Snurrigt i Granada

22 februari 2020

 

När vi hade landat i Granada i söndags gick vi ut på stan för att kolla runt. Vid det här laget är den ganska bekant, vi har varit där många gånger.

1

Vi gick ned till floden. Lite längre fram till vänster syns några av dom afterskiställena som vi brukar gå till. Nu blev det ju inte så denna gång, vi ”roade” oss på annat vis istället.

Bekant, som sagt, men sen rundade vi hörnet där framme vid bron…

2

… och då fick vi se nåt nytt. Det där hjulet hade vi aldrig sett där förut.

3

Vi gick närmare…

4

… och närmare.

5

Till slut var vi så nära så vi till och med kunde ta på det. Eftersom vi inte hade lika bråttom som mannen till höger tycktes ha så bestämde vi oss för att hjula.

Som bevis att vi satt i dom där hjulburarna så skulle Ama ta en selfie:

6

Det gick väl sådär…

Den där söta tjejens mamma erbjöd sig att hjälpa till:

7

Taadaaa! Där är beviset.

8

Vi började lyfta från marknivån…

9

… och kom upp på högre höjder.

10

Sen var det bara att hoppas på att dom där pinnarna och ringarna satt ihop på ett hållbart vis.

11

Tittade man åt ena hållet såg man hur Sierra Nevadas vackra bergsmassiv bredde ut sig.

12

Tittade man åt andra hållet såg man hur det vackra Granada bredde ut sig…

13

… med sitt fantastiska Alhambra i bakgrunden.

14

Tittade man rakt fram såg man att killen i buren framför sannolikt var hantverkare.

15

Så vi valde att titta åt sidorna istället. Katedralen är verkligen maffig!

Fem euro för tre varv i långsam hastighet tyckte vi var prisvärt, vi hade gissat på det dubbla. Att vi sen fick ett bonusvarv gjorde Amas dag. Lite som rea, kan man säga.

Vi tyckte att det var roligt att dom hade satt upp det där hjulet där man kunde få en fin utsikt.

Men alla var kanske inte lite roade:

16

Dom där stora, fina och tidigare insynsskyddade terrasserna är inte särskilt insynsskyddade längre…

Gomorron!