Alcoy – en enkel promenad

Den här gången var den verkligen enkel, promenaden, och det visste Ama i förväg för här hade vi promenerat tidigare.

Vía Verda i Alcoi (eller Vía Verde i Alcoy på riksspanska) har vi gått på förut. Den gröna vägen. Den här gången gick vi tillsammans med Christer och Annica. Fast just här stod vi ganska stilla.

Vi traskade iväg.

Den här promenaden är helt perfekt i Amas tycke. Ni ser väl bågvalven som finns ganska mitt i bild? Det är en gångbro över en ravin. Man slipper alltså gå en massa nedför och uppför, att gå på platten är helt klart bäst.

Sen när det kommer en massa berg ivägen så har dom fixat till tunnlar. Man slipper alltså gå en massa uppför och nedför, att gå på platten är helt klart bäst.

Den längsta tunneln vi gick igenom var 321 meter. Då är man ganska glad att det finns belysning i dom.

Spännande med en lysande röd knapp mitt inne i tunneln. Tyvärr vågade ingen av oss trycka på den, så vad den var till för fick vi aldrig reda på.

Ganska skönt att komma ut i solen också, det var tämligen svalt inne i tunnlarna.

Vädret och vyerna var det ingen av oss som kunde klaga på.

Här försökte Ama övertala sin mobilkamera att ta en bild med kommandot ”smajl”.

Och se på tusan – hon lyckades! Fast dom på bilden ser kanske lite ”övervänt” ut, som vi brukade säga i Norrland.

Efter en timmes vandring genom sex tunnlar och över två långa broar så intog vi en välförtjänt medhavd fika på en liten rastplats medan vi funderade ifall vi skulle slå till på renoveringsobjektet som man kan skymta i bakgrunden.

En riktigt härlig promenad!

Nu är vi hemma igen, det blev snarare en mikrotripp än en minitripp. Bara ett drygt dygn hemifrån, men ett händelserikt sådant så ni kan räkna med att det kommer mera.

Gomorron!