En nära-döden-upplevelse

 

Det blev det för Ama igår.

1

Gårdagens tur inleddes som så ofta med att vi packade bilen i garaget.

2

Sen körde vi förbi en himla massa borgar, men det var inte det som var Amas nära-döden-upplevelse, vi körde som sagt var förbi borgarna.

3

Nej, det otäcka började när vi kom fram till den här stan, Chinchilla.

4

Ett vackert ställe som klättrade uppefter ett litet berg.

5

Men sen började det köra ihop sig. Det blev smala små gränder.

6

GPS-en fick spel och tyckte att vi skulle köra nedför trappor…

7

… och in i den där tunneln som slutade med en smal 90-gradersvinkel på gatan. Ama vägrade låta Anders testa dom vägarna.

8

Tunnlar med efterföljande raksträckor gick bättre.

9

Det blev smalare igen och till råga på allt så var vägen dubbelriktad. GPS-en tjatade om höger och vänster där det inte ens fanns några vägar, med eller utan trappor och tunnlar.

10

Oooo… Ett möte! Fast Ama blev nästan lite glad att se den där bilen, det betydde väl att man faktiskt kunde köra där.

11

Helt plötsligt dök en borg upp rakt föröver, men här vågade faktiskt Ama vägra. Hon ville mest komma ned igen från den där toppen och var väldigt ihärdig med VVB (Våga Vägra Borgen).

12

Upp till vänster en trapp, till höger en väldigt snäv kurva runt huset. Ama ska aldrig mer klaga på att hon tycker att vårt garage är ganska trångt, garaget rakt fram var etter värre. En hel stad med smala gränder innan man ens kom fram till det.

13

Oj, oj, oj! Anders hade ännu mindre utrymme på sin sida än vad Ama hade. Såg ut som nån hade misslyckats rätt rejält där tidigare.

14

När vi kom ned till kyrkan tog mässan precis slut och det kryllade ut en massa människor från kyrkan. Blev inte mindre trångt när det var folk överallt.

15

Vi hade tänkt stanna på torget, men gott om parkeringar var det väldigt ont om eftersom det var parkeringsförbud på söndagar, så vi körde bara förbi där.

16

I utkanten av stan stannade vi till på en pizzeria. Ama kunde få nåt lugnande och andas ut.

Sen åkte vi vidare i tio minuter på den breda, odramatiska motorvägen och kom fram till vårt övernattningsställe:

17

Paradoret i Albacete.

Ja, det blev en nära-döden-upplevelse för Ama igår. Anders tyckte mer att det var skoj. Tänkt så olika man kan uppfatta saker.

Gomorron!

64 Responses to En nära-döden-upplevelse

  1. GPS:et verkar inte vara helt uppdaterat…. puh!

    • Ama de casa skriver:

      Nej, Anders har en tid pratat om att köpa nya kartor till den, samtidigt sneglat på att kanske köpa en ny GPS. Fast jag tycker i och för sig att själva stan och gatunätet är betydligt äldre än både senaste kartuppdateringen och hela GPS-en 😉

  2. bmlarsreseblogg skriver:

    Förstår fullkomligt din nära-döden-upplevelse! Då är det tur du inte sitter i en husbil när ”GPS-damen” lurar in en i liknande gränder, där backspeglarna får fällas in och ”codrivern”, dvs jag får ut och titta om vi har två cm till godo, eller…
    Nå slutet gott, allting gott och fortsättning följer antar jag!

    • Ama de casa skriver:

      Haha! Det är en av dom främsta anledningarna till att vi aldrig bytte tältet mot en husbil – vi har en förmåga att ofta hamna i trånga gränder och det är läskigt nog med en liten personbil 🙂 Nu är det hotellcamping som gäller för vår del – gärna i paradorer om man frågar mig 😀
      Ja, det kommer nog en uppföljning. Kanske redan imorgon?

