Efter att ha gått en promenad i naturparken just utanför Albir åkte vi hem till stan igen.
Ibland överfaller växtligheten, i alla fall om man är lite längre. Ama klarade sig utan att ducka.
Vi gick ned till strandpromenaden där vi ankrade…
… på en väldigt trevlig restaurang som bland annat serverade indisk mat.
Supergott! Ama tog en förrätt och Anders en varmrätt och sen delade vi på allt. Blev mer än nog även denna gång.
För att skaka ned maten och kanske bränna en eller annan kalori så tog vi ännu en promenad. Denna gång utefter den fina strandpromenaden.
Längst ut på toppen av udden kan man skymta vårt mål i förra inlägget.
Syns lite dåligt, så Ama zoomar igen:
Det vita på toppen längst till vänster är fyren i Albir.
Badvakterna i Albir var fortfarande in action (även om det kanske inte ser ut så på bilden). Gul flagg = var försiktig när du badar. I Torrevieja har badvakterna övergivit stränderna, så var och en får klara sig själv och försöka lita till sitt sunda förnuft.
Vi gick vidare. Den gula fågeln såg vi lite här och där. Ama är halvduktig på fåglar men har ingen aning om vad det kan vara för art. Möjligen en street-art?
Den färgglada lekplatsen på stranden var en fröjd för ögat.
När man går så mycket så är det viktigt att hålla vätskebalansen under kontroll så vi stannade vid ett vattenhål. En läcker fortmoppe stod precis utanför och vi hade ett celebert sällskap. Ni ser kanske inte dekalen längst fram på moppen?
På sällskapet vid bordet intill syntes det tydligare.
Vi gick långt.
Jättelångt!
Ama klampade in i grannstaden, Altea.
Men hon nöjde sig inte med det!
Nejdå.
Hon kom ända fram till New York! Ja, ni ser väl frihetsgudinnan där till vänster? Jösses vilken promenad det blev. 16.200 steg och drygt 11 kilometer. Fast Ama var ändå lite besviken, hon trodde det var längre än så till New York.
Dagen efter åkte vi bort till staden nedanför klippan längst bort vid horisonten, Calpe.
Gomorron!