Halloween

Ingen lär väl ha undgått att märka att Halloween har varit på intåg ett tag och idag är dagen H här.

Vi har sonderat terrängen under veckan och här kommer ett urval av blider med läskigheter.

Nere på stan fanns det ett spökhus.

Några av spökena hade rymt och vimsade runt på gamla kyrktorget.

Fler förlupna spöken och en maskerad man. Skulle kanske kunnat ha varit Stalkern? Svårt att avgöra när han bar en sån där mask.

En läskig dödskalle hade fått en central plats på torget.

Självklart var det Halloween som gällde i affärerna också. Som här på shoppingcentret Habaneras.

Dom hittar på så många märkliga saker. Ama gillar i och för sig katter men kände inget direkt behov av en pumpakatt.

Kläder på temat fanns det på Carrefour. Ama blev lite sugen på t-shirten längst upp till höger (och längst ned till vänster), eller varför inte en skelettsparkdräkt? Men sen kom hon på att det kanske räcker med Jingle Bells-tröjan som ligger och skräpar i garderoben minst 11 månader om året. Säsongsbetonade kläder är inte så användbara.

Många Halloweensaker fanns det att köpa, det har verkligen blivit köpmännens grej detta.

Läskigheter i vartenda skyltfönster.

Det Ama tycker är ännu läskigare är dock detta:

Julskyltningen är redan igång! (Hmm… Ama kanske kan använda sin Jingle Bells-tröja redan nu?).

Men Halloween och tidig julskyltning i all ära, allra allra allra läskigast är dock detta:

Att den här skyltningen har fått den mest framstående platsen direkt man kommer in på Carrefour. Vem hade väl kunnat ana det i början av året?

Idag är den som sagt var här, dagen H. Fast Ama firar inte Halloween, nejdå, hon håller på traditionerna och fortsätter fira:

Hall-å-vin!

Men först lite frukost, kanske. Sen behövs det nog ett hål i munskyddet också.

Gomorron!

PS: Anders tycker att den sista bilden är rätt skrämmande den med. Han brukar alltid bli rädd när Schlagerhatten kommer fram…

Ännu en underbar dag i Torrevieja

I onsdags gick vi som så många gånger förr ned till Playa del Cura. Ganska många människor som njöt av solen och strandlivet.

Fortfarande ser folk till att hålla sig inom ramarna i sina rutor på stranden.

Vi vandrade vidare in mot stan.

På vägen såg vi hur dom nyfriserade palmerna även fick benen rakade. Verkar vara en total body makeover på gång för palmerna nu.

Inne vid vattenfallet glittrade (dom förmodade) klokorden fint i solen.

Anders funderade på att ta sig ett dopp, men han hann inte…

… för precis då kom Annica och Christer inflygandes.

Vi landade alla fyra på Alinghi där vi åt gott och hade det hur trevligt som helst. I början ville vi verkligen undvika solen, men efter ett par timmar i skuggan…

… var det skönt att sätta sig i solen på El Muelle. Vi fick lite motion på köpet också eftersom vi gick hela vägen dit från Alighi. Okej, det blev väl en promenad på sisådär 50 meter, men bättre att röra lite på sig än inte alls.

Ja, det blev verkligen ännu en underbar dag i Torrevieja. Trots det rådande läget så har vi det väldigt bra här, hoppas detsamma gäller hos er.

Gomorron!

Vintern närmar sig

Jodå. Det gör den.

I tisdags när vi gick ut så var det säsongspremiär för att ta på sig koftan inför en promenad på dagen.

Fast det verkar kanske lite överdrivet när folk fortfarande ligger och solar på stranden?

Det var överdrivet också, den åkte av rätt snart.

När vi vandrade utefter strandpromenaden såg vi att palmfrisörerna var i farten igen.

Killarna uppe i liften sågade ned blad som dom inte tyckte behövdes och killarna nedanför såg till att folk höll det berömda avståndet som är så vanligt i år. Skulle nog inte vara kul att få ett sånt där palmblad i skallen.

Dom friserade rätt rejält, det fanns tydligen många onödiga blad i palmerna.

Palmblad funkar utmärkt som sopar. Tänk på det nästa gång ni ska införskaffa en sop, dom finns ju helt enkelt att plocka i naturen. Eller enkelt och enkelt… Man måste nog ha en kranbil också.

Här hade han sopat ihop en ganska fin hög.

Då passade tanterna på att plocka färska, fina dadlar. Gratis är gott!

