En koll-tur

21 maj 2020

 

Igår gick vi en något annorlunda sväng än vad vi brukar.

1

Fast starten var precis densamma som när vi skulle gå och handla på Aldi under dramaten-tiden.

2

Sen busade vi till det och fortsatte rakt fram istället för att ta till vänster efter den lilla parken på förra bilden.

3

När man vidgar sina vyer får man se intressanta saker. Som dom här alternativa pallkragarna runt dom planterade träden.

4

Många vackra blomster såg vi på vår väg.

5

En vackert blå himmel, gröna palmer och gröna trottoarer.

6

En vackert blå himmel, gröna palmer och gröna trottoarer. (Hmm… Nu fick Ama en déjà vu här…).

Men var befann vi oss? Vi letade efter nån att fråga.

Och kolla vilken tur vi hade:

7

♫ ♫♪♪ Vill du veta någonting, så fråga ugglan ♫ ♫♪♪

Så vi frågade ugglan.

Var är vi?

8

Pffft… Undrar om ugglor verkligen är så kloka som det påstås?

9

Vi traskade vidare genom en annan liten park. Ser ni vad Anders håller i handen? Svar kommer längre ned.

10

Vi såg änglatrumpeter…

11

… och vi såg fler bog… boug… boog… trillingblommor.

12

Sen hittade vi också citroner som var helt klara för att pallas.

13

Till slut verkade Anders vara trött på att vänta på att Ama skulle fota precis varenda växt som vi passerade.

Varför gick vi just den här rundan då?

Jo, förstår ni. Vi var runt på en koll-tur till sex olika boenden och kollade att allt såg OK ut. Det Anders höll i handen på bilden i parken var en av nyckelknipporna. Det var skönt att se att allt såg bra ut hos alla, men det hade onekligen varit roligare ifall vännerna varit på plats här. Det hade varit betydligt trevligare med en kul-tur än med en koll-tur.

Gomorron!

PS: Området vi gick i när vi frågade ugglan heter faktiskt Los Angeles. Så ugglor kanske inte är så korkade trots allt.

Annons

Slutet gott, allting gott!

20 maj 2020

 

Igår gav vi oss ut på en promenad i en något annorlunda riktning mot tidigare dagar sedan vår något större frihet inträtt.

1

Vi siktade på bron som går över N332-an, vi hade nämligen en plan.

2

Först gick vi till Carrefour, länge sen vi var där nu. För första gången fick vi köa in till själva affären fast det var efter att vi kommit in under tak och det gick ändå både fort och smidigt att komma in.

3

Inne i dom stora gångarna hade dom satt ut stora pilar för att hjälpa till med att hålla avstånden. Högertrafik gällde, kanske inte jätteenkelt för engelsmännen. Inte för Ama heller för den delen, det är inte alltid lätt att veta var höger och vänster befinner sig.

Vi handlade det vi skulle och sen gick vi ut igen och började gå mot vårt verkliga mål för promenaden.

4

Parkeringen utanför Carrefour var inte direkt fullproppad med bilar.

5

Vi hade tänkt gena genom Habaneras shoppingcenter…

6

… men där var det avstängt och alla affärer var bommade. Ama tyckte synd om den snälle vakten som var mycket vänlig men som sa att vi inte kunde passera där. Fy vilket långtråkigt jobb att stå där och vakta! Knappt en enda människa att mota bort.

Vi gick runt Habaneras istället. Säkert en omväg på… 100 meter?

7

Där på andra sidan om Habaneras från Carrefour sett och bredvid Lidl fick vi se nåt intressant.

8

POFF! Ett sprillans nytt Mercadona hade poppat upp från ingenstans och det såg ut att vara klart alldeles snart. Vilken överraskning! Ja, för oss i alla fall som inte passerat här på ett bra tag.

9

Sen kom vi fram till vårt mål helt enligt plan – restaurang Pomodoro intill bowlinghallen. Vad vi inte hade tagit med i planerna var att det var stängt.

10

Vi fick inte ens hoppa på studsmattorna bredvid.

Attans också!

