Nu var det klippt igen!

Sen pandemin startade har vi inte vågat gå till våra frisörer. Känns liiite för nära.

Vi har båda två under många år gått till spanska frisörsalonger och därigenom fått lära oss lite spanska på köpet. ”Kallprat” hos frisörer hör ju till vanligheterna.

Amas frisörska har flyttat en bit längre hemifrån oss och Ama blev mäkta förvånad när frissan kom utspringandes och hälsade (på ett säkert sätt) när vi råkade passera det nya stället, trots att Ama var maskerad och allt.

Vill man inte försöka förklara hur man vill ha frisyren på spanska så finns det även många skandinaviska frisörer.

Som här.

Men nej. Såna fegisar är inte vi.

Först gick vi hem och samlade lite mod. Passade på att lyssna på en dokumentär samtidigt.

Anders var först ut. Bra karl reder sig själv.

Fast han klarar sig inte utan sin Ama. Även om han är lång, så är han inte lång nog att klippa håret där högst uppe på toppen. Frugan fick rycka in.

Ooops! Man kanske inte ska ”samla mod” alltför mycket?

Det funkar betydligt bättre att samla upp avklippt hår i sopskyffeln än i nackspegeln.

Sen var det Amas tur.

Hon kände sig både lugn och trygg…

Slutresultatet?

Jodå. Hår växer ju ut igen och vi tyckte dessutom väldigt mycket om våra nya frisörer.

Har ni vågat er till frissan nu under pandemin?

Gomorron!

Annons