Hör alkohol och bilkörning samman?

30 november 2020

NEJ!!!

Det skulle nog dom flesta säga.

Men i vissa lägen passar det bra, som här:

En vinare och lite sprit i mittkonsolen på bilen.

Vid Amas ben stod maten.

Vi hade hämtat hem en trerätters från Svensken på hörnet. En toast skagen och en smördegsinbakad getost till förrätt. Två portioner gratinerad sjötunga till varmrätt och sen kaka till efterrätt. Priset var 12,50 per person inklusive en flaska vin.

Vi började med förrätterna som sig bör.

Anders förstärkte varmrätten med stekt brysselkål…

… och extra räkor. Vi var sååå himla smarta som la upp varmrätten i förrättsskålarna, har man inte en diskmaskin så får man vara lite kreativ. Besticken… Nej, att äta med plastbestick är inte så skoj. Ama offrade sig och tog på sig att diska dom. (Vi delade på den ena varmrätten och blev mer än mätta. Den andra åkte in i frysen).

Vi var väldigt glada och nöjda.

Som sagt, vi var båda väldigt glada och nöjda.

Idag ser det ut såhär. Men vad tusan? DUMMA mobilkamera som inte vill samarbeta!

Ama försöker igen:

Idag ser det ut såhär. Ama har packat med extra fönsterputs så att bilderna från bilen inte ska bli så grumliga,

Dags att ta en liten tripp igen, men först ska Ama gå och gratulera Anders och kolla ifall han braskar eller slaskar.

Gomorron!


Skyltsöndag – vred

29 november 2020

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Vred.

Det första som Ama kom att tänka på var ”vred” som i ”arg”. Men skyltarkivet och verkligheten bjöd mest på glada figurer.

Fast den där alligatorn på skylten ser ändå rätt arg ut.

Och här ser väl Anders ut att leka ”arga leken” med bautaödlan?

Okej. Vi går över till andra betydelser av ”vred”.

Ser ni vredet på det bakre av elementen? Ama gissar att det inte funkade så bra. Varför skulle det då behövas ett extraelement? Vi befann oss i alla fall i det soliga Spanien.

Bortanför frisörsalongen fanns det ett dörrvred på porten. Eller vred och vred… Såna där går sällan att vrida på, det brukar mer vara putt- eller draggrejer. Det går ju bra det här… Men tolkningen är fri som ni nog vet vid det här laget.

Har man inget dörrvred som hjälp för att hålla dörren stängd så går det precis lika bra med ett snöre.

Här var ett riktigt otäckt rum med en himla massa vred. På strykjärnet, på tvättmaskinerna, på torktumlarna och på maskinerna för att få ut polletterna till alla grejer. Phu! Ama blev matt bara av att sitta där på kryssningsbåten.

Fast i ärlighetens namn var det ännu jobbigare att campa. Här stod Ama med handtvätt i Italien.

Här satt hennes torktumlare. Starkare nypor, kan man säga. Ama tvättade och Anders vred ur tvätten. Sen verkar det nog som om han hängde tvätten också. Hur kan Ama tro det kan man kanske undra? Att kolla nyporna är ett tips.

Här var det nån som vred på luckan så den kom upp och ned när den sattes upp. Nej. Det var inte Ama, hon har inte vridit på bilden.

Himla miljövänligt att driva en bil genom att bara vrida upp den.

Den här installationen med en himla massa vred i Texas kallades ”Christmas tree” och det passar väl väldigt bra i dessa dagar?

Avslutningsvis:

Oppanpå den där gasvärmemanicken som Rulle har bott i hela sommaren nere i garaget så finns det ett par vred som får igång den. Välkommen ut igen, Rulle!

Och med det önskar Ama-bloggen er alla en riktigt glad första advent.

Gomorron!


En enkel liten promenad

28 november 2020

I förra inlägget hade vi åkt ända upp till Tomtens hemvist tillsammans med Annica och Christer.