Men det är viktigt – speciellt i dessa tider – att inte gå hemifrån utan att ha en plan B i bakfickan:

11

Bar Carlos är inte dumt det heller.

12

Slutet gott, allting gott!

Gomorron!


En nöjd och glad liten boll

19 maj 2020

 

Som ni kanske minns så var Pelle Pelota besviken över att vi nu får gå ut och käka på uteserveringar när vi vill. Förut när vi var hänvisade till garaget för att promenera fick ju han följa med, det har han inte fått göra nu.

Det var många som tyckte att vi var taskiga mot Pelle och att han gott kunde få hänga med, så igår tog vi med honom ut.

Först tog vi med honom till stranden:

1

– Åh vad härligt att få känna sanden mellan tårna! utbrast han.

Ama hade inte hjärta att berätta för honom att han inte har några tår.

2

När vi hade gått vidare ner på stan så ville han sätta sig och vila en stund. Det han har på huvudet är en kombinerad hjälm och solskydd. Kan även användas som munskydd ifall behovet uppstår. Vi är rädda om Pelle.

3

Han fick också smaka på Anders hamburgare. Vinet fick han inte testa, vi ville liksom inte att han skulle bli alltför yster.

Lite besviken var han ändå att han inte fått bada när han ändå hade varit på stranden.

–  Skulle det duga med en pool? frågade Anders.

– JAAAA!!! 

Jamen dåså:

4

Anders singlade i honom…

5

… sen låg han där och guppade en bra stund.

Kanske var det också förbjudet? Men Ama tror inte att polisen hade sett honom ifall dom gått förbi, han hade en rätt bra kamouflagefärg. Ser ni honom?

Jodå. Det blev en spännande dag för Pelle…

6

… och det var en nöjd och glad liten boll som passade på att ta en siesta när vi kom hem igen.

Gomorron!


Att få äta ute igen…

18 maj 2020

 

… det är sååå himla härligt!

1

Att det råder förbud mot nöjesbad fortfarande det spelar inte så stor roll för oss.

2

Huvudsaken är att restaurangerna har öppnat sina uteserveringar. Som här – Tintero. Det brukar vara ett säkert sommartecken när Tintero öppnar för säsongen, men nu har ju alla restauranger haft tvångsstängt under en lång tid.

Vi gick vidare till en av våra absoluta favoriter:

3

La Casona, nära vattenfallet nere på stan. Vi delade på vår favvopizza – paisana.

Gomorro… Hur sa? Ni undrade ifall det var trångt där på uteserveringen?

4

Nej. Inte så värst trångt alls faktiskt.

Gomorron!


Skyltsöndag – kanon

17 maj 2020

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Kanon.

Den här veckan blev det komplicerat av en annorlunda anledning. I och med alla våra turer när Ama inte har klarat av att VVB (våga vägra borgen) så bara kryllar det av kanoner i vårt stora bildarkiv. Ama har valt ut några varianter från arkivet, inte en enda av bilderna är färska.

Den första Ama kom att tänka på var denna:

En av kanonerna från filminspelningen av ”Kanonerna från Navarone” utanför Cartagena en sisådär sex-sju mil söder om oss.

Den ser stor ut, va? Men precis hur stor var den?

Tja…

Ama fick det till att den var ungefär kaliber 54 centimeter. Det är alltid bra att ha mätverktyg med sig.

Den där kanonen på hangarfartyget USS Lexington i Corpus Christi, Texas, var betydligt spinkigare. Men Ama kan tycka att det där rådet på en helikopter på däck var väldigt bra ändå.

I Baltimore gissade Ama att man fick klättra på kanonerna som dock absolut skulle förvaras utomhus. Det är väl det som skylten ”Keep out” betyder? ”Hålla ute”… Åtminstone säger translate det.

På samma ställe hittade Anders bowlingklot som var betydligt mer effektiva än Pelle Pelota. Ja, ifall man orkade lyfta dom, vill säga.

Ama är en alldeles excellent kanotist. Eller kanonist kanske det heter? Det bevisade hon i Halifax.

