Skyltsöndag – åker

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Åker.

Ama åberopar ännu en gång den fria tolkningen i båda utmaningarna och blandar hejvilt med gammalt och nytt.

Då åker vi!

På denna åker får man inte kasta sopor eller trädgårdsavfall. Okej. Ama instämmer med er, det är inte mycket till åker det där men man skulle kunna odla där och tolkningen är som sagt var fri.

En annan åker där man bland annat odlar morötter.

Ytterligare en tveksam åker, men här åker vi i alla fall bil. Ama gillar budskapet på den orangea skylten.

I veckan åkte vi bil och tog en ”enkel” promenad.

När man åker bil måste man vara uppmärksam på vägskyltar. Jodå, även när man åker som passagerare så kan man hjälpa den som kör (fast det är inte alltid som föraren är tacksam över den hjälpen). Denna tilläggsskylt som vi såg i Auckland i fjol kändes lite överdriven tyckte Ama. Om det är en tillfällig hastighetsbegränsning så är det väl bara att ta bort skylten när det blir som vanligt igen?

Om man åker på en tvåhjulig fortmoppe så är det bra att inte köra för fort. Då kan man helt plötsligt åka på en enhjuling.

Kommer man till en rondell så åker man runt. Eller runt, runt, runt, runt beroende på hur snabb Ama är med att ta bilden.

Apropå åka runt:

Det gjorde vi i Düsseldorf där vi på sommaren 1989 besökte ett par tyska vänner som vi träffat på en tidigare resa. Dom tog oss med till ett tivoli som hade byggts upp för fyra dagars festligheter. Ama åkte i den där berg-och-dalbanan som hade inte mindre än fyra loopar. Vete tusan om hon hade åkt där idag.

Vi åkte även i vattensplash-stockbanan. Hmm… Undrar just ifall Ama tog den där bilden från nån av looparna i berg-och-dalbanan? Nja, från ett pariserhjul verkar mer troligt.

Vi åker gärna buss, fast tyvärr var den där avstängd nu i veckan. Vi bröt inte avspärrningen utan vi fick gå hem.

Vi åker gärna tåg också, men när det kommer till tåg…

… så åker Ama allra helst Lilla Tåget. Fast ifjol i Úbeda fick hon nöja sig med att klappa på det.

Båt är inte fel det heller.

Första gången vi åkte kanalbåt var i England 1986. Vi hade hyrt en narrowboat tillsammans med ett par kompisar och åkte bland annat på Oxford Canal. Här hade Ama hoppat av båten innan bron för att ta kort när vår båt åkte under den. Det gick ju bra, men att komma ombord igen var värre… Ama hade hamnat i en fårhage och det var taggtråd mot kanalen. Men med ett ”smidigt skutt” kom hon ombord igen och fick applåder av passagerarna på den efterföljande båten.

Senaste gången vi åkte kanalbåt var med skid- och båtgänget på Canal du Midi i Frankrike 2011, en betydligt mer bekväm båt. Åh! Tänk om vi kunde åka kanalbåt tillsammans snart igen! Men det lär väl dröja… Ama gissar att det kan anses vara en ”onödig resa” även om hon inte tycker det själv.

Nuförtiden åker vi även på väldigt stora båtar, som här på en av våra kryssningar förra sommaren. Den var lite lurig den båten för som man kan se i näbben på fartyget så hette den Caribbean Princess trots att den tog oss från New York till Grönland. Åh! Tänk om vi kunde åka på kryssning snart igen! Men det lär väl dröja… Ama gissar att det kan anses vara en ”onödig resa” även om hon inte tycker det själv.

Ama åker också gärna i rulltrappor, men det verkar vara det svåraste av alla grejer:

Det är väldigt många regler och förordningar att hålla reda på innan man åker i en sån.

Finns det nåt färdmedel som ni själva föredrar när ni åker nånstans?

Gomorron!

Annons