En del träd hoppade palmfrisörerna över. Det berodde sannolikt på att det satt gäster på restaurangen, dom palmerna får nog vänta tills det är stängt på La Cantina.

Vi traskade bort till Aceqión för att kolla på skor till Anders i en skoaffär som Ama hade sett där.

Det blev både dubbelfel och dubbelrätt:

1. Den affär som Ama ”sett”, den fanns inte, men väl en annan.
2. Det blev inga skor till Anders, men väl till Ama.

Ja, ja. Som det kan bli. Ama var i alla fall glad och nöjd, och om Ama är glad och nöjd så är som regel även Anders det.

På vägen hem gick vi ut i hamnen och kollade på piratbåten som ligger inne där nu. En fin skuta.

Vi kollade in ändalykten på den också. Den här gången behövde inte Ama censurera trots att den var bar.

Sen fick vi bevis för att vintern närmar sig:

Kolla bara! Isen har redan börjat lägga sig.

Det verkar som om Anders saknar snö och is – han kunde inte låta bli att leka med den.

Vintern tycks alltså ha kommit hit till Torrevieja. Hur är det hemma hos er, har ni sett till nån vinter ännu?

Gomorron!

Söndagsträffar

I söndags började vi med att åka hit:

Till Pilar de la Horadada och bilträffen som äger rum där den sista söndagen i varje månad.

Det finns även en marknad på platsen och den här gången var den större än vi någonsin sett förut.

Fast det var verkligen bara mest skräp som såldes, så vi gick vidare till själva bilträffavdelningen.

Där såg vi genast en bekanting:

Loppan.

Och Loppans husse, Patrik.

Det fanns en fräsig och vackert röd Jaguar…

… och en lika fräsigt röd gammal Seat med extra bagageutrymme.

En blå bil flirtade med oss.

Chevan i en lite annan blå nyans tror vi att vi har sett varenda gång vi har besökt bilträffen. En läcker bil! Förr om åren stöptes inte alla bilar i samma form som dom tycks göra nuförtiden.

En söt liten bil, men hur ska man få plats i den undrade Anders.

I den här var det betydligt mer gott om utrymme.

Det fanns fler bilar av den något större modellen. Fina, men dom skulle nog inte gå att få ned i garaget. Fy för att ens köra (okej, åka) runt med en sån inne i stan, det är ganska trångt på sina håll.

Här listade Sherlock-Ama ut att den där gula längst till höger nog hade en viss Sverigeanknytning.

Undrar hur hon kunde räkna ut det?

Efter att ha gått omkring ett tag så lämnade vi bilträffen för vi hade en annan träff inne i Torrevieja.

På 100 Montaditos (readag på söndagar, ni vet) så träffade vi Carita, Ami, Dan och Patrik för att ha det gott och käka en god lunch.

Fast så här års kan det bli kyligt i skuggan, speciellt om det blåser lite, så efter att ha ätit upp drog vi vidare.

Och vad kan väl passa bättre en söndag än att gå till kyrktorget? Där satt vi skönt i solen och hade det som synes fortsatt gott och trevligt.

En riktigt fin söndag med dubbelträffar. Inte alls dumt så här i upploppet av oktober.

Gomorron!

En mycket trevlig lördag!

I lördags traskade vi iväg med dramaten. Fast det fanns ingen mat i den, den innehöll petancaklot och sportdryck.

Vi träffade ett gäng borta vid petancabanorna i Rosaleda. Ama, Pamela, Susanne, Classe, Derick, Lotta, Ola, Calle och Nikki. Åsså Stalkern bakom sin nya mobil.

Smulan var också där. Himla bra med en vakthund som passade grejerna.

Hon var väldigt uppmärksam och vaktade med den äran. Inte en enda grej försvann, utom möjligen sportdrycken.

Vi spelade på, tjejerna mot killarna som vanligt.

Anders i djup koncentration.

Ama i ännu djupare koncentration.

En del kast var bättre än andra…

… medan andra var väldigt svåra att avgöra, vem låg närmast? Anders var som vanligt utsedd till att utföra mätningen, dom flesta trodde att det var minst risk för fusk då.

Vi fick avbryta andra set…

… för det stod ett bord och väntade på oss på La Terrazza. Alla var glada och nöjda i Hackebackeskogen, skålade och log glatt mot fotografen.

Sen kom maten och då hade ingen tid för fotografen längre. Pizzorna på La Terrazza är verkligen supergoda.

Det blev verkligen en mycket trevlig lördag!

