Det går bra nu!

02 november 2020

I onsdags gav vi oss ut med bilen.

Vi körde förbi vår bils hemtrakter – Toyota, men dit skulle vi inte.

Vi körde förbi den här affären där man kan köpa lavalampor, men dit skulle vi inte heller.

Sen passerade vi även här. Ni ser vad som står på väggen va? Hur förvånande ni än blir nu så skulle vi inte till den träningshallen heller.

Hit skulle vi:

Det blev visst Toyota i alla fall, men från baksidan in till verkstan. Det var dags att beställa tid för service och besiktning. Vi betalar oss fria så vi slipper åka dit själva, finns roligare saker att göra än att sitta i kö på ITV (bilbesiktningen).

Anders tycker att vi kanske borde skaffa en större bil medan Ama tycker att den vi har är precis lagom stor.

Dagen efter gick vi förbi en bil av samma modell som Amas första vrålåk:

En sån här hade hon 1978 – 1980 fast inte alls i en sån där klatschig färg, Amas var tråk-beige. Där kan man snacka om liten bil och det var Anders benägen att hålla med om. Han kunde inte växla utan att sätta igång helljuset med knäet.

I fredags morse var det dags att lämna in bilen. Anders parkerade snyggt över två parkeringsplatser varav den ena var en handikapparkering.

Här hade Mercedes precis Coronasäkrat och spritat in vår Toyota. Ja, hon jobbar på Toyota och heter Mercedes. Ganska fränt, faktiskt.

Ama hade klätt sig helt rätt för att matcha kontoret.

Sen blev det en morgonpromenad hem. Klockan var då 9:04 och Ama tog hoppsasteg fram genom stan. Nästan i alla fall. Nåja, hon rörde åtminstone på sig om än inte på det spänstigaste viset.

Medan bilen blev ompysslad och besiktigad sysslade vi med andra grejer, sen vid fyratiden meddelade Mercedes att vår Toyota var redo för upphämtning.

Där stod hon, Ärtan.

Nu får vi köra ett år till med vår gamla trotjänare. Det nya besiktningsmärket är dessutom vackert rött och matchar bilen fint.

När vi åkte hem kunde vi konstatera att det hade varit en riktigt bra dag:

  1. Anders hade hittat och köpt nya skor.
  2. Han hade kommit på att en av våra fjärrkontroller var programmeringsbar och på så vis kunnat rationalisera bort den största av dom i högen i lådan under bordet.
  3. Bilen klarade servicen utan några större extrakostnader. Det var bara ett par smålampor på registreringsskylten som hade behövts bytas ut till en kostnad av totalt 1,17 euro. Ett överkomligt påslag på notan.
  4. Ärtan gick igenom besiktningen utan minsta lilla anmärkning. Duktigt jobbat av en 14-årig bil.

Vi utbrast unisont:

– Det går BRA nu!

Sånt ska man akta sig för att säga…

När vi kom in i lägenheten skulle Ama bara dra upp jalusin för att komma ut på terrassen.

Då gick draglinan av och jalusin brakade ned med ett otroligt dån. Det var inte det lättaste att få upp den och komma ut på terrassen efter det.

Så nästa projekt blir alltså att laga jalusin som nu är fixerad i ett uppställt läge varvid Ama blir bländad av solen på eftermiddagarna. Alltid är det nåt…

Gomorron!