Ettårsjubileum…

… fast ett jubileum som man egentligen inte vill ska finnas. Idag var det precis ett år sen som Anders blev attackerad av en barnbacke i Sierra Nevada och bröt sin högra överarm uppe vid axeln. Vad som hände har Ama berättat om HÄR.

Inte så långt därefter drabbades vi av karantänen här i Spanien och då införskaffades en klippmanick för att få ordning på kalufserna.

Trots att frisörerna har haft öppet länge nu så har vi fortsatt att ha frisersalongen ute på vår egen terrass och i helgen var det dags igen. Att klippa till varandra på Alla hjärtans-helgen kändes helt rätt.

Här kan man se att Anders högerarm är så gott som helt återställd (98% säger han själv). Så där kunde han verkligen inte hålla armen för ett år sen, då fick Ama köra klippmanicken över nästan hela hans skalle.

Nu klarar han det nästintill själv, Ama måste bara ta lite grann på bakhuvudet dit han inte ser. Han har väl inte ögon i nacken och det kanske är tur för Amas del ibland…

Sen blev det Amas tur att bli tillklippt. Hon ser väl inte ett dugg nervös ut?

Efter att ha intagit lite ”mod”…

… var hon redo att göra ett klipp.

Fast med sax var det svårt att hävda det där med ”kan själv”.

Så Anders greppade saxen och skred till verket.

När det var färdigklippt belönade vi oss själva med löjromstoast.

Ama hade bytt tröja för att inte håra ned den goda mackan. Hon var glad och nöjd…

… och det var även Anders.

Ja det var lite av det vi roade oss med under den hjärtliga helgen. Hittade ni på nåt skoj?

Gomorron!

Annons