  3. MariArne skriver:

    Oj vilken tur att man inte var med där! Det kommer aldrig att gå brukar vara mitt mantra också. Kram på er båda

    • Ama de casa skriver:

      Det var superläskigt att bila genom den där stan, speciellt som GPS-en var så himla förvirrad. Men det var i alla fall fint där. Såhär i efterhand, alltså… 😀
      Kram tillbaks till er

  4. Znogge skriver:

    Ha ha, ja vi har alla olika humor 😀 Du får i alla fall vara tacksam för att det inte var du som körde 😉 Vilken tur att det blev en lugnande pizza och sedan ordning på torpet!

    Ha en bra start på veckan!

    • Ama de casa skriver:

      Jag var väldigt glad att jag inte körde och det var nog Anders med. Det är svårt att köra och blunda samtidigt… 😉
      Ja, efter pizzan var allt lugnt och skönt igen 🙂

      Tack detsamma!

  5. farfar hebbe skriver:

    Ja du,i den staden tas nog inga fortkörare,eller?..Skönt att det är över,eller blir det samma väg tillbaka…
    Ja visst är det synd när så mycket av det gamla fina,slukas av grävskopan,,det fanns 4 gamla fina stationer i kommunen tidigare,nu är alla borta,sorgligt..Haé Kram.

    • Ama de casa skriver:

      Skulle inte tro att det utdelas några fortkörningsböter där nej. Nope! Den vägen kör vi inte tillbaks.
      Verkligen sorgligt att såna gamla fina byggnader jämnas med marken…
      Kram

  6. farfar hebbe skriver:

    Oki ,det får väl bli en coronapuss då,med en plastpåse på huvudet..Haé Kram

  7. Yvonne skriver:

    God morgon, förlåt god förmiddag ser jag, blev nästan svettig innan jag läste inlägget till slutet, Skulle aldrig ha fixat det där. Är det inte lättare med gps i telefonen än en egen manick? Vi köpte en gps men har aldrig använt den, blir bara telefonen som får guida en rätt.

    Tur ni tog er ut utan att sabba bilen och en pizza som belöning var helt rätt.

    Ha en fin måndag

    • Ama de casa skriver:

      Goförmiddag Yvonne! 🙂
      Ja, det var svettigt innan vi kom ned från det där berget. Vi har testat gps mha telefonen en gång, men det var inte lika bra. I Tomtomen finns kartorna hela tiden utan att man behöver vara uppkopplad vilket är bra om man råkar åka utanför det tänkta området som är nedladdat i telefonen. Fast det kanske är mer födsel och ohejdad vana som gör att vi fortfarande använder Tomtom.

      Pizzan satt där den skulle. Eller kanske där den inte skulle sitta, men den var supergod i alla fall 🙂

      Tack detsamma!

  8. Ibland vore det bra med en liten Smart-bil, då hade man kunnat svänga runt hörnet på en 5-centare. Men å andra sidan skulle det vara intressant med en film när Anders sätter sig i en Smart-bil, tror han skulle få köra med vindrutan nere och huvudet hängande ute som en hund … Säker på att du hade GPS:en inställd på billäge? Ibland undrar jag vad som menas och ser att då ha jag kommit åt promenad-läge.

    Hoppas paradoret uppfyllde era önskningar!

    • Ama de casa skriver:

      Jag hade en gång en storleksmässigt smart-liknande bil, en Fiat 126. När Anders körde den kunde han inte växla utan att sätta igång helljuset med vänstra knäet då han skulle använda kopplingen. Så här såg bilen ut:

      Fast det där var inte min bil, utan en likadan som vi hittade på Kuba 🙂

      Jodå. Den var inställd på bil-läge. Gå-läge använde vi förut när vi gick i städerna, men nu är det off-linekartor i telefonen som gäller 🙂

      Jodå. Vi är nöjda med paradoret.

