San Antonio

Andra och sista kvällen i Ayora sa Ama farväl till sina nyfunna vänner i parken.

Morgonen efter gav oss av mot vårt andra stopp på förra veckans minitripp. San Antonio, nummer 2 på kartan HÄR.

Väl framme så checkade vi in på hotellet. Rummet var enkelt men funktionellt.

Det bästa med att bo på många olika ställen är att man får så många braiga inredningstips. Ni kanske minns att spolmojängen på vår toastol hade gått sönder och därmed saknade lock? HÄR finns en bild som visar hur den såg ut.

På hotellet i San Antonio hittade Ama den perfekta lösningen på det saknade locket:

Taadaaa! Både snyggt och praktiskt. Det är väl bara att borra hål i botten på skåpet och sätta in nåt snöre som man kan dra i för att spola? Vi har ju till och med en möbelaffär i bottenvåningen i huset, där kan Ama säkert hitta ett passande skåp.

Vi bodde på Casa Anita som just den dagen hade utsikt över en marknad som man kan skymta bakom skylten. Lustigt nog så hade Anita namnsdag samma dag så vi gratulerade hotellet så mycket.

Åt ett annat håll såg vi en himla massa grönska.

Under den grönskan låg hotellets restaurang där vi åt en smarrig lunch…

… och fick ännu en chans att palla vindruvor.

Vi gick ut och kollade på den yttepyttelilla stan. Marknaden var inte stor den heller.

Undrar just om vattnet i den där källan var drickbart? Såg ingen skylt att man inte borde dricka det, men vi lät bli ändå. Snyggt kakel bakom den i alla fall.

Undrar om det där var Blåkulla? Häxan, kvasten och katten var rätt och blått var det. Fast kanske en anings fel tid på året.

Anders hittade en annan högt uppflugen katt som han ville peta på nosen. Katten kråmade sig och ville gärna bli nospetad, men det var galler för fönstret så det blev inget petande.

Ama gillade inställningen dom hade där – ”Allt kommer att bli bra”. Det är väl vad vi alla hoppas på nu.

Ooops! Där var det nära. Att fota och skåla samtidigt är inte alltid så lätt. Ama kan lugna oroliga läsare med att inte en droppe gick till spillo. Att det varit sådär nära en katastrof såg inte Ama förrän hon hade framkallat bilden.

Anders hade ju parkerat bilen på spanskt vis med två däck på trottoaren (bildbevis finns HÄR). Att det var en sån där parkeringsförbudsskylt på gatan funderade vi lite över. Fast vi kom fram till att den inte gällde, det var ju inte vår första semester, det var den sjätte minisemestern sen karantänen upphörde. Bilen stod kvar morgonen efter och vi hade inte fått någon böter så vi tänkte förmodligen helt rätt. Glada i hågen körde vi vidare mot nästa mål – Sacedón.

Gomorron!

PS: Det där med Amas nya inredningsidé till toaletten tog skruv. Igår blev vår toastol försedd med både sitt vanliga lock och en fungerande spolning igen. Anders var nämligen inte särskilt förtjust i tanken på ett skåp som lock.

Det var väldigt lätt åtgärdat:

Har man bara dom rätta grejerna och hjälpmedlen så… Lite drygt tre veckors specialspolning är nu över. Rätt skönt faktiskt, även om Ama kan känna viss saknad över det där skåpet som hon aldrig hann köpa.