Bowling…

 

… det är en kulig sport. Eller kanske en klotig?

Se bara hur proffsig Anders ser ut – den där kvarvarande käglan hade inte en chans.

Skulle vara kul att spela bowling igen, fast nu är ju alla hallar stängda, såklart.

Men det hindrade inte oss:

Vi byggde om vår kubbplan i garaget till en bowlingbana. Anders var djupt koncentrerad.

Han påbörjade sitt kast i bästa möjliga stil.

Men preciiis när han fick iväg ”klotet”…

… då slocknade ljuset. Det är en sån där timer på lamporna i garaget som just i detta fall var på Amas sida i spelet.

Sen att den som agerade klot var Anders knådboll – Pelle Pelota – gjorde det inte lätt det heller. För även om träffen såg helt klockren ut där…

… så studsade Pelle bara åt sidan när han träffade en kägla.

Vi löste det hela genom att hälla ut den skvätt med vatten som vi haft i varje flaska när vi spelade kubb, och sen gick det bättre. Ja, det gick bättre för Anders i alla fall.

Amas tur.

Eller otur. Även om nu käglorna var rätt lätta att få ner så gällde det ju att träffa av dom också.

Ama bytte taktik till baseball-modellen. (Varning! Så där gör man inte ostraffat med ett riktigt bowlingklot).

Men även med den nya taktiken så gällde det fortfarande att träffa av dom där käglorna. Ama skyllde på att Pelle Pelota hade bondat mycket bättre med Anders och motarbetade henne.

Efter typ 100 försök med ett gäng olika taktiker – inklusive sparkar – så till slut:

JAAA!!! Ama fick ned en.

Nej, garagebowling funkar inte lika bra som garagekubb. Åtminstone inte om man har ett sånt kasst klot som Pelle Pelota som är för lätt och som dessutom är präglad på Anders.

När vi kom upp från garaget tappade Anders upp ett härligt skumbad till Pelle…

… och sen lät han honom mysa i soffhörnet.

Ja, ni förstår va? En sån bortklemad boll kan man inte använda i garagebowling, såvida man inte själv är den som klemat bort den.

Gomorron!

Annons