Tarancón

 

Vi lämnade det fina paradoret i Albacete och åkte till Tarancón, nummer 3 på kartan HÄR.

Det första vi gjorde efter att ha checkat in i vår ”fjällstuga” var att käka lunch på en restaurang i närheten av hotellet. Gott! Att en trerätters lunch inklusive en halv flaska vin per person kostade 10 euro per skalle gjorde inte saken sämre.

Vi bodde lite i utkanten av stan så vi hade en bit att traska in till centrum. Stan var väldigt pluttig så det tog väl bara en sisådär 10 minuter att gå in. Nyttigt att röra sig efter maten, sägs det.

Man fick inte gå utefter spåren, men det borde man väl få göra när man har ordentligt med skydd? Ama hade munskydd, fast över handen. ”Talk to the hand”, typ. Nåja, lydiga som vi är så korsade vi bara järnvägen och fortsatte in mot stan.

Vi passerade hela halva universum som uteslutande bestod av Saturnusar.

Det var väldigt livat inne i stan.

Oooo… En bil som rörde på sig! Eller två, faktiskt.

Efter att ha promenerat via hela halva universum genom stan så började vi bli törstiga.

– Där till vänster ligger en bar! utbrast Ama.

Rrrrratch lät det när dom precis då drog ned jalusierna och stängde. Typiskt!

Vi såg en kyrka lite längre bort…

… så då gick vi och kollade på den, det brukar ju finnas barer på kyrktorgen. Det gjorde det inte här, inga öppna i alla fall.

Här spelade barnen kula.

Anders ville såklart vara med och leka.

Det fanns många fina målningar på murarna även i den här stan.

Fast visst är det trist när klottrare är där och sabbar dom! Ama trodde i sin enfald att det var nån sorts ”hederskodex” bland klottrare att ge fasen i såna där fina konstverk, men icket…

Efter att ha irrat runt i stan med stigande törst så tog Anders till den nedladdade offline-kartan i mobilen…

… och vips hade problemet med törsten löst sig.

På väg tillbaks till hotellet hittade vi det finaste konstverket i hela stan. I alla fall om ni frågar Ama.

Efter att ha vilat ett par timmar i vår cabaña så gav vi oss ut igen.

Siktet var inställt på den här parken.

Vi satt i en skön skugga och en lätt vind och hade det bra. Och ser man på! Det fanns till och med några andra människor där.

Och en hel drös med barn som Ama triggade igång med sin kamera i högsta hugg.

Jodå. Det blev en bra dag även i Tarancón.

Morgonen efter hade vi bara ett problem i hela världen:

Hur sjutton funkade duschen?

Det problemet löstes på ett enkelt sätt – vårt nästa mål var paradoret i Cuenca, där fanns både dusch och pool. Så direkt efter vår medhavda frukost hoppade vi in i bilen och styrde vår kos ditåt.

Gomorron!