Här står Ama tillsammans med kanonen ”Tjocka Berta” i Charleston. Det är Ama som står till vänster.

Det finns andra betydelser av ”kanon” också. Som här:

Einstein – som var en klipsk kille – räknade ut hur man blev klapp kanon. Eller åtminstone plakat.

Sen har vi bilder som vi är extra stolta över och som vi själva faktiskt tycker är kanonbra.

Ama och Anders har fått välja ut en var.

Först ut är Ama:

Den här bilden tycker hon är kanonfin! När bilden togs i Monument Valley, i gränslandet mellan Arizona och Utah, så tänkte Ama ”Naturen är storslagen, människan är liten”. Till och med Anders ser pluttig ut.

Sen Anders val av bild:

Jodå. Han tycker att den här bilden av Ama när hon badar på Copacobana i Rio de Janeiro är kanonläcker…

Till slut tänkte Ama skylta med hur det ser ut och låter när en kanon avfyras:

 

Filmen är tagen på Fort Gaines, Alabama. Anders konverterade filmsnutten till svartvitt då han tyckte att det passade bättre.

That’s all folks! (Fast det fanns många, många fler kanoner i arkivet…).

Gomorron!


En lat hemmafru?

16 maj 2020

 

Vi åkte upp till Mercadona för att handla.

1

Trots att det såg ganska lugnt och tomt ut där uppe så fick Anders gå in och sköta grovjobbet (handla, alltså)...

2

… medan Ama promenerade på parkeringen.

3

Sen studerade hon en grannfru som tog det där med att vara en ama de casa på fullaste allvar och skurade taket – ovanpå!

4

Fast det såg alltför jobbigt ut, så även det struntade Ama i.

5

Dammsuga datorn? Tror inte det va?

Sen började Ama allvarligt – ja, på allvar! – fundera på att tvätta fönstren.

6

Men då började det regna. Vad ska man säga? Tja… Räddad av gonggongen är ett bra uttryck just i detta läget.

För att citera Pippi Långstrump:

♫ ♫♪♪ Städa, städa varje freda’ åsså varje jul… ♫ ♫♪♪

Ja nu är det ju lördag, så då blir det väl städning till jul då. I bästa fall.

Sen fick Ama även en idé om att bloggskolka idag. Men nånstans måste man ändå dra gränsen för precis hur lat en hemmafru får vara.

Ha en härlig lördag och strunta i dammråttorna – dom har väl också rätt att leva?

Gomorron!


Gå ut på restauranger och barer…

15 maj 2020

 

… det har vi inte kunnat göra på ett par månader nu under karantänstiden.

1

Den här bilden togs den 13:e mars när vi satt på en liten restaurang nära oss och käkade lunch. Föga anade vi då att det skulle dröja två månader tills nästa gång vi fick chansen att äta ute på lokal. Ja, eller på uteserveringar i alla fall, inne i lokalen får man inte sitta.

I tisdags den 12:e maj passade vi på för första gången efter karantänen…

2

… och varför ändra ett vinnande koncept? Vi gick till samma lilla ställe och Ama hade samma kläder dagen till ära. (Det senare såg hon först när vi kom hem och hon letade upp bilden från mars i arkivet).

Vi tog bara en dryck med tillhörande tapas. Regnet hängde nämligen i luften och då vi inte fick gå inomhus ifall det brakade loss så gick vi hem och åt lunch istället. Notan för det som står på bordet blev 2,70 euro. Överkomligt.

Dagen efter var det onsdag…

3

… och då är det readag på 100 Montaditos. 6 euro totalt fick vi betala för en sallad, åtta friterade ostbollar, en öl och en tinto de verano. Även det överkomligt.

4

Ama vill med den här bilden visa två saker:

  1. Dom är noga med att hålla avstånden mellan borden.
  2. Ama har fler tröjor än den gröna med vita prickar.

Eftersom vi har sparat så otroligt mycket slantar på att äta hemma under två månaders tid så slog vi till på en bonusrätt:

5

Pommesar med bacon och ost för 1 euro.

