En mycket trevlig kväll!

11 mars 2020

 

Ja, det blev det i måndags.

1

Det började med att vi gick hem till Fia och Lasse och tog ett (eller kanske ett par?) glas vin på deras fina terrass.

2

Lasse ville komma upp sig lite här i livet och det gjorde han.

När han ändå stod där uppe så gav Ama honom kameran.

3

Vem behöver väl en drönare när man har Lasse till hands?

4

Vi gick ut på stan. Månen var helt fantastisk! Fotografen lyckades inte fullt så bra.

5

Vi hamnade till slut på El Berliner. Åt en god middag och hade en mycket trevlig kväll!

När vi sen gick hemåt fick vi se nåt mystiskt…

6

Vad gjorde den där stora långtradaren utanför Mercadona sent på kvällen?

7

Aha! Dom lossade varor. Förmodligen har alla långtradarchaffisar läst Amas blogg och vågade inte åka in i det komplicerade garaget.

8

Dom tog helt enkelt en gaffeltruck till hjälp och levererade varorna via den nedre entrén. Fegisar!

9

När vi sen kom hem igen efter den trevliga kvällen så kändes det som det var något som var fel och inte riktigt stämde.

Ser ni vad?

Okej. Här kommer facit på en endaste gång:

10

Anders hade glömt att stoppa in armen i mitellan.

Nåja. Så fel är det ändå inte ändå, det måste ju innebära att han känner sig mycket bättre i den brutna armen.

Gomorron!


Inte helt ofarligt att vara i Spanien

10 mars 2020

 

Man kan till exempel råka ut för idrottsskador. Som att bryta armen i skidbacken, även om det kanske är olyckor av det mer oväntade slaget just i Spanien.

Men det finns fördelar med nästan allt.

1

Nu kommer vi ut på ”sköna” morgonpromenader. Här var klockan ”tre minuter i förmiddag” och det var efter Anders sjukgymnastik igår.

2

Lite senare höll Ama på att få hjärtslag igen och det är ju inte helt ofarligt. Se bara hur den vita och röda bilen hade parkerat där bussarna har sin utfart som är snärjig nog utan dom där störande momenten! En förmildrande omständighet var helt klart att chaufförerna satt kvar i dom parkerade bilarna. När Ama såg det kunde hon stoppa ner papperspåsen och andas normalt.

3

Här blev det ett hiskeligt tutande. Ni ser köbildningen som uppstod? Det berodde på det där gula som är inringat på gatan (den andra som Ama ringat in får hon be att återkomma till om bara en liten stund).

Alla var arga för att den första bilen inte körde vidare. Folk tutade, klev ur sina bilar och smockan hängde i luften.

4

En något större förståelse blev det när den nedblåsta avspärrningen ställdes upp igen.

5

(Nu har det gått en liten stund och Ama återkommer till den inringade grejen på förrförra bilden). När vi såg den röda kranbilen trodde vi ett tag att dom kanske hade börjat jobba i bautagropen, men nej. Kollar man på dom utpekade ställena så ser man att fasaden på huset ovanför El Rastrillo har börjat rämna. Inte helt ofarligt att sitta på uteserveringarna här. Vi var glada att vi inte satt där just när huset började tappa fasaden.

6

Spanjorerna har kanske lite att lära om att det är viktigt med ett noggrant underarbete? Ett par kludd under en kakelplatta förslår inte långt.

En annan risk med uteserveringarna är detta:

7

Ooops! 

8

Men då lär man sig också en fördel med att dricka vitt vin, blir inte alls lika fula fläckar som om man dricker rödtjut. (Det var faktiskt inte Amas fel, det var servitören som ”lyckades” med detta).

Nej, det är inte helt ofarligt att vara i Spanien. Fast å andra sidan finns det både för- och nackdelar med det mesta.

Sensmoral: Tänk positivt så känns det bättre.

Gomorron!


Stora fordon…

09 mars 2020

 

… det är nåt som Ama inte skulle vilja framföra här i stan. (Nu framför hon inte nåt fordon alls förutom apostlahästarna, men ändå. Jodå. Hästar räknas som fordon).

1

Här hade bussen problem. Den där vita, parkerade bilen stod ivägen. Men bilägaren skulle väl ”bara kila in på banken” och tyckte att bilen stod bra där i det gula spärrområdet precis vid korsningen.

2

Det gjorde den inte, och sen blev den inklämd mellan bussen och fortmoppen framför. Busschauffören tutade. Inte konstigt egentligen att dom kollar tutan på alla fordon väldigt noga vid besiktningen. Skylten till vänster är en p-förbudsskylt. Är det förresten inte en enarmad bandit som man ser försvinna ut till höger där på bilden?

