St. Patrick’s Day genom åren

 

Igår var det den 17:e mars och alltså St. Patrick’s Day.

Första gången vi la märke till att det fanns en sån dag att fira var i Denver 1992:

Då blev vi väldigt förvånade när vi blev serverade grön öl på en bar.

2009 kom vi på att vi minsann ”kunde själva”. Grön öl på terrassen.

Ifjol ökade vi rejält…

… och deltog i ett hejdundrande firande i Benidorm.

I år då? Ja, igår då, alltså.

Tja… Det blev inte fullt lika livat.

Men vi kom oss i alla fall ut på en promenad med soporna, och apoteket till höger blinkade käckt i grönt. Även glasklockan hyllade den irländska färgen.

Men här var vi busiga. Vi delade på soporna och låtsades inte känna varann så vi gick alltså inte tillsammans, det får man inte göra. Sen ligger dom där soptunnorna längre hemifrån också, så vi gick onödigt långt.

Dom närmsta kan vi se från terrassen. Den där skåpbilen körde förresten runt med dörrarna öppna och högtalare som ropade ut budskapet att man inte får vara ute utan anledning. Även vanliga polisbilar åker runt och skanderar samma meddelande.

Nå, vad hade vi för anledning att gå den mycket längre promenaden?

Jo förstår ni…

… vi hade med oss plast och burkåtervinning och en sån där gul tunna finns inte vid våra närmsta sopor. Corona får inte göra att vi negligerar miljön. (Ama tycker i och för sig att det är konstigt att det är samma tunna för återvinning av tetror, burkar, konservburkar och plast, men det är bekvämt att slippa så många sorteringskärl hemma). (Det sista var en parentes, en kursiv sådan också, men det märkte ni kanske).

Var var vi… Jo. Vi hade busat till oss en extra lång dubbelpromenad och det gav genast resultat:

HÄPP! Ett ”mycket” bättre utslag på stegmätaren. Fast märkligt nog var dom förbrända kilokalorierna färre än dan innan när stegantalet var 0? Hmm… Ama ska nog återgå till sin nypåkomna ”stillasittande karantänsbantning”.

Undrar förresten om orsaken till att tjejen på telefonen ser ut att vara så arg är att stegantalet ”inte riktigt” uppnår målet?

Gomorron!

Annons