Därifrån kan man gå en enkel liten promenad utefter Laguna rosa – ”rosa sjön”, men just här såg den kanske inte så rosa ut. Fast den är verkligen rosa, det syns bättre på bilderna HÄR från 2009 när vi badade i den. Det är strängt förbjudet att bada i den sjön och det kan bli dryga böter ifall man ger sig på det, fast det var det inte då. Inte som Ama visste i alla fall och hur som helst så är väl det eventuella brottet preskriberat vid det här laget.

Amas mobilkamera tog en oväntad bild på en stolpe som den tydligen tyckte var fin. Mobilen och Ama är ännu inte riktigt överens om när korten ska tas och inte.

Som tur var så var det en snitslad bana med tydliga markeringar om åt vilket håll vi skulle gå…

… för som ni kan se så var vägen kringelikrokig så in i vassen.

Det blommade fint utefter gångvägen.

Röda vackra taggbollar som tydligen är synnerligen giftiga. Ama har inte testat och tänker inte göra det heller.

Vi gick långt.

Väääldigt långt!

Till slut kom vi ända fram till Kina och någon verkade gladast av oss alla för det.

Vi fick en välbehövlig vätskepaus. Om ni tror att vi satt och surfade så tror ni fel. Vi kollade bara vem som hade fått ihop flest steg.

Ama ser ut som det var hon som vann, men vi var nästan lika glada allihop.

Sen gick vi ”The long and winding road” tillbaks till Tomtens hemvist och bilen…

… och åkte tillbaks in till Torrevieja där vi fick en välförtjänt belöning på Mi Casa Su Casa.

Där kan man få sig en riktigt god räkmacka. Välförtjänt, som sagt. Enligt Amas telefon hade hon gått 13144 steg eller nästan 9,5 kilometer.

Inte alls så illa! Fast Ama hade nog trott att det var längre att gå tur och retur mellan Tomtens hemvist och Kina.

Gomorron!


Julen är på ingång!

27 november 2020

I onsdags blev vi upphämtade här hemma av Christer och Annica.

Ama bråkade med nya mobilkameran i bilen och till slut lyssnade den så det blev en bild från vår färd.

Kameran fortsatte att bråka med Ama när vi kommit fram till målet. Fast i och för sig var båda grabbarna och bilen med på bilden trots allt. Åtminstone delvis.

Men skam den som ger sig!

Se där! Vi valde helt rätt parkering när vi kom fram till målet.

Inne på trädgårdshandeln fanns det skyltar att köpa för den parkeringsplats man själv tyckte passade bäst.

Förutom skyltar och andra pryttlar fanns det även blommor att köpa. Tror tusan det – det var ju ändå en trädgårdshandel. Här var det klöver med några mysko sotare (?) som bar på stegar.

Det var nu vi upptäckte att julen är på ingång.

Det fanns kaktusar som var sprejade i olika glittriga färger…

… och julstjärnor i allehanda kulörer.

Men det ultimata beviset var ändå detta:

Tomten var på väg att klättra ned från den trädkoja där han bor hela året utom i december. Många lever i den villfarelsen att han håller till på Nordpolen, eller möjligen i Rovaniemi. Men icket! Han bor på en trädgårdshandel i Torrevieja. Glöm inte var ni läste det först! Snacka om att Ama har ett scoop här.

Vi gick även på en liten enkel promenad, men mer om det nån annan gång.

Gomorron!


Ama Amarazzi

26 november 2020

Här stod Ama och såg oskyldig ut även fastän hon hade maskerat sig en aning. I andra änden av stranden pågick det intressanta saker.

Det var då Amarazzin vaknade till liv.

Eftersom hon blev utskälld häromsistens när hon fotade en kille som arbetade med att måla så tyckte hon att det var bäst att ta till zoomen.

Amarazzin gick lite närmare…

… och lite närmare ändå.

Äsch, så där feg ska väl inte en äkta Amarazzi vara?

Så Ama gick ända fram till avspärrningen och fotade med sin klassiska ”armar-utåt-sträck”-stil. Det undgick nog ingen att hon tog kort genom att väsa ”smajl” till mobilen.