Ett annat exempel på knepiga vägar för stora fordon är detta:

3

Ingen enkel sväng för den där långtradaren även om det inte stod nån felparkerad bil och blockerade. (Anders fick bara låna dramaten en liten stund medan Ama dokumenterade).

4

Men trots Amas mantra ”Det kommer aldrig att gå!”, så gick det vägen på vägen.

Fast ibland går det faktiskt inte alls.

Som här:

(Arkivbild från 2016)

Den gången fick Ama vatten på sin kvarn att hennes mantra faktiskt är helt rätt i sällsynta fall. Det gick inte alls. Ifall ni undrar hur det inte gick så finns det att läsa HÄR.

Skulle tro att chaufförerna som levererar gods till Mercadona i stan skulle jubla ifall det växer upp en ny Mercadona i bautagropen. En med en enklare entré för lastbilar.

Gomorron!


Skyltsöndag – pumpa

08 mars 2020

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Pumpa.

Den här veckan har varit hektisk på många vis, men Ama försöker att göra ett tappert försök med gamla och nya bilder att få till en något knystad tolkning.

Okej…

1

Blodet pumpas runt i kroppen och här har blodgivarna fått en alldeles egen gata.

2

Vissa delar av kroppen kan pumpas upp.

3

Jodå. Det kan dom.

4

Ibland behöver man pumpa in mer luft i däcken.

6

Här är det andra pumpar. Vi är nog mer på andra sidan av hyllan där det står ”ODEGA” lite ofullständigt och spegelvänt.

7

Här finns det bland annat ”dragen” öl, men alla drycker pumpas upp i glasen.

8

Inte bara en, utan två pumptermosar med kaffe. Snygga röda muggar också på Más Amigos.

9

Trycker man på den där pumpgrejen på parfymflaskan så sprutar man på sig ”luktagott”. Det undanbads man att göra på Grönland. Den grönländska översättningen känns oviss, har dom verkligen stavat rätt?

10

I Dallas såg vi en himla massa olika sorters pumpor runt Halloween 2016.

11

Det fanns verkligen mängder…

12

… och kände man sig utpumpad kunde man sätta sig och vila på en pumpa.

Men det första Ama kom att tänka på när ordet för denna vecka kom på tal var ”Pumpa puder”. Sånt man gör i skidbackar alltså, när det fallit nysnö.

Fast – på förekommen anledning – dom borde alltid sätta upp den här typen av skyltar när det är isfläckar under den där nysnön.

Amalys av Schlagern: Det bästa med årets Schlager var mellanakten i andra chansen förra veckan. I finalen fanns egentligen ingen låt att klassa som ”rätt låt vann” i år, men Ama hejade på The Mamas av dom som var med i finalen. Nästa år ska nog Ama skippa att kolla överhuvudtaget. (Säger hon nu, men kommer säkert att sitta där och glo igen nästa år…).

Gomorron!


Inte bara sjukstuga

07 mars 2020

 

Nejdå, vi har roat oss med annat under veckan också.

1

Vi har strosat utefter havet. Även om himlen inte är knallblå så blir det ett vackert ljus när solen speglar sig i havet.

2

Att träffa Jane och Ole är alltid lika trevligt. Här sammanstrålade vi på Salt n’ Pepper och hade en mycket trevlig kväll.

3

Ama var väldigt nyfiken på den stekta berusade räkan, men valde dagens meny istället och det var ett bra val. Får testa fylleräkan nån annan gång.

4

Vi såg att det fanns en sista (?) chans att kolla in bautagropen, men förmodligen är den tilltäppt nu. Hoppas dom öppnar kikhål när bygget kommer igång.

5

Gick iväg en sväng med Ami och Patrik som lärde oss en genväg som vi totalt hade glömt av. Kolla in:

  1. Dom parkerade bilarna… Utöver att dom parkerat på trottoaren så är det helt klart att dom har kört in mot enkelriktat. Kör man åt rätt håll på den där vägen så kör man åt samma håll som Anders och Ami går.
  2. Ingången till det där huset verkar lite… besvärlig?

6

Jodå. En anings bökigt att komma in där.

7

Målet för vår tur var att ta en förfriskning på El Faro vid vita kyrkan där man alltid får goda tapas till drycken.

Vi har ätit på hemmaplan också. Ama blev inspirerad när hon tittade på ”Sveriges mästerkock – efter stängning”. Markus tillagade potatis på ett roligt vis som såg jättegott ut. Ama kallade rätten för ”ihjälstampade potatisar”, men den hette förmodligen nåt betydligt finare.

