När vi flyttade till Spanien 2006 så tyckte Ama att den största delen av packningen bestod av ett helt gäng med datorer. Anders vägrar erkänna, men kolla bara:
Okej. Den här bilden är från 2010, men nåt liknande såg det ut.
Sen dess har Ama råkat ta sönder några datorer. Som exempelvis Efraim:
Här försökte Anders laga Efraim, E-tangenten hade slutat fungera (och några till, men Ama saknade E-et mest).
Under tiden som reparationsförsöket pågick fick Ama en lånedator:
Ooops! Skärmen råkade visst lossna…
Efraim gick inte att rädda så han åkte ned i garaget och Ama fick en ny laptop utan löstagbar skärm.
Sen började den där TV-datorn nere i högra hörnet krångla.
Och den inne på kontoret ville inte starta när man stängt av den.
Anders hade kollat allt som bara gick att kolla i båda datorerna och i deras omgivningar.
Sen – till sist! – kom han på lösningen.
Efraim fick komma upp ur garaget och bli den nya TV-datorn. Det lilla inringade wiffi-tangentbordet får uppväga Efraims oförmåga att få fram bokstaven ”E” med hjälp av det inbyggda tangentbordet.
Den gamla TV-datorn gick att skruva ihop med delar av Anders gamla ”stordator” så den funkar precis som önskat. Två blev en, kan man säga och Anders ser nöjd ut med sin nygamla dator där på kontoret. Visst finns det nya datorer att köpa, men gamla program som vi gillar och som fanns i dom gamla datorerna hade gått ur tiden. Nu har vi dom programmen kvar.
Och Ama kan kolla in gamla favoriter både på laptopen och på TV-n. Det senare med hjälp av Efraim.
Den laptop som Ama har i knäet är visserligen en (hyfsat) ny som hon säkert är på god väg att döda allaredan, men visst är det väl bra med återvinning?
Gomorron!