Ama fick en väldigt intressant kommentar till det första inlägget om vår vandring på Vía Verde i Alcoy från Ninni som skrev:
”Hej, alla glada vandrare! Vias verde är det nät av nerlagda järnvägar som konverterats till gång- och cykelleder. Ni som bor i Torrevieja har förmodligen många gånger vandrat eller cyklat ut på den Via verde som går från Torre till Montesinos. Här får ni länken http://www.viasverdes.com med leder och info.
Tack för fina bilder, vi ser fram mot att hänga cyklarna på bilen och resa upp till Alcoy.
Vinterhälsningar
Ninni”
Så himla kul att få den infon, tack så jättemycket! Ama hade faktiskt på riktigt trott att dom byggt den där leden bara för att hon själv skulle slippa att gå i så jobbig terräng. Haha! Tänk så mycket man lär sig av att läsa både bloggar och bloggkommentarer.
Efter att ha checkat in på hotellet i förra inlägget gav vi oss ut på stan tillsammans med Annica och Christer. Vi började med att gå över ännu en bro, fast denna gång inne i Alcoy istället för på landsbygden.
Vände vi oss om på den bron där vi stod så såg vi detta:
Vårt hotell som låg perfekt placerat mellan gamla stan och den mer moderna delen. Vi började att gå mot ”Gamla stan”.
På vägen såg vi ”Rulla”. Lite synd att Rulle hade fått stanna hemma och vara vaktälg. Ama tror att han hade gillat Rulla.
Inne på ett torg hade dom satt upp en stor julkrubba. Dock fanns det inte nån bajsande gubbe.
Vände vi oss om där så såg vi detta:
En julgran som var tämligen tom och innehållslös.
Men det fixade Ama plättlätt genom att stoppa in ett kyrktorn i granen. Säg bara till ifall ni behöver hjälp med juldekorationerna!
Det fanns även andra saker att titta på i stan.
Som smala gränder med ståtliga torn i slutet…
… roliga muralmålningar med ansikten både upp och upp och ned…
… och andra muralmålningar på en basketplan.
Framemot kvällen var bron utanför hotellet upplyst…
… och nu hade dom tänt juleljusen även inne i stan.
Dom är mycket för belysningar över vägarna här i Spanien. Fint!
Sen hade dom också lyst upp den här statyn i julens färg – lila. Eller om det möjligen är cerise.
En helt underbart trevlig dag och kväll avslutade vi med lite mingel i glada vänners lag på hotellrummet. Går ju inte an att bryta mot utegångsförbudet.
Jodå. Det var helt perfekt utom på en punkt som Ama upptäckte först dagen efter. Antalet steg hade – enligt telefonen – blivit 19.988. Tjugotvå (22!) ynka steg från 20.000. Ama var bra sugen på att ställa tillbaks datumet och skaka vett i stegräknaren. Om hon bara skulle ha lyckats med att åstadkomma det…
Men en viss kompensation fick hon ända ändå under dagen:
Ni ser väl vem som sitter där och trycker i bakgrunden?
Det får bli slutklämmen på det här inlägget.
Gomorron!