Det ser ut som om huset som revs inte kommer att ersättas med ett nytt utan att dom tänker laga upp muren och lägga plattor istället. Men det är bara en teori, framtiden får utvisa vad det blir. Ama Amarazzi lovar att hålla koll.

Sen undrar ni ”såklart” hur det har gått med nya dammsugaren.

Jodå. Tackar som frågar.

Den lyser fint så man ser vad som gömmer sig under soffan. Oftast är det nötter eller möjligen salta pinnar.

Hur går det då med Amas del, det där med arbetet i soffan?

Jodå, det går också alldeles utmärkt. Som vanligt, kan man även säga. Här ligger Ama och tittar på TV.

Gomorron!


ÄNNU mera shopping!

25 november 2020

I förra veckan började Anders marknadsundersöka dammsugarsortimentet ute i handeln. Det är verkligen en djungel där ute! Det finns huuur många dammsugare som helst att välja mellan.

Efter tips från en kompis – städexperten Ole – kollade han in den där blåa längst till vänster. Den skulle enligt utsago vara väldigt bra och effektiv och den kostade 199 euro på Milar.

Anders googlade och såg att samma modell fanns något billigare på exempelvis Media Markt, men såg sen också att om man beställde den via Milars hemsida så var priset 151 euro och man kunde hämta upp den på samma affär som den på bilden här ovanför.

Perfekt! 48 euro billigare och samtidigt slapp man husarrest när leveransen skulle ske. Dessutom sparade vi bensinpengar eftersom Milar ligger på gångavstånd hemifrån.

Klick, klick! Shoppingen var ett faktum och ekonomipriset kommer allt närmare.

Igår hade vi fått besked att dammsugaren fanns på plats så vi vandrade iväg till affären.

Det verkar som det är nån sorts svart fredag på gång?

Ama tyckte hon var skitsmart som tog med dramaten så ”vi” skulle slippa bära på det något skrymmande paketet hem.

Det var inte sådär jättesmart eftersom det visade sig att paketet inte gick ned i dramaten. Anders fick bära medan Ama drog hem en tom dramat.

När vi kom hem så började Anders i vanlig ordning med att läsa instruktionsboken noggrant.

Och tur var väl det!

Annars hade nog Ama genast stoppat in batterierna i mikron.

En batteridriven, påslös dammsugare med fina små ledlampor vid munstycket blir nog jättebra. Ama brydde sig inte så mycket egentligen eftersom golvrelaterade uppgifter inte ingår i hennes befattningsbeskrivning.

Men sen såg hon två ganska stora problem med den nya dammsugaren.

Problem nummer 1: Fyrkantigt rör? Hur ska det nu fungera när vi ska stoppa våra kläder, täcken med mera i dammsugarpåsar? Ja, i såna där vacuumpåsar, alltså.

Sen en ännu värre grej… Ama har ju alltid hävdat att golvrelaterade grejer inte är hennes arbete utan hon jobbar bäst på mittfältet.

Problem nummer 2: Det går att ta bort det långa röret och få en sån där liten ”bordsdammsugare” som man kan jobba med även i soffor och andra tingestar som finns på mittfältet.

Vojne, vojne! Hur månne detta sluta?

Ama tror att hon ska dra ur kontakten till laddaren av nyinköpet. Det verkar vara det bästa hon kan göra just nu.

Gomorron!


Dagen som igår…

24 november 2020

… gick vi som vanligt ut på en promenad.

Himlen var oskyldigt blå och havet likaså (poesi på hög nivå).

Det såg ut som om dom höll på att jobba där borta vid den nedrivna restaurangen, det fanns gula gubbar där. Nej, inte Simpsons, utan människor i gula arbetsvästar. Men det hade vi inte tid att kolla närmare på, vi hade en dejt åt andra hållet.

Vid paseon inne i stan hade dom kommit en liten bit längre med målningen av trästockarna, med betoning på lite längre. Det går inte fort om man så säger. Nu hade dom i alla fall kommit så pass långt så att Ama kunde ta ett kort utan att bli utskälld av målaren som inte ville vara med i bild. Dom målar i flera nyanser av blått och i nederkanten vitt. Det matchar himlen väldigt fint.

