Skyltsöndag – damm

29 mars 2020

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Damm.

I nuvarande karantänsläge insåg Ama direkt att det nog skulle behövas arkivbilder och upptäckte då att hon hade haft temat ”Damm” med förut på alldeles eget bevåg. Det var i ett inlägg från 2017 med rubriken ”The biggest damm Skyltsöndagen ever!”. Där ser man. (Eller man kan se ifall man trycker på den där länken).

Men på’t igen bara! Ama börjar ännu en gång i förhistorisk tid, men kommer sen att blanda hejvilt mellan gammalt och nytt.

1

Iguazúfallen och Iguazúfloden på gränsen mellan Argentina och Brasilien 1989. Vid själva fallen kunde man traska in till Paraguay också.

  1. Dom undersköna fallen
  2. Den grandiosa dammen uppifrån…
  3. … från sidan…
  4. … och nerifrån. Den bilden fick vara med för att Ama lyckades hitta en stoppskylt där som hon har ringat in.

2

På ett område utanför Chicago 1990. Vi hade precis lämnat en oerhörd värme i Acapulco, Mexico och efter första natten i USA fick vi skrapa bilrutorna på bilen. Det var bara att åka till K-mart och inhandla mössor och vantar, för den temperaturen som rådde, den hade vi inte räknat med. På bilden släpper Ama alla fördämningar precis intill en bäverdamm. När vi lämnade området efter att ha promenerat en bra stund så såg vi skylten där vi gick in i skogen: ”No trespassing!”. Det var så dags då… Skylten kom tyvärr inte med på bild, så ni får typ visualisera den. (Ovanstående bild är en av ”alla” 72 bilder som vi tog på två veckor i USA den gången. Konstig prioritering, kanske man kan tycka).

3

I den här lilla plaskdammen i Barcelona fick man varken dricka, simma eller fiska. Men tydligen kunde man få en stöt om man ville.

4

I den här lilla plaskdammen en bit ovanför oss får man göra vad man vill. På gatan bakom får man dock inte köra in, det syns på den inringade skylten. Haha! Ama är väldigt tydlig med skyltningen denna omgång.

5

Den här stora dammen får man köra över, men det är bäst att svänga som skylten visar annars blir det inte så bra. Det var förresten vid den här dammen som vi mötte vargen 2010.

6

”Presa” är ”damm” på spanska.

7

En sån där damm, alltså.

8

Uppe på dammen på förra bilden fanns den här pedagogiska skylten som förklarar allt. Ja, om man kan spanska, alltså. Eller så kan man titta på bilderna och försöka bilda sig en uppfattning om det hela.

Att bygga slussar kan också göra att man dämmer upp. Exempelvis Panamakanalens tre slussar upp från Mexikanska golfen och tre slussar ned till Stilla havet har – förutom att dom bildat en genväg för båttrafiken – även bildat en jättestor damm i form av Gatún Lake.

Nu var det i och för sig dubbla slussar på båda sidor och dessutom dubbla, modernare slussar vid sidan av. Imponerande byggnadsverk, både dom gamla och dom nya. Fast dom nya har vi aldrig fått åka i.

Visst gick det snabbt också! Fast inte sådär snabbt som på bilden. Från första till sista bilden i den där giffen tog det 10 minuter.

Nu går vi över till en annan sorts damm. Det som är av den sorten som man kan hitta väldigt mycket av på hemmaplan.

9

Dom här tussarna hittade Ama på en av våra garagepromenader. Ja, hon har hittat dom flera gånger på alla promenader, men ett foto räckte. Inte det roligaste motivet att fylla arkivet med.

10

För att få bort allt damm hemma så är det bra att inhandla allehanda sorts skur- och städpreparat.

11

En dammsugare är i och för sig otäck, men ändå bra att ha. Väldigt snällt att sätta ut en varningsskylt när dom bara lämnar den sådär obevakad i en korridor på ett kryssningsfartyg på det där viset.

12

Anders ska utföra en himla massa rörelser för att rehabilitera den brutna högerarmen. Ama tyckte det var smart att förse honom med en dammvippa när han ändå gick runt och viftade.

Slutligen en påminnelse:

13

Med den här bilden av den dammiga klockan i bilen (som skyltar med en frän tid) vill Ama påminna om att vi övergick till sommartid i natt. Ni har väl inte glömt bort att ställa om klockorna?

Även fast Ama ogillar det här dribblandet med tiden fram och tillbaka så måste hon erkänna att just denna gång var det andra gången hon faktiskt ändå gillar att dom knyckte en timme av oss (den första finns att läsa om HÄR).

Varför då?

Jo. Nu blev ju vår karantän en timme kortare. Tänk positivt!

Gomorron!