Mot nästa mål

09 september 2020

Vi började som vanligt med frukost.

Sen skulle vi packa bilen. Vårt casa rural speglade sig i fönstret.

Ama fortsatte att fotografera medan Anders packade. Vi har alla våra uppgifter här i livet.

När vi åkte iväg var vädret bra mycket bättre än dagen innan (jämför med gårdagens sista bild HÄR).

Vi gjorde en avstickare på en mindre väg. Det kändes nödvändigt och Ama ber om att få återkomma till det nån gång i framtiden.

Anders stannade för att tvätta rutorna på bilen, bilderna blir ännu sämre ifall dom är skitiga. Ama fortsatte att dokumentera. Som sagt, vi har alla våra uppgifter här i livet.

Vi åkte tills vi såg en välbekant syn.

Molnfabriken i Cofrentes.

Vi åkte upp i den fina lilla stan som har onödigt trånga gator.

Studerade utsikten. Läskig borg och en läskig bro som man måste köra över för att komma därifrån.

Eller så kan man välja den där bron som verkade sluta i tomma intet…

Vi (eller GPS-plattan) valde tomma-intet-bron. Det gick rätt bra, trots allt.

Sen fick vi se en skylt som vi sett förut. Ett ställe där man kan tanka vatten gratis. Perfekt!

Se där bara – en fuente (källa) där man kan fylla på sina vattenflaskor. Men vänta lite nu… Vad står det på skylten som dom gömt på en hög stolpe uppe i backen bakom några träd? Ama har ringat in den.

Fritt översatt: ”Vatten som inte är lämpligt att dricka”… Haha! Varför pekar dom då ut den som en källa från vägen och varför i allsindar har dom gömt varningsskylten så väl? Vi är ganska säkra på att vi har hämtat vatten där förut… Nåja. Vi lever ännu i alla fall.

Vi kom fram till vårt mål – San Antonio. Ett ganska ospanskt namn, men bland dom lättaste att komma ihåg. Vi har varit i den stan förut, men då var vi i USA.

Vi susade förbi vårt boende för inatt…

… och sen lyckades Anders parkera som en hel spanjor igen. Eller åtminstone som en halv – två hjul på trottoaren.

Idag reser vi vidare, ingen rast och ingen ro.

Gomorron!