8

Här är starten. Kokt potatis som man stampat ihjäl. Markus använde en kniv för att platta till dom, Ama tog en liten skärbräda när hon tryckte till potatisarna eftersom vi har tillräckligt med skador här hemma just nu. Kniven kändes vansklig.

9

Sen steker man dom i olja+smör+vitlök+kryddor.

10

Voilà! Mycket gott blev det. Markus uppläggning var möjligen elegantare, men det är inte så lätt att plejta med en hand. Jodå. Ama hjälpte såklart till och höll i stekpannan när det var dags att få upp allt på tallrikarna.

Sen har vi shoppat också.

11

Ama hittade tippex på rulle, fast av ett annat märke. Det blev ingen affär.

12

Hittade sen fjäderboor som Anders skulle kunna använda som mitella i kväll när det är Schlagerfinal. Det blev ingen affär.

13

Men vi köpte en boll för en euro till Anders som han är väldigt förtjust i. Ni ska bara se när vi tränar på ”apport” i hallen! Kanske borde vi göra en film på det, så ni får se hur duktig han är?

Det bästa med bollen upptäckte vi först när vi kommit hem. Den är glittrig! Den släpper glitter också, hela Anders glittrar när han har suttit och klämt på den och det passar ju utmärkt såhär inför kvällens storslagna (?) final.

Gomorron!

PS: Vi hade enats om att mötas på halva vägen inför måndagens tid hos sjukgymnasten. Klockan 09:00, alltså. Men innan vi visste ordet av så hade vi fått tid till klockan 10 på måndag. För att inte slösa mer på tippexen på kliniken så lät vi det förbli så. Man måste ju tänka på miljön också. Tippex är säkert superfarligt!


Fysioterapi

06 mars 2020

 

Första besöket var klockan 08:00 igår.

1

Anders hälsade på fysioterapeuten. Han såg lite mager ut.

2

Däääär var brottet som nu har börjat självläka. Från början var det fyra frakturer, nu är det ”bara” två semifrakturer kvar.

Först läste terapeuten journalerna vi hade med och ställde frågor, sen inleddes behandlingen med att han böjde och sträckte på Anders arm och frågade när och om det gjorde ont. Hela tiden tittade han uppmärksamt på Anders för att se om han reagerade vid rörelserna. Efter en liten kurs i ”hemmaövningar” (som Ama inte får hjälpa till med) så masserade han armen länge.

3

Sen blev det 20 minuter i det där röret med nån sorts magnetisk behandling.

4

Den här manicken var den som ordnade till det hela och höll reda på tiden.

5

Slutligen kopplades ett par plattor med vibrerande elektroder fast på armen. Där fick Anders sitta ytterligare 15 minuter.

Hela behandlingen tog cirka en timme och det kändes både bra och seriöst. Vi fick båda stort förtroende för den unge sjukgymnasten. Som bonus ingår även en gratis spansk konversationskurs.

6

Vi firade det hela med en frukost på 100 Montaditos…

7

… och instämde med sockerpaketen om läget.

Idag är det dags igen.

8

Och Ama lyckades med hjälp av hårda förhandlingar och ännu en omgång med tippex se till att hon fick lite sovmorgon idag.

Har dock en känsla av att dom där förhandlingarna inte är riktigt slut. Anders gillade tiden igår och det faktum att det var väldigt lugnt där på morgonen. Dan innan när vi var där klockan 10:00 var det mer folk på plats.

Så håll nu tummarna hårt för Ama att det är lugnt idag så hon får fortsatt sovmorgon.

Gomor… Hursa? Ja, okej. Ni kan ju hålla en tumme för Anders också, att behandlingen hjälper.

Gomorron!


En morgonpromenad

05 mars 2020

 

En sån tog vi igår. Ni hänger väl med ut på en tur?

Jamen då går vi då.

1

När vi närmade oss Mercadona såg vi att dom hade täppt till titthålet vid gropen så att vi inte såg nåt.

2

Nu hade vägarbetet som hindrade bärgningsbilen häromdan flyttat en bit längre bort.

3

Här grävde grävskopan så vilt att den kom i lutning och den där gröna burken ramlade av. En hjälpsam medarbetare lyfte upp den igen. Kan det bli mer spännande än såhär på en morgonpromenad? Tror inte det va?

4

Undrar vad dom pysslar med? Ett långt och smalt hål har dom fått till i alla fall. Ama gissar på nån sorts rörarbeten (av nån konstig anledning…).

5

Kanske avlopp till den där diskret placerade toaletten? Undrar om den kan passa in under benämningen ”hemlighuset” när den står där den gör?

