Sabiote

Det tredje stoppet på förra veckans minitripp var i Sabiote, nummer 3 på kartan HÄR.

Just utanför vårt hotell låg Ayuntamientot. Som regel är kommunhusen inhysta i vackra byggnader och så även här.

Vi gick vidare för att kolla in en park som verkade trevlig…

… men som nästan alltid på våra tripper nu efter karantänsläget så var parken stängd. Underligt, det var ju inte värst mycket folk i farten.

Vi gick vidare och passerade en parkering med en väldigt trevligt målad vägg. Betydligt roligare än en vanlig grå eller vit vägg.

På en uteservering beställde vi in en rätt att dela på. Gott med kronärtskocka, skinka, ägg, paprika och stekt bröd. Ama var nöjd.

Med drycken vi beställde ingick som vanligt en rejält tilltagen tapa. I det här fallet jättegoda kycklingspett, men gissa om vi blev mätta?

Vi promenerade vidare i dom väldigt smala gränderna.

Jodå. Biltrafik var tillåten.

Undrar just hur dom hade fått fram lyftmackapären till det hus som skulle repareras? Där kom i alla fall inga andra bilar förbi.

På vissa ställen var det extra smalt, men bara Anders fällde ned armarna så kom han igenom portalen.

Vi kom fram till en utsiktsplats. Framför kyrkan i gyttret av hus nånstans hade vi vårt boende.

Tittade man åt andra hållet…

… så var utsikten milsvid.

Hur tog Anders den där bilden, tro?

Jomen självklart var han uppflugen på en kant. Ama skrek att han absolut inte fick gå upp ett snäpp till!

Bara en bit därifrån låg ett folkrikt torg.

Hur tog Anders den där bilden, tro?

Jomen självklart var han uppflugen på en kant. Han försökte smita så att Ama inte skulle få nåt bildbevis, men han hann inte riktigt.

Den där kanten var en mur till en vallgrav. Och där det finns vallgravar…

… där finns det inte alltför sällan borgar också. Suck.

Men Ama blev räddad av gonggongen:

Den var stängd – attans otur! Se så ledsen Ama såg ut.

Sen gick vi hem till hotellet…

… där vi inledde operation ”rädda flugan ur poolen”.

Hur det gick? Jodå, tackar som frågar. Man kan väl säga att operationen lyckades men patienten dog.

Nåja. Man kan ju inte lyckas fullt ut jämt.

Efter två nätter i Sabiote åkte vi vidare till vårt sista stopp – Salobre. Häng på, vettja!

Gomorron!

PS: Idag är det precis 33 år sen vi sa ja till varandra i Sollentuna tingshus. Ett egentaget bröllopsfoto i vår trädgård kan ni se HÄR. Tydligen firar vi gnejsbröllop. Gnejs… Ja då får vi väl fira med att äta nåt gott grejs.

Annons