Sextioårsresan

12 oktober 2020

Ja, den började väl egentligen för sextio år sen, nån gång på sextiotalet.

Men i veckan började den här:

I biltvätten, redan i fredags. Det var så lite folk där så vi trodde den var stängd, men det var den inte. Skönt att kunna åka i den utan att känna att man var förföljd av nån som skulle åka på en.

Sen tankade vi bilen på det ställe där vi får… Ja, det vet ni väl vid det här laget.

Sen blev det söndag och Amas nollningsdag.

Fina Ami kom över på morgonen med en flaska vin och en väldigt lättskött blomma.

Ama kände sig väldigt enig med snigeln där i mitten. Lagom långsam, typ.

Ama hade också fått en massa fina grejer på posten. Kort och sen en hel hoper med härliga wettexar av svägerskan Anki. Samlingen av finwettexar växer!

Igår morse var det dags att packa bilen igen. Ama var noga med att hålla reda på bilgodiset.

Ama brukar gilla 11:11 bäst, men 11/10 kändes som en hyllning till hennes födelsedag! Datum skrivs olika i olika länder, tyvärr. Det är svårt att tyda bäst-före-datum ibland.

Det började regna på vägen hemifrån. Hur snällt var det av vädergudarna på en skala?

Men som vanligt ordnade det upp sig rätt snabbt.

Det verkade som dom har tänkt sig att bygga nån våning till på diamanthuset i Benidorm? Men vi susade förbi…

… och kom fram till vår mål: Albir.

Här fick Ama precis den sextiårsdag som hon ville ha,

Tack så jättemycket för alla fina grattishälsningar! Dom värmer ska ni veta. Puss och kram till er alla!

Gomorron!