Nästa ställe – ännu en Ama-favorit

30 september 2020

Vi inledde dagen som sig bör:

Denna gång med en frukostbuffé på paradoret i Ciudad Rodrigo. Overpriced trots att den ändå var en aning rabatterad. Vi beställde in omelett också bara för att få valuta för pengarna. Jättegott och vi blev proppmätta, men ändå inte värt pengarna (12,50 euro per person).

Vi packade in i bilen igen. Den hade stått två dagar på en parkering som ingick i priset. Bra där!

Vi åkte ut genom stan. Läskigt smalt på sina ställen, fast ni kanske tycker att det ser lugnt ut?

Jodå…

… men på sina håll körde det ihop sig.

Sen skulle vi ut genom en smal portal (där vi i och för sig hade förkörsrätt)...

… och därefter ned via den smala vägen utanför ringmuren.

Den där vackra gamla bron skulle vi över…

… och när vi var på den bron så lämnade vi stan, ringmuren och paradoret bakom oss.

Vi åkte vidare på fina vägar.

Fast dom vägarna var inte helt PK. Inte politiskt KOrrekta, alltså. Dom hade färgsorterat korna. På bilden syns bruna kor, på andra sidan vägen i en annan hage gick vita kor. Får man göra så nuförtiden?

Vi körde in i en av Amas favoritregioner igen – Extremadura.

Där blev vi nästan-stoppade i en poliskontroll i en rondell igen. Bilen framför oss tog dom, men viftade förbi oss. Ama vågade inte fota annat än i backspegeln när vi passerat. Ibland är hon vansinnigt feg.

Vi susade ut på en motorväg. Då lyssnade vi på en dokumentär så tiden gick fort. (Hmm… Ama borde verkligen se till att bilrutorna blir tvättade snart, eller så räcker det kanske med att putsa datorskärmen?).

När vi kom till målet för resan så hade Anders street-viewat sig fram till en gata där det fanns gratisparkeringar. Vi hade tur och lyckades knipa den sista lediga platsen. Det var bara ett par hundra meter från hotellet.

På så vis spar vi 20 euro per natt som parkeringen på hotellet kostar.

Nu bor vi här:

På paradoret i Mérida. Vi besökte stan som hastigast för fem år sen och nu tänker vi ge den mer tid.

Ännu en Ama-favorit alltså – ytterligare ett parador.

När dom i incheckningen frågade om vi hade bil på parkeringen så jublade dom högt och blev mäkta imponerade när dom hörde att vi hittat en gratisparkering. No hard feelings, alltså. Att hitta gratisparkeringar på gatan är tydligen inte så lätt i centrala Mérida.

Stan har hittills visat sig vara värd den extratid vi nu gett den så här långt. Idag ska vi kolla runt ännu mer.

Gomorron!