Ett inrutat liv

Det händer att vi går ut och tar några tapas…

… som här, på Lizzaran.

Det händer också att vi promenerar utefter paseon ovanför stränderna (ni får bortse från att Anders sitter ned, bilden får ändå illustrera promenaden i tisdags). Fast ni ser där nere på stranden va?

Okej, Ama visar med en annan bild:

Strandlivet är fortfarande inrutat, men vissa verkar inte tycka att det behövs särskilt stora rutor.

Medan andra tar i lite mer och skaffar sig mycket utrymme på stranden.

Nere på stan såg vi den här inrutade fyrkanten. Måste vara årets julkrubba som ska byggas upp. Konstigt, Ama trodde att den i likhet med många andra saker skulle bli inställd. Den brukar skapa stora folksamlingar och trängsel, men det kanske blir en annorlunda hantering där i år med köbildning fram till krubban eller så.

Målet för tisdagens promenad var detta:

En skoaffär ovanför stranden Acequión. Ama fick nya skor – igen. Måste vara rekord med skoinköp på kort tid för Amas del.

När vi gick hemåt igen satt damen på bänken kvar och tittade. Surfarna hade dock gett upp.

Det kan ha berott på att det inte är så lätt att surfa när havet är platt och palmkronorna inte viker sig dubbla i vinden.

En sån dag vid den här tiden på året är det perfekt att gå hem och käka lunchen i solen ute på terrassen.

Det blev sill och potatis med det något annorlunda tillbehöret broccolimos, men finns det goda rester så kan man alltid improvisera. Ama fick förresten köttbullar till moset istället för sill, hon är nämligen en anings svag för ”barnmat”.

Gomorro… Hursa? Ni undrar över skorna?

Jo, dom här blev det:

Exakt likadana ”gåskor” som Ama köpte bara för ett litet tag sen. Dom har varit så bra och sköna att gå i så det var lika bra att köpa ett par till medan dom fortfarande finns kvar i sortimentet.

Brukar ni göra så? Köpa ”reserver” när ni hittat nåt bra, alltså.

Gomorron!

Annons