Mérida – broarna runt

08 oktober 2020

Fjärde stoppet på förra veckans resa blev Mérida, nummer 4 på kartan HÄR.

Även Mérida var en vacker gammal stad med många fornlämningar, fast vi struntade i dom gamla stenhögarna och gav oss ut på långa promenader istället. (Varför grundarna av Rom – Romulus och Remus – befann sig mitt i rondellen fick Ama ingen klarhet i, men förmodligen var dom gamla romarna där och härjade en gång i tiden).

Dag 1 satsade vi på en promenad broarna runt. Här stod Ama på den gamla fina.

Tittade man åt höger (eller vänster beroende på åt vilket håll man gick, höger och vänster har ju en otrevlig förmåga att byta plats när man vänder sig om). Ojdå, Ama kom av sig, var var vi nu igen. Javisstja. Vi börjar om.

Tittade man åt höger (som Ama stod där) såg man detta:

Den nya(re) fina bron. Det var den vi siktade på.

När vi kommit över den gamla bron kunde vi bättre se hur den faktiskt såg ut.

Vi gick genom en park mellan dom två broarna där det stod ett konstigt konstverk.

Här hade Ama kommit upp på den nya bron. Rätt fränt där, man gick på en upphöjd gångväg i mitten mellan vägbanorna.

Tittade man åt vänster (som Ama stod där) såg man detta:

Den gamla bron i all sin prakt.

Tittade man uppåt (oavsett åt vilket håll man stod) såg man detta:

Det fantastiskt läckra brospannet. En underbar promenad för en brofetischist som Ama.

Dag 2 gick vi på en promenad åt andra hållet, bort från floden.

Även då fick vi se en bro, men den var inte lika fin som dom två första.

Det blev ändå på sätt och vis en promenad broarna runt…

… för en akvedukt kan väl räknas som en vattenbro, eller hur? Den här var gigantisk, men lite trasig.

Man brukar ju använda tändsticksaskar för att få en uppfattning om precis hur stora grejer är. I brist på tändstickor använde Ama Anders, hon har pekat ut honom på bilden med en röd pil.

Ser ni förresten att det bor nån uppe på akvedukten? Inte? Okej, Ama zoomar:

En barnleverantör.

Vi fortsatte vår promenad mot nästa ”bro”. Det var skönt att ta en liten vattenpaus i halvskuggan på vägen.

Den andra akvedukten var i bättre skick, men inte alls lika hög.

Eftersom Ama inte hade hunnit köpa tändstickor på vägen så använde hon Anders som måttstock igen:

Den här gången kände hon att hon inte behövde ödsla nån energi på att peka ut honom med nån pil.

Även andra dagens promenad blev toppenbra.

Ifall ni undrar så vågade vi oss ut på kvällarna också.

Då såg vi den här otroligt vackra fontänen som vi nog har typ en miljon bilder av nu. Gissa om det är svårt att bara välja en till bloggen? Det blir nog ännu jobbigare för Anders att radera 999.999 stycken när han ska sortera och arkivera till stora bildarkivet. Nåja. Han ska ju ha nåt att göra han med.

Gomorron!