Skyltsöndag – vak

09 februari 2020

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Vak.

Den här veckan var det inte alls så enkelt. Att hitta vakar i Karibien eller här i Torrevieja är supersvårt ska ni veta. Men, men. Ama ska försöka krysta till det även med denna veckas kombi.

För att citera en ”TV-serie” som är högaktuell i dessa tider: Nuuu kööööör viii!

1

Den här skylten med info om var ägaren kan hitta sin bortbogserade bil har nog en nitisk parkeringsvakt satt dit. Tänk att dom ska vara så petiga, parkeringsvakterna… (I verkligheten var det nog föraren av bogseringsbilen som satt dit den, några parkeringsvakter finns det inte i Torrevieja, utom möjligen på betalningsparkeringen vid hamnen och i parkeringsgaragen i stan. Ja, åsså Ama då. Men i ordet ”bogseringsbilförare” finns inte ”vak” med.).

Okej. Det var kanske lite väl krystat det där. Ama försöker på en annan linje.

På många ställen är man kameraövervakad:

2

På Aldi på Valencianas, till exempel.

Ama har inget emot kameraövervakning. Hon uppför sig alltid väl och har inget att dölja…

3

… men visst är det trevligare med gladare skyltar som talar om att storebror ser dig?

Fast på alla ställen gillar inte Ama att dom sätter upp såna däringa:

På toan vill Ama helst ha lite privacy och slippa övervakningskameror, tack.

4

Här övervakade kustbevakningen vår avfärd med skeppet från Fort Lauderdale. Det kändes tryggt.

Sen gäller det att vara väldigt vaksam här i livet.

5

Ibland ska man se upp genom att se ned…

6

… och ibland ska man se upp genom att se upp…

7

… och andra gånger ska man titta åt både höger och vänster när man ser upp.

8

Här fanns det flera anledningar att vara vaksam – bilinbrott, åska, halka och ilskna ekorrar. Det gäller att vara försiktig när man är ute i naturen!

9

På den här vandringen var Ama verkligen vaksam! Tittade noga åt båda håll och gick mitt på spången.

10

Här var det inte i närheten lika läskigt. Tvärtom! Det hade gärna fått komma en krokodil och korsa vägen. Nu gjorde det inte det. Synd!

11

Vi var väldigt vaksamma för ungar, men inga såna dök upp heller. Det spelade inte så stor roll, faktiskt. Har sett ganska många barn på andra håll.

Nu börjar det vara dags att ta fram riktig is och riktiga vakar, eller vad tycker ni?

Okej…

12

Oooo… Dom där skridskoåkarna får passa sig så dom inte druttar ned i den där vackert stjärnformade vaken! Ja, ja. Det kan tänkas att den där isen inte är helt äkta och att Ama har paintat dit ”vaken”.

Och apropå vaken… Det ordet ingår i en av dom vanligaste meningar som Ama säger på morgonen (och framför TV-n på kvällen):

– Jag är vaken!!!

Det är oftast en lögn.

Ama önskar att hon hade en likadan kudde som Ruth i Virginia har:

En sån här alltså…

Ooops! Det blev ett sidospår. Åter till riktig is och riktiga vakar.

Det gällde att inte åka för nära kanten här i Tignes, då kunde man ramla utför stupet och hamna i vaken. Hmm… Ingen riktig vak där heller va? Men det är åtminstone snö runt kanten på sjön.

14

Vaksamhet igen. Här kunde det ramla istappar i skallen på en. Fast vi var i St. John’s, Kanada, den första september i fjol, så risken var inte direkt överhängande. I dubbel bemärkelse.

Men tusan också! Ska inte Ama hitta en riktig vak med riktig is och snö?

Det blev till att gräva djupt i arkivet:

15

På isen utanför sommarstugan i Byske i mitten av mars 1980. I och för sig en egenproducerad ”vak”, men ändå. Ama skyltar med en av anledningarna till att vi emigrerade till Spanien. Det var verkligen svinkallt! Inte så konstig kanske, sommarstugan låg på Svinön…

Gomorron!