Gomorr… Hur sa? Vilka som vann? Ama minns inte så noga.

Killarna tycktes tro att det var dom som vunnit…

… men tjejerna gjorde minst lika fina segergester, så det kan faktiskt ha slutat precis hur som helst.

Gomorron!

Ny vecka och vintertid

Nu går vi in i den sista veckan i oktober. Lite tragiskt eftersom det är födelsedagsmånaden, men i år är det ju ett helt fyllårsår så det är gott om tid kvar för Ama att fira.

Förra veckan hände det en hel del på hemmaplan och här kommer ett litet urval såhär i all hast.

Vi testade såklart Anders nya kamera mobiltelefon. Anders stod på samma ställe och fotade och Ama gjorde det hon är bäst på – satt still. Normalobjektivet gav detta resultat (fast det känns inte riktigt normalt med munskydd).

Vidvinkel…

… och zoom. Vidvinkeln var nog det bästa eftersom Ama gör sig bäst på håll.

Vi käkade på den danska restaurangen på Playa de los Locos tillsammans med Ole och Jane. En Påske Platte kändes helt rätt i tiden.

Fast vi alla valde tre halva smörrebröd istället, dom var riktigt goda och i trevligt sällskap blir det ju ännu bättre.

Vi käkade hemma också. Här är Ama på väg att skrida till verket!

– Vaddå, hursa? Får man inte leka med maten?

– Johodå! Det får man visst – kolla bara vilken glad tomat!

Sen lät Ama sin gamla trotjänare till kamera busa vidare. Observera att hon ställde in den på ”konstnärliga bilder” med flit istället för att göra det av misstag. Ett tryck på kameraknappen ger en hel hög med bilder av varierad karaktär. Ama tyckte att det var läge att visa lite respekt för den ”riktiga” kameran istället för att gulla med nya mobilen hela tiden.

Igår pysslade vi mycket med att ställa om klockor.

Dom flesta sköter sig själva, men ett par av dom som ”kan själv” behöver lite hjälp på traven:

Dom här två ställer om sig med hjälp av nån sändare i Frankfurt eller var den nu står. Funkar inte när dom står inomhus, men ute på terrassen brukar det fungera. Ni kanske undrar vad sängbordet gör där ute? Jo, det är så att den bakre av klockorna har Anders dubbeltejpat fast på sängbordet för att inte Ama ska vifta ned den hela tiden när hon bäddar och städar. Enklast att bära ut hela alltet istället för att slösa med dubbelhäftande tejp.

Den främre var klar ”redan” i går eftermiddag, men den andra orkade vi inte vänta ut så Anders ställde om den manuellt. Det är nämligen den som lyser i taket i sovrummet och visar vad klockan är. En sån vill man gärna att den går rätt, onödigt att stiga upp en timme för tidigt om man så säger.

Den manuella tidsomställningen på sovrumsklockan orsakade dock ett mycket bryskt uppvaknande klockan 06:00 nu på morgonen. Anders hade råkat komma åt nåt och lyckats ställa den på väckning. Ama hade ingen aning om att den klockan ens kunde låta, men nu vet hon det. Den låter rätt mycket dessutom.

Hur är det hos er? Tror ni att ni har lyckats ställa om alla klockor till vintertid vid det här laget?

Gomorron!

Skyltsöndag – labb

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Labb.

Det blir blandat med gamla och nya bilder som det oftast brukar vara. Labb kan ha många betydelser, bland annat hand, tass och en specifik typ av sjöfågel. Ama börjar med det första och kommer sen att fortsätta med den tillåtna fria tolkningen.

I dom här labbarna finns det vinglas.

Det går lika bra med selleri öl.

Om man använder båda labbarna kan man forma en himla massa fina grejer, exempelvis i lera.

Man kan använda en liten del av labben (typ fingret) för att hämta en båt. Ama hade lite svårt att låta bli att plinga ”bara för att” och sen smita därifrån eftersom hon inte behövde nån båt just då och där.

På såna här ställen är det ännu svårare. No tocar – inte röra. Huuur svårt som helst att låta bli!

På den här – nuförtiden inte helt ovanliga skylten – kan man se att man ska tvätta labbarna och i mitten längst ned kan man se att man ska låta bli att skaka hand. Ama kan tycka att i Spanien borde man ha en uppmaning att låta bli att kindpussas också. Den typen av hälsning är vanligare här än vad handskakningar är.

Nu tänkte Ama gå över från människolabbar till hundlabbar. Snygg övergång med den bilden om hon får säga det själv.

