Där ligger paradoret där vi nu har bott två nätter.
En vacker vit byggnad som ligger väldigt centralt inne i stan. Lägg märke till det gigantiska storkboet högst upp. Undrar vad dom får betala för den utsikten? Det fanns inga där som vi kunde fråga, förmodligen var dom ute och levererade barn på annat håll.
Matsalen var fin. Fast den besökte vi aldrig vare sig för frukost, lunch eller middag.
Fanns en fin innergård också där vi aldrig var annat än för att ta ett foto.
Det fanns även andra fina gemensamma utrymmen som vi inte utnyttjade.
Där hade vi vårt rum.
Riktigt trevligt…
… med utsikt både hit…
… och dit.
Det fanns även en liten pool som man kunde plaska runt i om man bokade en tid. Men sen var det det där med badkläderna… Dom låg kvar i bilen.
En fin trädgårdsavdelning med vackra växter. Ama gissar på… pelar-goner?
Skojigt formklippta växter fanns det också. Gissar att dom var glada att vi hade ”glömt” sekatören hemma.
Uteplatsen i trädgården var jättefin, men det fanns ett orosmoment…
… visst ser det ut som att det smög omkring en Stalker där?
Jodå. Definitivt en Stalker.
På eftermiddagen gick vi ut på stan för att få oss lite till livs. Glädjen var stor när vi hittade en 100 Montaditos! Ett säkert kort.
Men kanske inte så säkert som vi är vana vid. För det första fanns inte våra vanliga favoriter att köpa, kanske hade dom tagit slut? Men det fanns mycket annat att välja på, så det var inget stort problem.
När Anders beställer brukar han säga sitt namn som ”Andres”, det är liksom det spanska namnet för Anders. Så gjorde han även denna gång.
Han blev lite smått förvånad när han fick kvittot där namnet står för att man ska få rätt mat när man ska hämta upp den:
Manuel??? Hur kan man förväxla Andres och Manuel???
Nåja. Anders hämtade upp beställningen när dom ropade ”Manuel”. Vi fick rätt mat och var glada och nöjda i Hackebackeskogen.
Idag åker vi vidare igen och har ni tänkt på en sak? Idag startar fyllårsmånaden på Amas fyllårsår. Weehooo!!!
Gladast av alla är förmodligen Anders.
Gomorron!