Varför ändra en vinnare?

12 september 2020

Så gårdagen inledde vi som vanligt med frukost, ett vinnande koncept. Den här gången på ett ställe mitt emot hotellet.

Som synes var vartannat bord avstängt, man fick inte sitta vid dom. Även varannan barstol var spärrad.

Vi fick frukost båda två, vilken tur vi hade! Den mycket trevlige mannen som serverade sken upp när han hörde att vi kom från Sverige och brast ut i en snabb svada med ord. Såvitt vi begrep hade han en son som hade jobbat på ABB i Västerås. Örebro kom också med i samtalet även om han inte uttalade det på precis samma sätt som vi är vana att höra det. Eller så pratade han om nåt annat.

Dom flesta andra på baren åt nybakade churros med choklad som den trevlige mannen fixade till, fast en farbror intog sin morgonkonjak istället. Vi åt rostat bröd och drack kaffe. Kändes bättre så där på morgonkvisten.

Medan Anders checkade ut stod Ama utanför och passade bagaget. Ooops! Såg ut som hon hade en Stalker precis bakom sig?

Sen packade vi i vanlig ordning in våra grejer i bilen som vi hade hittat en nära och bra parkering till. Dessutom utan att stå med ett endaste hjul på trottoaren – bra så!

Där åkte vi iväg.

Ama är inte helt förtjust i dom smala, dubbelriktade gatorna. Som tur var fick vi inget möte.

Det var svalt på morgonen – bara 14 grader i skuggan och det kändes lite höstlikt utefter vägarna.

Vi körde över en stor damm.

”Goddag-reservoaren”. Skojigt namn.

Den var rätt maffig, reservoaren, och vilket jätteblått vatten.

Anders ville gå in i tunneln, men Ama sa ”Aja, baja! Du ser väl att det är en skylt med ”infart förbjuden” där?”.

Så vi åkte vidare.

Man ser väldigt många vindkraftverk här i Spanien…

… och det dyker upp fler och fler solceller för att alstra energi. Måste ju vara perfekt här med tanke på hur ofta och mycket solen skiner.

Men man ska vara försiktig i solen också.

Se bara hur solrosorna ser ut efter att ha solat på tok för mycket.

Apropå det där med energi:

Det behöver bilen också. Den här gången glömde Anders inte att visa Carrefourkortet, så vi tankade både bilen och bonusen. Ama var väldigt nöjd.

Efter cirka två timmars bilfärd var vi så framme vid målet:

Alcázar de San Juan.

Här har vi nu bott en natt men idag är det dags att åka hem till Torrevieja igen. Tänk vad tiden går fort när man har roligt.

Gomorron!