En ovanlig skylt. Hundar är välkomna in på restaurangen med sina små tassavtryck. Oftast står det ”Perros no!”.

Dom här små… knapparna (?) fick vi i St. Johns i Kanada. Newfoundland, vad har det med ”labb” att göra kanske ni tänker? Jo, provinsen där heter faktiskt ”Newfoundland and Labrador”, och en labrador brukar man kalla för en ”labb” eller ”labbe”. (Påminner än en gång att tolkningen är fri).

I samma stad stod Anders och klappade på en newfoundlandshund medan Ama tänkte mer på veckans temaord och klappade på en labrador. Det gäller verkligen att ha framförhållning som bloggare, bilden är tagen för drygt ett år sen.

Förra söndagen passerade vi hundstranden i Punta Prima på väg mot vår bloggträff på Nautilus. Hundarna har lämnat spår av sina labbar på papperskorgen.

Ama fotade själva skylten om hundstranden också och tänkte inte mer på det.

När hon sen framkallade bilden och tittade på den i datorn brast hon ut i ett gapflabb:

Hon hade fått med hundens husse just när han höll på att byta om till badkläder och stod med ändalykten bar. Haha! Med tanke på att Amas blogg är barntillåten så har hon censurerat bilden en aning. Hundrumpan som också var bar den ser man inte heller, men jycken var klok nog att censurera sig själv.

Till sist så kommer vi till fågeln.

Ama tog en helt fantastisk bild av en labb när vi kollade in pingviner på Falklandsöarna:

Taadaaa!

Okej. Det kanske inte är nån skylt med i bilden, men Ama skyltar med vilken helt fantastisk fotograf hon är.

Om ni vill se hur en labb ser ut i sin helhet kan ni kolla här (annars kan ni blunda):

Ama är ganska övertygad om att det var Anders som tog den där bilden, men visst kan ni väl ändå hålla med om att Amas bild var mer konstnärlig på nåt vis?

Gomorron!

Ännu en lyckad shopping!

I måndags gjorde vi en sån lyckad shopping att den var nästintill perfekt. Redan på onsdagen blev det ännu en lyckad shopping.

Den här gången tog vi bilen. Vi tycker att det känns som att antalet bilar har ökat här igen? Undrar just om det var en massa Madridbor som flydde ut till kusten innan stan stängdes ned? Ser förresten ut som Ama är delägare till lastbilen. En Ama, flera Amar, typ.

Målet var detta:

Shoppingcentret Zenia Boulevard.

Och målet på Zenia Boulevard var… Ja gissa?

Media Markt (inte alls svårgissat så det blir inget pris till er som gissade rätt).

Anders hade gjort ett par beställningar på nätet och upptäckte då att man kunde hämta grejerna på plats i affären istället för att få hemleverans. Perfekt! Då kan man ju själv bestämma när man vill hämta varorna istället för att få husarrest den dagen leveransen ska ske.

När varorna var på plats i affären så kom det både ett mejl och ett sms.

Till vänster just innanför dörrarna på Media Markt hade dom den här fiffiga grejen som vi aldrig tänkt på förut. Ett ”leveransskåp”.

Man skulle slå in en kod för att komma åt varorna. Lätt att tro att det var QR-koden som kom i mejlet man skulle använda, men den funkade inte. Den koden var till för manuell betjäning.

Med hjälp av den sifferkod som kommit i sms-et kunde man passera alla köer (om det inte hade varit kö till själva ”leveransskåpet”), knappa in koden och – POFF! – en lucka öppnades där varorna fanns. Supersmidigt!

Bakom lucka nummer 2 gömde sig den andra beställningen. Lite som en adventskalender kan man säga.

Sen kom det svåraste av allt:

Att hitta bilen i garaget. Vi hade varit lite wild & crazy och inte parkerat på vårt vanliga ställe. Men mantrat ”D7, D7, D7…” löste det hela på ett bra sätt, vi hittade bilen rätt snabbt.

Vad var det som hade inhandlats då?

I det första luckan fanns ett par ”Micro USB to USB Type-C Adapter” (Ama läste innantill på paketet för att förmedla den informationen). Ama verkar vara involverad i det hela också om man ser på tillverkarens namn, fast grejerna var till Anders.

I den andra luckan fanns en ny telefon, även den till Anders. En Samsung Galaxy S20 FE. Som synes (om man vet vad man ska se på) så har den tre objektiv till kameran, ett normal, ett vidvinkel och ett zoom.