Vi är verkligen jätteglada att restaurangerna har öppnat igen och att vi kan promenera ut och äta när vi vill. Att vi slipper traska i garaget är också en stooor fördel.

Men det är en som är lite ledsen över det nya läget:

6

Pelle Pelota. När vi hade våra garagepromenader fick han följa med och även vara med och leka. Nu får han stanna hemma när vi går ut på stan. Stackars Pelle…

Gomorron!


En väldigt trevlig kväll!

14 maj 2020

 

Bilbatteriladdningen i förra inlägget var inte bara för att irra runt och ladda batteriet.

Nej, vi hade ett mål, nämligen detta:

1

Los Balcones.

2

Där var vi inbjudna till kusin Nikki och Derick. Lite självinbjudna kan man kanske säga. Det var första dagen på sju veckor som vi faktiskt kunde åka båda i bilen och hälsa på vänner här i Torrevieja och vi ville gärna hälsa på hos dom och kolla hur deras köksrenovering hade gått. Som synes på bilden så hade den gått väldigt bra – snyggt som bara den och väldigt bra planerat. Fattas lite smågrejer, men oj vad fint det hade blivit!

3

Dom hade öppnat upp väggen mellan köket och ett av sovrummen och gjort ett matrum där. Himla bra det med.

4

Vi satt ute på deras härliga terrass och pratade. Oj vad skoj att få snackas vid och faktiskt träffas på riktigt samtidigt!

5

Nikki lagade till en… ärtpaj?

Haha! Nejdå. Ärtorna var till för att hålla pajdegen i schack under förgräddningen och togs bort när fyllningen kom på plats.

6

Det blev en superfin och jättegod lax- och räkpaj.

7

Ama hade dragit sitt strå till stacken genom att se till att det kom fram tallrikar, bestick och servetter på bordet. Lägg särskilt märke till den väldigt avancerade servettbrytningen.

8

Sen lät vi oss väl smaka. Supergott!

9

När vi gick över till grannarna så såg vi till att vi uppfyllde maxantalet för att träffas till 50%. Med Jane blev vi fem stycken. Och en hund.

10

Studerade den mancave som hennes man Peter har. Kom fram till att ifall det är nåt verktyg vi saknar så vet vi var vi kan hitta det.

11

När vi kom hem till Nikki och Derick igen så avnjöt vi en prinsesstårta som Ama hade bakat. Eller ja… Hon hade fixat den i alla fall.

Det blev som sagt en väldigt trevlig kväll och sååå himla skoj att få träffas på riktigt!

12

Dagen efter var vi ute på en tidig morgonpromenad på tu man hand igen.

Okej. Ama erkänner. Det där är en arkivbild från den första dagen som vi fick vandra tillsammans på tilldelade slot-tider. Morgonen den andra maj, alltså. Nu lär det dröja innan Ama promenerar i garaget eller går på morgonpromenad igen. Åtminstone hoppas hon det – må det inte komma några bakslag!

Gomorron!


Att ladda batterierna

13 maj 2020

 

I måndags var det första dagen i Fas 1 för oss och det gav oss för första gången på sju veckor tillåtelse att åka tillsammans i vår bil. Det måste såklart utnyttjas!

1

Det skulle bli spännande att se om den startade efter att ha stått still i garaget sen den 3:e mars då Anders var upp på sjukan för att röntga sin arm. Såklart startade vår gamla trotjänare efter 8 veckors stillestånd – duktig bil!

2

Det första vi gjorde var att ställa om bilklockan till sommartid. Sådärja! Då var den sista klockan omställd för denna vår.

3

Sen körde vi utefter vår ”fina” promenadväg där vi traskat så många gånger på sistone.

4

Äntligen! Anders tryckte på knappen…

5

… och där ute väntade friheten i den stora vida världen! Nåja, kanske inte så stor, men betydligt större än en kilometer utanför dörren i alla fall.

6

Vi åkte rakt ned mot Playa del Cura. Det blåste en del, men ”som tur är” har vi ingen cab så vinden påverkade oss inte alls.

7

Vi susade förbi palangrekurvan så snabbt att bilden blev alldeles suddig.

