Skyltsöndag – brinna

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Brinna.

Under veckan gjorde vi en liten shoppingrunda med bilen och första stoppet blev här:

På byggvaruhandeln Keaki. Där hade dom förutom färgglada skottkärror även en cementblandare. Ama vet av egen erfarenhet att när man gjuter med cement ska man låta cementen brinna. Ja, av nån outgrundlig anledning heter det så, men det ska väl helst inte slå upp lågor. Det är kanske därför man ska se till att vattna på den? Fast Anders påstår att det är för att det inte ska uppstå torksprickor. Ja, ja. Vi säger väl det då. Ama har i alla fall stått och spolat vatten på en nygjuten betongplatta vid ett foderbord för renar, det har hon glömt att ta upp i sitt CV och nu är det nog onödigt – det finns inte många renar här.

Vår shoppingrunda tog oss vidare till La Zenia Boulevard. Där får man inte gå runt med brinnande cigaretter överallt.

En ny sån där gasspis för campingbruk är vi på jakt efter till terrassen. Fast den ska helst vara större än den på bilden som till råga på allt var väldigt dammig. Att laga mat på en gasspis med brinnande lågor är helt perfekt, att justera temperaturen går på ett ögonblick.

Om man får alltför mycket fjutt så är det alltid bra att ha både brandlarm och brandsläckare nära till hands.

Grejerna som finns inne i den där affären hyser Anders ett brinnande intresse för. Ama glömde att fota stället nu i veckan men har en uppsjö av såna bilder i arkivet. En sak avslöjar tydligt att detta är en arkivbild, ser ni vad?

Anders kollade runt på diverse elektronik medan Ama letade efter nåt som brann. Hon hittade en eldsprutande drake på golvet, den får vara med.

Får man slut på tändstickor innan det börjar brinna ordentligt så kan man alltid ta själva asken till hjälp.

Ama kollar alltid utrymningsplanerna på hotell, det är väldigt bra att ha den kollen ifall det börjar brinna. Hon verkar ha en viss förkärlek för att fota dom också. En gång var Ama med om en riktig läskig upplevelse i ett sån där trapp man skulle använda ifall det brann. Vi var i Brisbane och bodde på 8:e våningen på ett hotell. Vårt plan var rökfritt, men det fanns ett utrymme för rökare på plan nummer 7. Löjligt att ta hissen för bara en våning tänkte Ama och gick ut i trapphuset. När hon kom till nedre våningen var dörren ut till hotellkorridoren låst, varvid Ama gick upp en våning igen för att upptäcka att även den dörren var låst! I panik tog hon sig ned våning för våning och varenda dörr var låst. Till slut när hon kommit till bottenvåningen gick det att öppna en dörr, tack och lov! Försökte se oberörd ut när hon klev ut bland dom förvånade kockarna i köket och frågade om detta möjligen var vägen till receptionen. Det var allt en himla tur att det inte brann, hur hade dom tänkt där liksom? Det gick att komma ut i trapphuset, men inte därifrån. Undrar just om Ama testade den trappen igen, vad tror ni?

Här lyckades Ama fota en brinnande soluppgång. Soluppgångar är svårfångade ifall man nu inte har ett tidigt fakirflyg att passa.

Ama saknar verkligen att resa. Så hon ger sig ut i bildarkivet för att påminna sig om hur det var då förr i tiden.

Här firade Ama sin femtioårsdag i Costa Rica för… för… för ett par år sen om hon inte missminner sig. Hon bad kyparen om en het drink och nog var den het alltid – den brann.

Nästa stopp blir i Santa Monica, Kalifornien. Man fick inte parkera på platsen vid någon tidpunkt för att det var en brandgata. Bra så. Trafikpolis-Ama undrade bara vad den parkerade bilen gjorde där?

På samma ställe hade dom en lustig branddörr. Ama skulle snarare kalla det för en brandlucka.

Sen kan man undra vad Ama skulle göra ifall det brann på riktigt? Svaret finns i slutet av den här filmen som Anders tog när vi campade i Galicien i norra Spanien:

Det var riktigt otäckt där ett tag, men eftersom helikoptern kom så snabbt så hann elden inte sprida sig så mycket i dom torra markerna. Tiden är verkligen väsentlig när såna där bränder uppstår.

Vissa tog det dock lugnare än andra. När det brann som mest och vi hade planer på att fly fältet och låta tältet brinna upp, då var det en mamma som upphöjde sin röst och skrek:

– Niños! Vamos a comer! (Ungar! Nu ska vi äta!)

Den mamman hade nog inte läst på brandföreskrifterna ordentligt…

När det brinner ska man inte äta.

Hmm… Inte ens Ama skulle nog ha en tanke på mat i ett sånt läge.

Gomorron!

Annons