Det var hit vi var på väg, till restaurangen Los Granainos.

En trevlig spansk restaurang med skinkor och krus i taket och tjurskallar på väggarna. Utöver att man kan äta där så säljer dom även skinkor och korvar av allehanda slag.

Vi satte oss ute med vår dejt för dagen, Lotta och Calle.

Det ser kanske lite snålt ut att dela på en liten öl…

… men vi fick mer mat och dryck.

… och sen ytterligare mer att trycka i oss. Ama bad om en doggybag till delar av maten och fick det också. Liiite dumt att hon sen lämnade påsen på bordet när vi gick därifrån… Men det var det enda som var dumt med gårdagen, i övrigt var det väldans trevligt och bra på alla sätt och vis.

När vi gick hemåt var himlen fortfarande oskyldigt blå…

… och solglasögonen var på. Se där! Den poetiska ådran slog till igen.

Ama funderar på att ge ut en diktsamling. Det är kanske lättare att få litteraturpriset än ekonomipriset, eller vad tror ni?

Gomorron!


Saker och ting förändras…

23 november 2020

… men livet går ändå sin gilla gång.

Ama har ju tidigare berättat att kinarestaurangen Luna som ”alltid” har funnits nu har klappat igen.

Vissa tar det steget längre.

En annan restaurang som också ”alltid” har funnits nere vid Playa del Cura har varit stängd en längre tid. Vi har nästan ätit där en gång, men då var vi hungriga för tidigt, lunchen hade inte börjat än.

Såhär såg den ut i juni i år. Det blåvita lilla huset var köket och till vänster fanns det en uteservering precis vid stranden.

Såhär såg det ut igår. POFF! Borta…

Från andra hållet såg den ut såhär på årets första dag. Folk satt vid murkanten nedanför köket och solade.

Nu:

POFF! Borta…

Jodå. Vissa tar det steget längre. Huset där Luna fanns står åtminstone kvar.

Fast det blev kanske lite mer luftigt där på strandpromenaden trots allt?

Ja, saker och ting förändras…

… men livet går ändå sin gilla gång. (Ser man på skuggan så ser det ut som Anders har en sko på handen. Haha! Ama hade inte mycket annat att fundera över eftersom han hade snott hennes telefon… Som ”tur” var så kunde hon fota den där foten med hans telefon istället.)

Gomorron!


Skyltsöndag – åker

22 november 2020

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Åker.

Ama åberopar ännu en gång den fria tolkningen i båda utmaningarna och blandar hejvilt med gammalt och nytt.

Då åker vi!

På denna åker får man inte kasta sopor eller trädgårdsavfall. Okej. Ama instämmer med er, det är inte mycket till åker det där men man skulle kunna odla där och tolkningen är som sagt var fri.

En annan åker där man bland annat odlar morötter.

Ytterligare en tveksam åker, men här åker vi i alla fall bil. Ama gillar budskapet på den orangea skylten.

I veckan åkte vi bil och tog en ”enkel” promenad.

När man åker bil måste man vara uppmärksam på vägskyltar. Jodå, även när man åker som passagerare så kan man hjälpa den som kör (fast det är inte alltid som föraren är tacksam över den hjälpen). Denna tilläggsskylt som vi såg i Auckland i fjol kändes lite överdriven tyckte Ama. Om det är en tillfällig hastighetsbegränsning så är det väl bara att ta bort skylten när det blir som vanligt igen?

Om man åker på en tvåhjulig fortmoppe så är det bra att inte köra för fort. Då kan man helt plötsligt åka på en enhjuling.

Kommer man till en rondell så åker man runt. Eller runt, runt, runt, runt beroende på hur snabb Ama är med att ta bilden.

Apropå åka runt:

Det gjorde vi i Düsseldorf där vi på sommaren 1989 besökte ett par tyska vänner som vi träffat på en tidigare resa. Dom tog oss med till ett tivoli som hade byggts upp för fyra dagars festligheter. Ama åkte i den där berg-och-dalbanan som hade inte mindre än fyra loopar. Vete tusan om hon hade åkt där idag.

