Efter hemkomsten från Albir och Calpe kom A-K förbi och grattade med en cava. Himla kul att vi hann ses innan det var dags för henne att åka tillbaks till Sverige.
Ett par dagar senare gick vi till Svensken på hörnet där Ama fick en present av en mystisk, maskerad kvinna.
Innehållet i paketet var ett par handstickade disktrasor i vackra färger. Ama har inte nänts att blöta ned dom ännu. Undrar om dom ska falla under kriteriet ”oanvändbara” eller ”superbra” som är den klassning som Amas wettexar får? ”Oanvändbara” innebär att man inte vill blöta ned dom för då blir trasorna med sina vackra och roliga motiv förstörda. Kanske återkommer Ama med en rapport i ärendet.
Den mystiska, maskerade kvinnan avslöjade sig när det blev dags att äta och dricka. Det var Susan som tillsammans med maken Jörgen gjorde oss sällskap på lunchen. Hur trevligt som helst!
Maten kunde vi inte heller klaga på, den här gratinerade sjötungan var fantastiskt god.
I torsdags gick vi på La Sureña.
Varför just i torsdags, kan man undra?
Jo förstår ni…
… på torsdagar får man två rätter till priset av en. Ni ser att dom tagit betalt för två rätter och två glas vin och sen dragit bort 7 euro för ena rätten. Sånt gillas av en som jobbar vidare på nästa års ekonomipris.
Men vi äter inte bara ute.
Nejdå.
Här pågick en tillverkning av blomkålsmos.
Sen avnjöt vi det ute på terrassen. Okej. Ute på terrassen? Vi äter nog mestadels ute trots allt eftersom vi oftast äter ute även när vi äter hemma. Anders tog en panerad fisk till moset och Ama som är lite yngre gick på barnmenyn och fick köttbullar istället.
Men vi äter inte hela tiden.
Nejdå.
Vi promenerar också. Här hade vi tagit oss ända ned till Playa del Cura…
… och här ännu längre bort. Playa del Cura börjar just bortanför den låga vita byggnaden som sticker ut i vattnet.
Ibland har vi gått ytterligare en ”liten” bit. Mer om det nån annan gång.
Gomorron!
Publicerat av Ama de casa 
Ama de casa 