Det blir inte alltid som man tänkt sig…

 

Igår morse åkte vi upp mot snön.

Väl uppe gjorde vi oss redo för att hitta backarna.

Här var vi klara. Ni ser skillnaden va?

Jodå. Anders hade både skidor och stavar…

… medan Ama hade en bag med lite andra grejer. Bland annat en bok. Hon har alltid varit lite avis (åtminstone efter några timmars åkning) på dom som lyckligt satt på nån bar med en bok att läsa och helt vanliga skor istället för såna där jobbiga klumpskor till pjäxor.

Ama hade helt enkelt bestämt sig för att skippa skidåkningen i år. Var lite rädd om innandömet som genomgått ett flertal operationer. Ett fall eller en krock kunde kanske vara förödande?

Att läsa en bok gick väl sådär. Kom just ingen vart och fattade nada av handlingen eftersom det hände så mycket runt ikring. Svårt med koncentrationen på handlingen i boken (vad den nu handlade om?)

Anders hade det hur bra som helst ute i backarna. Även om det var tunt med snö så var det bra preparerat. Fast inte överallt…

Dom flaggade med grönt för skidåkning, men Anders hittade en mycket elakartad isfläck som gjorde att det stenhårda underlaget anföll honom – han var jättejätteförsiktig, men skidorna tappade greppet totalt och han blev typ axeltacklad av marken.

När Ama satt där i godan ro med ett i-landsproblem (liftkort som bokmärke eller hundöron i boken?) så kom Anders ned och sa att han hade ramlat och slagit sig som fa…

Så Ama fick sällskap ned i kabinen för en gångs skull.

Vi åt lunch innan vi åkte ned till Granada igen.

Väl ”hemma” så bestämde vi oss för att uppsöka sjukhuset för att kolla läget. Det här sjukhuset är kopplat till dom som hör till vår sjukförsäkring och det var gångavstånd från hotellet. Även fast akuten låg på andra sidan av sjukhuset så ”tvingade” Ama sin skadade make upp för den där trappen. Har man en blogg så har man, då behövs bilder.

Här var Anders på väg in på akuten på sjukhuset i Granada. Klockan var då fyra på eftermiddagen.

Där fick vi vänta i flera omgångar på lite olika ställen. Lång väntetid, men vi blev mycket väl mottagna och när vi till slut fick träffa en väldigt trevlig och hjälpsam doktor så gick det ganska snabbt.

Det visade sig att Anders hade fått en fraktur i överarmen nära axeln.

Anders fick en fin mitella som matchade skidjackan och vi väntade bara på röntgenbilderna som vi ska ta med oss till Quirón idag. Det känns ändå bäst att åka hem till ”vårt” sjukhus, så vår fortsatta resa fick ett ganska abrupt slut.

Och det måste man nog tillstå…

… roligare semesterbilder är röntgenbilder, det kan man ju få med sig hem.

Gomorron!