Den är större än den gamla telefonen och har tydligen fler finesser. Den gamla var 6,5 år gammal och hade blivit rätt trött och slö, den nya är bra mycket piggare. (Det är den nya till höger om ni undrade).

Ama då? Fick inte hon nånting alls?

Jodå!

Hon fick en fin papperspåse som är jättebra när hon måste hyperventilera av någon anledning.

Sen fick hon även två klubbor – en per beställning, fast ni ska veta det att det är supersvårt att äta klubbor med en papperspåse på huvudet.

Jodå, det blev det ännu en lyckad shopping!

Fast vänta nu ett tag… Om det nu går så fort och lätt att beställa och hämta varor från Media Markt utan att behöva hamna i husarrest? Hur mycket kommer Anders att beställa framgent? Få se nu… Var la Ama den där papperspåsen? Det känns som om den behövs nu på en endaste gång.

Gomorron!

En lyckad shopping

Ja, den blev faktiskt nästintill helt perfekt!

Ni kanske minns att vi misslyckades totalt den 9:e oktober då Carrefour var tvärstängt på grund av Valenciadagen.

Anledningen att vi ville gå just på Carrefour var den ovanstående bonuschecken till ett värde av 14,50 euro. Såna ”gratispengar” vill man ju inte missa.

Vi promenerade dit igen i måndags och den här gången kom vi in. Anders (och förmodligen även Ama) var i skriande behov av batterier, så såna skulle vi slå till på. Halva priset på andra förpackningen också, inte illa! Fast hur många batterier behöver man egentligen?

Vi blev till slut synnerligen nöjda med shoppingen. På vår väg därifrån såg vi en kran som byggde en annan kran. Har inget som helst med shoppingen att göra men det såg väldigt fränt ut.

Vi firade våra mycket lyckade inköp med ett glas vin och snacks på restaurang Pomodoro vid bowlinghallen.

Hur kan man kalla vår shopping för ”nästintill perfekt”?

Jo, förstår ni…

Anders (och kanske Ama) behövde både små och stora batterier och det var dessutom halva priset på den andra förpackningen. Sen hittade vi en perfekt ost så totalt handlade vi för 14,48 euro. Bonuschecken var i och för sig på 14,50 och kassörskan beklagade att hon inte kunde ge tillbaks 2 eurocent, men det kan Ama bjussa på hon gillar ändå inte brunpengarna. Men ni ser va? Slutsumman blev 0!

Vi är övertygade om att man får den där bonusen för att luras att handla mer när man ska ”lösa in” checken. Den här gången gick vi inte på den enkla, så vem blev lurad nu? HA!

Det kändes sååå bra.

Gomorron!

En långpromenad och en bloggträff

I förra inlägget visade Ama att hon orkade gå ned till Playa del Cura. En promenad på sisådär 500 meter.

I söndags orkade vi gå ända dit ned igen.

Fast då orkade vi gå en bit till i sällskap med Patrik och Ami. Här hade vi tagit oss ända bort till Playa de Los Náufragos.

Det var en väldigt skön dag och solen glittrade i havet.

Vi fortsatte en bit till…

… och halvvägs till målet stannade vi vid ett vattenhål. Man måste tänka på vätskebalansen.

Det var fler än vi vid det där vattenhålet.

Visst är det väl perfekt att släcka törsten när det är varmt ute? Fast Ama tror faktiskt att dom där rackarna tog en springnota. Eller åtminstone en flygnota.

Vi traskade vidare och där längst ute på udden i fjärran såg vi vårt mål:

Restaurangen Nautilus. (Ama verkade ha legat på efterkälken mest hela tiden?)

Här hade vi stämt träff med ett gäng vänner. När vi väl satt där kom vi på att det var rena rama bloggträffen, en i varje par har en blogg. Ami, Ama, Annica, Carolin, Tommy, Carin, Fredrik, Christer och Patrik finns med i bild och det är tjejerna som bloggar, ivrigt påhejade av sina partners.

Vi åt god mat…

… och alla var glada och nöjda.

När maten var uppäten flyttade vi ut i solen.

Jamen skål på er allihop och tack för en fantastiskt fin och trevlig eftermiddag!

Till slut var det dags att traska hemåt igen. I söndags blev det en liten nätt promenad på nästan 12 kilometer i ett underbart väder. Vid den här tiden på året kan man verkligen njuta av tillvaron, varken för varmt eller för kallt på dagarna.

Gomorron!