnit helt. Ama sällade sig genast till dom kretsar som tycker att det är fint med patina – det blir mindre jobb på det viset.

Så då kunde vi båda klappa oss på axlarna över snyggt utförda värv…

… och istället göra sällskap med Bosse och Mari ned till Coffee&Tapa. Det var väldigt trevligt och det var vi sååå värda efter allt vårt slit.

Gomorron!