En ganska lång dag

 

Det blev det igår.

Redan 06:31 var vi på väg. Till fots. På väg mot flygbussen som gick klockan 07:00. Egentligen ville vi ta den som gick klockan åtta, men nån sån fanns tyvärr inte. Att åka klockan nio hade säkert funkat men Ama är alltför nervös för att ha för lite tid på sig. Flyget gick klockan 11:15.

Fast när vi kom fram till flygplatsen gick inte vårt flyg alls enligt infotavlan. Pustade ut när vi såg att det var ett glapp mellan 11:05 och 14:40. Den där mittentavlan hade ett felmeddelande – från Windows XP minsann. Moderna grejer dom hade där på Alicante flygplats… Hoppades att det bara var avgångstavlorna som var sådär ålderdomliga och att till exempel flygtornet hade bättre grejer.

Trångt vid incheckningen som vanligt. Men det gick rätt smidigt trots allt. Dom två damerna som stod där framme vid disken hanterade situationen på ett alldeles utmärkt vis.

Inne i avgångshallen hade dom byggt om rejält sen vi var där senast. Vår obligatoriska Burger King skulle enligt skyltar finnas där, men det gjorde dom inte. Kanske är dom inte klara med ombyggnationerna? GAAHHH!!! Vad skulle vi då göra?

Okej. Vi överlevde.

Senare när vi passerat ”spärren” med passkontroll för dom som skulle utanför Schengen så såg vi den:

Som en hägring låg den där. Längst ut i terminalen. Se så vackert den speglade sig i golvet! Fast då var vi redan mätta.

Där hade dom också en frän laddare till mobiler och annat. Man cyklade till sig laddningen. Tittar man noga så ser man att Anders hade bra laddning där, prickarna i cirkeln i det orangea fältet visar att han var bra på gång. Fast på cykel då.

Dags att kliva på planet. Anders brukar av nån konstig anledning få samma kommentar av kabinpersonalen varje gång han ska kliva ombord: ”Mind your head”.

Planet var ovanligt fullsatt denna gång.

Sen taxade vi ut från gaten där vid Aliicante – Elche-flygplatsen. Ja, vår flygplansvinge tillsammans med en stjärt från easyJet gjorde att det såg ut som två i-n i ”Alicante”. Nästan i alla fall.

Vi flög i tur och ordning över Cullera, snöklädda toppar, odlade marker och nåt land som såg väldigt blött ut. Och där i det blöta landet landade vi efter drygt två timmars flygning.

Ama tror att det kan ha varit England om hon inte minns fel?

Dags för nästa flyg och där var det ännu mer trängsel än på det första.

Då blev det nio timmars flygning där vi mest såg vatten och moln utanför planet innan det blev mörkt.

När vi landat fick vi köa igen…

… sen hämtade vi upp vår bil…

… körde sen i en sisådär 20 minuter och checkade in på vårt motell. Klockan var då 03:40 svensk tid.

21 timmar från start till mål… Jo, det blev en ganska lång dag igår, men allt gick enligt plan med alla plan och allt annat och vi är glada att vi kom fram precis som planerat.

Var har vi hamnat nu då?

Jo vi är här:

I Orlando, Florida.

Gomorron!

PS: Klockan är 06:08 lokal tid och Ama orkar inte sova längre.