8

Körde via Cabo Cervera…

9

… bort till La Mata.

10

Åt det här hållet i denna kurva ned mot N332-an har vi nästan aldrig åkt förut. Åt andra hållet har vi dock åkt massvis av gånger.

11

Vi kollade in Carrefour också, fast bara utifrån. Tanken med turerna hit och dit var inte att vi skulle fira vår nyvunna frihet med att shoppa nån annanstans än på Aldi. Nej, meningen med irrfärderna var – precis som rubriken säger – att ladda batterierna. Eller snarare batteriet, en vanlig bil har väl bara ett batteri, va?

Igår skulle vi däremot fylla på förrådet i garaget med vatten. Lägligt nog kom Fas 1 precis då Anders tömt över den sista stora vattendunken till vattenbehållaren i kylen.

12

Så vi tog bilen upp till Mercadona på Valencianas för att bland annat bunkra vatten.

Snacka om snopet. Vi får gå tillsammans och äta på barer/restauranger och åka tillsammans i vår bil. Men vi får inte handla samtidigt i affären.

Dom här reglerna gör Ama smått galen och inte så lite förvirrad. Det slutade med att Anders shoppade och Ama tog en uppfriskande promenad på Mercadonas parkering. Nåja. Det var åtminstone trevligare än att promenera i garaget. Alltid något.

Gomorron!


Första dagen i relativ frihet – Fas 1

12 maj 2020

 

Vi bestämde oss för att gå ned och kolla hur det såg ut på paseon utmed vattnet igår och gick rakt ned till Playa del Cura runt 13-tiden.

1

Regnovädret dagen innan hade så klart haft sönder stranden igen, men dom hade varit rätt snabba på att laga till det värsta. Dom har ju en viss vana om man så säger.

2

Eftersom det var fint väder och varmare i luften vid den tiden på dan så var Ama tuff nog att inleda shortssäsongen. Dom flesta nedfarterna till stranden var fortfarande avspärrade trots att man får vistas på stranden nu. Ja, om man inte sätter sig ned och solar vill säga. Aja baja! Då kan det bli böter.

3

Fast att sitta på en bänk precis ovanför stranden och njuta i solen, det har vi inte sett nåt förbud mot.

4

Restaurang Sirocco hade öppet. Borden stod glest och gästerna var duktiga på att hålla avstånd.

5

Pizzeria no 1, Lizzaran och Luna var stängda och det var ingen större trängsel på paseon.

6

Deni’s hade öppet och även där såg det otrångt ut mellan både bord och gäster.

7

Vi rundade udden och kollade in dom nya, svarta stolarna på Ruta al Sur.

Sen vände vi om och gick efter strandpromenaden in mot stan.

8

Glassbaren hade öppnat.

9

Så även en del av restaurangerna borta mot piren till.

10

Vissa barer verkade idka självservering av drinkar?

11

Men på det stora hela taget så var det tämligen ödsligt.

12

Väldigt ödsligt på sina håll.

Vi såg faktiskt bara ett exempel på att några inte brydde sig ett dugg om det där med social distansering:

14

Men det var ett gäng hundar och dom berörs nog inte av reglerna.

Sammanfattningsvis kan Ama säga att det var mycket färre människor ute än vad hon hade trott. Den där ”kosläppseffekten” märkte vi inget av där vi gick utefter strandpromenaden under tidig eftermiddag. Flertalet av dom stängda restaurangerna nere på paseon såg ut att vara på väg att öppna och till vår stora glädje såg vi att även många av smårestaurangerna längre upp från havet redan hade öppnat.

Ett stort problem som Ama ser det är avsaknaden av kundunderlag. Det var skrämmande ödsligt, den stränga karantänen har gjort att många har flytt till sina hemländer. Det i kombination med inreseförbudet som stoppar både återvändare och turister gör att det kommer att bli fortsatt hårda tider för många.

Må detta vända snart…

Fast det var onekligen väldigt skönt att komma ut på en tid som passade Ama betydligt bättre än mornar.

Gomorron!