Många frågor blir det…

6

… fast inga svar. Nåja. En väldigt lång och fin ränna har dom fått till i alla fall.

Vi fortsatte vår promenad.

7

Lite senare tog det stopp för trafiken igen. Renovering av fasaden på musikpalatset var en effektiv block. Vi kunde dock komma förbi till fots.

I dom här kvarteren är vi inte så ofta och går och vi fick även se lite annat än vägarbeten som vi inte lagt märke till förut.

8

Alice i underlandet, till exempel.

9

Kan detta möjligen vara Alice lite senare i livet?

Fick även se otäckheter…

10

Den här barens namn gav Ama rysningar och det var verkligen inte av välbehag.

11

Till slut nådde vi vårt mål för promenaden – vårt soliga sjukförsäkringsbolags kontor i stan. Borden hörde till baren bredvid. Lite synd, faktiskt. Dom kunde väl ha bjussat på frukost på försäkringsbolaget…

Anledningen till morgonpromenaden hade med Anders fysioterapi att göra. Vårt försäkringsbolag – Sanitas – har inget avtal med Quirón när det kommer till den biten, istället hade vi fyra olika kliniker i centrala Torrevieja att välja på fick vi veta när vi kom dit.

Läkaren hade skickat med två lappar som byttes ut av Sanitas mot två ”presentkort” med 10 behandlingar på vardera (20 totalt alltså ifall ni inte orkar räkna) som vi tog med hit:

12

Till den av dom fyra klinikerna som låg närmast hemma.

Där hade han fått den första behandlingen direkt ifall vi bara hade haft med oss alla papper (journaler) från sjukhuset. Så långt tänkte inte vi när vi gick iväg hemifrån på morgonen. Förmodligen för tidigt för att ha en aktiv hjärna i kombination med att vi inte trodde att det skulle gå så fort.

13

Det stora papperet underst är ett av ”presentkorten” som vi fick hos Sanitas. Det byttes ut mot ett ”klippkort” för 10 behandlingar hos fysioterapeuten. Presentkort nummer två har vi kvar här hemma och kan bytas ut mot ytterligare ett klippkort – om det nu behövs.

Att klippkortet ser lite kluddigt ut beror på att tjejen redan hade skrivit in tiden för igår klockan 10:00 när vi kom dit, innan hon kom på att vi inte hade alla papper med oss. Hon raderade lite snyggt med tippex. En fråga till er – när såg ni tippex användas senast? Ama har själv använt det många gånger men det var länge sen. Slutade upp med det när det blev så himla kladdigt på skärmen…

Om ni tittar på den nya tiden Anders fick så kan ni kanske ana att det blir en morgonpromenad idag igen.

Snart dags att ge sig ut – morgonstund har guld i mund. Eller hur det nu var…

Gomorron!


Oskuret är bäst!

04 mars 2020

 

1

Igår eftermiddag gav vi oss ut med bilen igen.

Målet var detta:

2

Sjukhuset Quirón. Amas skoväska var också med, det ser man i speglingen.

3

Dags för återbesök och röntgen av Anders överarm igen. (Bilen till vänster hade kört in mot enkelriktat och parkerat där det var parkeringsförbud utom för ambulanser. Oj vilka små ambulanser det finns nuförtiden).

4

Redan några minuter efter den inledande röntgen hade Anders dom nya bilderna i sin telefon.

Sen tog det ett tag innan vi fick träffa läkaren, men vi var på plats långt innan vår bokade tid och innan doktorn ens hade inlett sitt pass, så ingen skugga må falla på sjukhuset den här gången heller.

Endast en 5 – 10 minuter efter vår bokade tid så fick vi träffa den mycket trevlige och sympatiske läkaren.

5

Hmm… Undrar om han möjligen är släkt med Ama på nåt vis?

Det blev bara goda besked och precis som vi hade önskat. Doktorn sa att det såg mycket bra ut och att nu ska Anders använda mitellan i två veckor till, men inte alls hela tiden. Han ska röra armen mer och nu är det fysioterapi som gäller (låter lite finare än ”sjukgymnastik” om ni frågar Ama). Han har fått tid för en ny kontroll om en månad, fast självklart ska han åka in tidigare ifall han känner sig sämre eller får ont.

Doktorn tyckte att det var lite ”roligt” att Anders var en svensk som hade brutit armen i en skidolycka i Spanien. Eller att det åtminstone var en anings annorlunda.

6

Anders fick en kräm utskriven för den svullna armen och direkt vi kom hem gick vi till ”Anders tjejer” på apoteket nedanför oss. Dom blev glada att se honom igen, vi har sponsrat det där apoteket en hel del. Mest för Amas skull, det ska väl erkännas.