  9. Annica skriver:

    Usch för trånga gränder.
    Hoppas paradoret var till belåtenhet 🙂
    Kram

  10. Mamma C skriver:

    Oj, oj, oj, efter denna färd hade jag stupat i säng.
    Var man tvungen att köra genom den smala staden? Eller var det Anders som ville ha lite utmaning när han inte fick gå upp i borgen.
    Kram Carin

    • Ama de casa skriver:

      Nej, man var inte tvungen, men vi ville upp och titta på den för den verkade så fin. Jag hade dock ingen aning om att det skulle vara så himla trångt! Anders tyckte bara det var kul att köra där 🙂
      Kram

  11. skåningen skriver:

    OJ!! Vilken nära döden upplevelse!
    Ha en bra lugn måndag!
    Kram!

  12. Viola Cornuta skriver:

    Jisses, vilket äventyr! Rena döden hade det varit för mig! Och det hade krävts betydligt mer lugnande såväl innan som efter, än vad det gjorde för Ama! Puh! 😨
    Fortsatt spännande äventyr till er! ☺️

    • Ama de casa skriver:

      Jadu, det var verkligen ett äventyr. Gillar smala, mysiga gränder, men då ska man komma till fots. 🙂
      Tack, vi ska strax ut på vift igen 😀

  13. åsa skriver:

    OMG så skrämmande bilfärd tur det slutade bra å Du slapp lägga en pizza 😉 å i stället fick lugna ner Dig med en pizza 😀
    Trångt om saligheten… jag hade nog klivit ur bilen å gått… eller kanske inte.

    kram

    • Ama de casa skriver:

      Bättre att få en pizza än att lägga en (gammalt djungelordspråk) 😀
      Det var väldigt brant både uppför och nedför. Bäst att stanna i bilen.
      Kram

  14. Ruth i Virginia skriver:

    Äsch då! – En kort trappa kunde ni säkert ha klarat av..
    Jag skulle iaf ha försökt.

  15. Geddfish skriver:

    Puh, ja där hade du röta, som kom undan med blotta förskräckelsen (på tal om röta och dubbla betydelser 😀 )
    Ta det nu lugnt ett tag! Tihi.

  16. Micke skriver:

    Jösses, det var tight om saligheten måste jag säga, svettigt minst sagt och kräver nog att man har tungan rätt i munnen, hur nu det uttrycket tillkom en gång i tiden ?

    Tur ni överlevde så man kan få följa fler av era spännande utflykter 🙂

    Ha det underbart.

    • Ama de casa skriver:

      Trångt och svettigt är bara förnamnet. Men det gäller som sagt att ha tungan i rätt mun 😉

      Vi överlevde och kommer att resa vidare 😀

      Tack detsamma!

  17. Tur att ni tog egna, klokare beslut, det där med GPS… kan vara bra ibland, men att lita på den helt.. näe 🙂

  18. mittlillautrymme skriver:

    Go eftermiddag Ama!
    Nu överdriver du allt. På varenda en bild ser jag en blå himmel! Du skulle se våran, DET kallar jag en nära döden upplevelse! 😀

  19. Christina skriver:

    Förstår precis din känsla efter dessa smala gator (gränder) , hade tyckt lika. Gott med en pizza efter denna strapats :)) //Christina

  20. Kulramen skriver:

    Förstår dig precis… trångt och högt brrr

  21. Ditte skriver:

    Tur det blev ett lyckligt slut. Jag blev lite osäker här ett tag. Men vad jag vet är att en GPS inte direkt är tillförlitlig. DEn hänger inte med överallt . Men tur att Anders hade viss magkänsla och att du kunde komma med uppmuntrande tillrop. Eller, kanske var det ås att du periodvis blundade. Kan tänka mig att ni inte tar vägen över Chincilla tillbaka.
    Och en pizza till livs tror jag betydde en hel del för att den fortsatta färden skulle bli njutbar.
    Ha det nu lugnt!
    kram

    • Ama de casa skriver:

      Nej, GPS-er kan man inte riktigt lita på. Oftast funkar dom, men inte alltid.
      Mina uppmuntrande tillrop var kanske inte sådär jätteuppmuntrande… 😉
      Vi kommer absolut att ta en annan väg hem 😀
      Tack så mycket – och fortsätt krya på!
      Kram

  22. LillaSyster skriver:

    Skoj och skoj – nä gillar inte trånga utrymmen och tur att nu har en relativt liten bil ändå. Hoppas att du återhämtat dig från chocken.

