I fredags gav vi oss ut på en tur för att försöka hitta Mjälloms hårda tunnbröd. Efter att ha besökt två skandinaviska affärer utan resultat fick vi se detta:
Regnbågen. Och där vid regnbågens slut – närmare bestämt på Matboden – fann vi guldet!
Nej, inte det tunnbröd vi var ute efter, men väl detta:
Löjrom! Som Ama har saknat det här i Spanien, hon brukar säga att det egentligen är det enda i matväg som hon saknar från Sverige och nu fanns det plötsligt där mitt framför näsan. Lycka!
Höll på att ramla baklänges när priset för den där förpackningen på ett halvt kilo var 56 euro. Ama var på väg att lägga tillbaks den med lätt darrande underläpp och cockerspaniel-ledsna ögon fästade på Anders.
Klart vi ska köpa, sa han. Du fyller ju 60 i år och det är snart jul.
Direkt vi kom hem började Anders karva loss rom till ett par löjromstoast. Under tiden googlade Ama vad priset var på samma rom i Sverige och såg till sin förvåning (och relativa glädje) att det var ungefär samma pris på ICA. Det var länge sen vi köpte löjrom och att det var så dyrt hade Ama glömt och/eller förträngt.
Allt var förberett för en lyxig macka.
Kocken fixade till det hela.
Jösses vad gott det blev!
Det ser kanske ut att vara lite snålt tilltaget…
… men det var ingen som sa nåt om att man inte fick backa om.
Och vet ni vad det bästa är?
Det finns löjrom kvar till flera omgångar till. Det blev kanske inte så dyrt trots allt? Nåja… Ekonomipriset är ändå kört för i år.
Gomorron!