7

Här demar Anders en av dom övningar han ska göra enligt läkaren tills dess att sjukgymnastiken fysioterapin tar vid. Anders ”muskler” påminner just nu mycket om Karl-Alfreds. Större underarm än överarm.

Summan av kardemumman: Vi är sååå glada över läkarens besked och visst är det så att oskuret är bäst!

Gomorron!

PS: Det var smått pinsamt att vi kände igen och morsade på typ halva personalen, allt från städerskor och vaktpersonal till sköterskor och läkare. Vi försökte gömma oss för Amas kirurg som har sin mottagning nära doktor De Casas. Ama har liksom smitit lite från honom. Men till slut hamnade vi vid samma disk när Anders skulle få en ny tid och då log han rart och vinkade. Det är väldigt trevlig personal på Quirón!


Återvinning

03 mars 2020

 

Jomenvisst är det bra med återvinning! Fast kanske inte alla gånger.

1

Här höll dom på att tömma återvinningstunnan för plast och andra förpackningar.

Jomenvisst är det bra med återvinning! Fast kanske inte alla gånger. (Hmm… Ama fick en liten déjà vu här…).

Nu kanske ni undrar hur återvinning inte kan vara bra?

2

Jomen förstår ni… När man kommer med en kasse med grejer som ska in i just den där gula tunnan för plast och annat, då är det inte bra att den hänger sådär högt upp i luften.

Bilderna här ovanför är arkivbilder från innan Anders bröt högerarmen i Sierra Nevada.

Igår såg det ut såhär:

3

Ama kan också återvinna! Men då tar hon hjälp av sin nya kompis ”Amas lilla röda”.

Återvinningen har vuxit här i Spanien sen vi flyttade ned 2006, då fanns det knappt ens batteriåtervinning. Det där orangea bakom ryggen på Ama är en återvinningsmojäng som det kanske inte finns lika många av i Sverige som i Spanien, nämligen återvinning av matolja.

Efter att ha dragit skräpet i ”draskräpet” gjordes den tämligen omgående om till ”dramaten” igen och vi stegade (babysteppade) iväg mot Mercadona.

4

Sen vet inte Ama ifall det är en nybörjarkänsla, men så fort hon har lämnat den nya röda polaren på dramatenparkeringen så känns det som om hon har tappat bort eller glömt nåt. Ni andra, mer erfarna dramatenmänniskor, är detta ett vanligt fenomen?

Nu kom både maten och kompisen hem och efter detta väl förrättade värv så var Ama helt klart värd en belöning:

5

En liten hemma-tapa.

Jodå. Anders fick också en. Det var han värd efter alla glada hejarop.

Gomorron!


Fortsatt rehabilitering

02 mars 2020

 

Ni vet ju hur jobbigt det har blivit för Ama nu när Anders går omkring med en bruten arm.

Bland annat har hon ju varit tvungen att fylla på vattenkannan åt honom när han ska vattna blommorna, vilket Ama berättade om HÄR.

1

Nu har han kommit på tekniken så han grejar det själv. Phu! Ama kan andas ut en aning i alla fall.

2

Sen kan man se att dom där blommorna vi har är ungefär lika morgontrötta som Ama, det tar en stund in på dan innan dom vaknar till ordentligt.

3

Nu har dom fått sällskap av en fin, röd pelargon.

4

Det är Ylvas pelargon som har fått flytta över till oss ett tag medan hon åker hem till Sverige. Ama antar att både Ylva och pelargonen hoppas på att Anders inte är lika flink att hantera sekatören med vänstern som han är med många andra grejer. Fast just det där med att klippa med vänster hand är det som han har upplevt vara bland det svåraste, så pelargonen kanske inte blir jämnad med marken (krukan) trots allt.

Jodå. Rehabiliteringen går framåt…

5

… och då är man värd en belöning. Speciellt när man matchar bordet så bra. (Lägg märke till den parkerade bilen i bakgrunden. Stoppförbud… Ama borde egentligen ha satt sig på Anders plats så hon slapp utsikten över bilen).

Nu har vi en ny vecka här igen. Kanske dags att börja ta lite längre svängar när Ama ska motionera Anders? Fast det bästa är nog att fortsätta med babysteps tills vi har pratat med specialisten imorgon. Dessutom blåser det nåt helt sanslöst där ute just nu och man vill ju inte riskera att få nåt i skallen heller. Det räcker med en bruten arm.

Gomorron!

PS: Skidhjälmarna kan kanske komma till nytta ifall vi ger oss ut ändå?