Pozoblanco

07 augusti 2020

 

Vårt tredje stopp på förra veckans tripp blev Pozoblanco, nummer 3 på kartan HÄR.

1

I hotellfoajén fanns det upplysande skyltar som visade till olika sevärdheter.

2

Men vi nöjde oss med att bara gå ut på gatan för att se oss om i stan. Ser ni trasslet uppe på korset? Det är ett storkbo. Fast storkarna var inte hemma, dom var väl ute och levererade små barn, kan tro.

3

Av nån anledning var dom väldigt förtjusta i grisar i den stan. Stod ett flertal utefter paseon.

4

Vi hittade ett lok. Den här gången stod prydnaden inte i en rondell utan precis vid sidan av.

5

Ama nöjde sig med att studera det ett tag…

6

… sen tog hon sikte på allén och gågatan bakom loket, där såg hon nåt intressant.

När hon vände sig om och undrade vart Anders hade tagit vägen…

7

… då såg hon att han inte nöjde sig med att titta på loket. Nejdå. Han ville klappa på det också.

8

Till slut var Ama tvungen att säga till på skarpen. Inte klättra på loket!

9

Vi kom fram till det intressanta stället som Ama hade sett – en bar. Vi var sååå värda en vätskepaus.

10

Senare såg vi ett stort solur. Anders fann det mycket intressant! Han förklarade för Ama:

– Du kanske tycker att soluret verkar gå fel?

11

– Men om man tittar på den här kurvan… bla, bla, bla…

12

– Ja, då har det helt klart sin förklaring, tiden stämmer exakt! Du förstår att… bla, bla, bla…

Ama tappade ganska raskt fokus.

13

Kollade istället in det som fanns bakom ryggen. En roligt målad affär med ett braigt namn – RusAma. Inte för att Ama var rusig, men slutet av namnet var ändå bra.

14

På sina håll verkade Pozoblanco kanske lite ödsligt…

15

… men var man bara på rätt plats vid rätt tid (icke-siesta-tid, alltså) så var det faktiskt ganska livat.

16

Morgonen efter var vi uppe med tuppen och åkte vidare. Nu var i och för sig den där bilden tagen kvällen innan, men Ama är övertygad om att tuppen var uppe även då vi åkte för han stod som gjuten på sin plats.

Gomorron!