  23. BP skriver:

    Hahaha! När jag tycker att det är aningen trångt brukar min man alltid säga: What do you think you are driving, a Cadillac???!!! Så han han också i Cornwall på en ”gata” med murar på båda sidorna. Ja, vi blev väl av men vänstra backspegel. Lite spill få man räkna med. Och då bilen var hyrt hos ”Rent a Wreck” gjorde det ju ingen större skillnad.
    Har en känsla av att ni kommer att ”beta av” alla Paradores i Spanien Skitkul i så fall.

    PS Chincilla är det inte ett djur som ser ut som en blandning mellan hamster och råtta?! DS.

    • Ama de casa skriver:

      Du är en tuff chaufför du! Jag är en mes…
      Dom flesta paradorerna ligger i norra Spanien, och dit vill vi inte åka just nu på grund av det rådande läget. Men vi ska försöka att jobba på det 😉

      Chinchilla är mycket riktig en gnagare. Duktigt av dig!

  24. Anette skriver:

    En mycket dramatisk resa, tur att allt gick bra.
    Jag oroar mig lite över namnet på övernattningsstället, påminner väldigt mycket om golf och det är väl inte precis din grej?

    • Ama de casa skriver:

      Nej, golf är verkligen inte min grej. Men man får bara putta och chippa (om jag har fattat det rätt) utanför vår balkong. Så jag slipper förhoppningsvis få en boll i skallen när jag sitter på balkongen 😀

  25. mycketyck skriver:

    De där gps:n är ena galningarna. En gån körde vi med vår 8 meters husbil på en smal väg som slutade med en bro som var 2 meter hög.Till råga på allt satt det en svart arbetare på ett ställe och åt en banan och han så ut som en fågelholk när vi körde förbi. Åt andra hållet hamnade vi inne på en bondgård som vi sneddade över och till slut lyckades vi hitta ut på motorvägen igen.
    Ja, vi har fler ”roliga” hemska berättelser om hur Lennart vår gps lurat oss.

    Hoppas du fick något lugnande på kvällen så du kunde sova utan mardrömmar.

  26. yfronten skriver:

    Tur att det är Anders som kör då, när han tycker att det är kul med galet trånga gränder! Idag tappade jag tålamodet när vi vilsade runt i Motala och letade efter någonstans att äta. Om det hade varit jag som körde hade jag stannat på McDonalds utanför.

  27. kajsalisasblogg skriver:

    Köra bil på sådana där ställen kan inte vara lätt, bättre att parkera utanför. För övrigt verkar du fångat en mysig liten stad på bilderna.

    • Ama de casa skriver:

      Håller med, men det där berget var rätt högt och brant så det kändes smart att ta bilen upp. Ibland är inte känslan helt rätt… 😉
      Stan var jättefin – fast det hade varit bättre att se den utan bilen…

  28. Anki skriver:

    Oj! Det blev nästan onödigt skrämmande där ett tag! Skönt att det gick bra!
    Ha en ny bra dag!

  29. Paula Merio skriver:

    Höll du inte andan och drog in magen där i gränderna? Det hade väl hjälpt? Så funkar jag…likadant gör jag om vägen stupar brant ner på en sida, då hängsitter jag på ena skinkan lutar mig mot chauffören…har ni inga stup i Spanien, bara borgar? Haha.,,,,

    • Ama de casa skriver:

      Haha! Jag använder samma taktik som du. Plus att jag blundar 🙂
      Jodå, det finns stup här i Spanien på sina håll också. Ogillar stup, även om omgivningarna kan vara väldigt vackra.

  30. Kan förstå att det där var läskigt! Sedan är GPSer inte alltid att lita på 🤯

Lämna ett svar till Ama de casa Avbryt svar