Vi förflyttade oss igen

25 augusti 2020

 

Men först den obligatoriska…

1

… frukosten. Gott, men synd bara att man får så små brödskivor.

2

Sen packade vi in i bilen. Ama kanske borde ha hjälpt till, men hon stod och väntade på att ett stort duvgäng skulle flyga förbi igen – dom gav skitfräna skuggor på vårt hotell. Tyvärr dök dom inte upp för en repris så det blev inte så skitfränt som Ama hade tänkt sig.

Eller förresten…

2b

… dom flög visst förbi igen. Fast om det var duvor vete tusan.

3

Vi åkte ned genom stan…

4

… och lämnade Benamaurel.

5

Vi körde på väldigt smala vägar. Fina, men Ama vill helst ha mittenmarkeringar på vägarna.

Och när man är på såna smala vägar är det här en skylt man inte vill se:

6

Avsmalnande väg. Huvva!

7

Naturen ändrade sig till det stenigare slaget. Vi körde genom en fin nationalpark och mittenmarkeringarna på vägen återkom. Tack för det!

Fast när man är på såna smala vägar är det här en skylt man inte vill se:

8

”Annan fara”. Fara för vaddå? I Sverige finns det nästan alltid en tilläggsskylt som talar om precis vad det är man ska vara rädd för, men här får man oftast gissa alternativt vara rädd för allt man ser. Huvva!

9

Vi körde genom en del små byar. Här var det väldigt spännande eftersom det var en dubbelriktad väg och det stod bilar parkerade efter nästan hela gatan. Inte lätt att mötas där. Huvva! (Undrar egentligen varför Ama gillar att bilsemestra i Spanien?).

10

Efter knappt två timmar såg vi vårt mål.

11

Cazorla. Namnet ser Ama som en blandning mellan Carola och Calzone.

12

Efter en riktigt spännande tur upp genom stan…

13

… kom vi fram till vårt hotell och kunde pusta ut.

Jodå. Det gick bra även den här gången, även om Ama muttrade på sitt mantra ”Det kommer aldrig att gå!” flera gånger.

Idag stannar vi i Cazorla och sover en natt till här. Det får vara måtta med äventyren ute på vägarna. Vi måste ju få ta det lite lugnt också.

Gomorron!