Vi åkte även i vattensplash-stockbanan. Hmm… Undrar just ifall Ama tog den där bilden från nån av looparna i berg-och-dalbanan? Nja, från ett pariserhjul verkar mer troligt.

Vi åker gärna buss, fast tyvärr var den där avstängd nu i veckan. Vi bröt inte avspärrningen utan vi fick gå hem.

Vi åker gärna tåg också, men när det kommer till tåg…

… så åker Ama allra helst Lilla Tåget. Fast ifjol i Úbeda fick hon nöja sig med att klappa på det.

Båt är inte fel det heller.

Första gången vi åkte kanalbåt var i England 1986. Vi hade hyrt en narrowboat tillsammans med ett par kompisar och åkte bland annat på Oxford Canal. Här hade Ama hoppat av båten innan bron för att ta kort när vår båt åkte under den. Det gick ju bra, men att komma ombord igen var värre… Ama hade hamnat i en fårhage och det var taggtråd mot kanalen. Men med ett ”smidigt skutt” kom hon ombord igen och fick applåder av passagerarna på den efterföljande båten.

Senaste gången vi åkte kanalbåt var med skid- och båtgänget på Canal du Midi i Frankrike 2011, en betydligt mer bekväm båt. Åh! Tänk om vi kunde åka kanalbåt tillsammans snart igen! Men det lär väl dröja… Ama gissar att det kan anses vara en ”onödig resa” även om hon inte tycker det själv.

Nuförtiden åker vi även på väldigt stora båtar, som här på en av våra kryssningar förra sommaren. Den var lite lurig den båten för som man kan se i näbben på fartyget så hette den Caribbean Princess trots att den tog oss från New York till Grönland. Åh! Tänk om vi kunde åka på kryssning snart igen! Men det lär väl dröja… Ama gissar att det kan anses vara en ”onödig resa” även om hon inte tycker det själv.

Ama åker också gärna i rulltrappor, men det verkar vara det svåraste av alla grejer:

Det är väldigt många regler och förordningar att hålla reda på innan man åker i en sån.

Finns det nåt färdmedel som ni själva föredrar när ni åker nånstans?

Gomorron!


Ännu mer lyckad shopping

21 november 2020

På sistone har vi köpt flera grejer som vi varit mycket nöjda med och vi verkar vara inne i ett stim, så vi gav oss ut på ännu en shoppingtur igår.

Vi gick iväg till Carrefour.

Där fick Ama för första gången se en bil som tankade el. Kanske ni ser det dagligdags, men Ama tyckte att det var spännande. Det var en lampa som blinkade, månntro om det var tanklampan?

Sen blev det shopping.

Först shoppade vi en teknikpryl inne på Carrefour. Det lustiga här var att det faktiskt var Ama som hittade den. Applåder tack!

På vägen hem gick vi in på Kinaaffären på Valencianas. Där köpte vi en mojäng som Ama begriper sig betydligt mycket bättre på.

Väl hemma installerades teknikprylen på Anders sängbord. En trådlös laddplatta som man lägger telefonen oppanpå för laddning och som visade sig fungera alldeles utmärkt. (Att Ama hittade den på Carrefour berodde på att vi redan har en sån, så hon kände igen bilden på utsidan av förpackningen). (Hmm… Egentligen är det rätt onödigt att förklara allt och avslöja sig själv).

Till mojängen vi köpte på Kinaaffären fanns det en manual som Anders läste med stort intresse. Ni kanske förstår att Ama fattade mer vad det där var? En kaffebryggare är inte lika svår att känna igen som tekniska pryttlar.

Kriteriet för kaffebryggaren var att den inte fick vara för stor. När man har ett litet kök får man väga allt på guldvåg innan man slår till. Nu står den bredvid Nespressobryggaren på mikron och har inte stört utrymmet ett dugg. Perfekt när man vill ha en balja med bryggkaffe istället för Nespresso.

Vi är väldigt nöjda med gårdagens shopping!

Har ni köpt nåt på sistone som ni är riktigt nöjda med?

Gomorron!