Julbord

 

I söndags plockade vi upp en liftare – Preciosa – utanför vårt garage och åkte sen inåt landet en bit.

Skulle vi kanske spela golf?

Nejdå. Ama hade ett viktigt kontrolluppdrag att genomföra alldeles intill den där golfbanan i Marquesa.

Skulle den renoverade trappen få godkänt?

Nja… Det var allt lite sprickor kvar som det såg ut?

Men hoppsan. Det var visst bara skräp på linsen…

… trappen fick med beröm godkänt.

Högst uppe på trappen tronade renovatören himself, Leffe med sin Karlsson.

Efter att ha avnjutit en god glögg ute i den dalande eftermiddagssolen så gick vi in. Ama beundrade den jättefina krubban som Karlsson hade påtat ihop.

En perfekt krubba! Ja, ni ser va? Okej. Ama zoomar in:

Där i det högra hörnet satt den bajsande gubben och tryckte. I dubbel bemärkelse.

Karlsson är inte bara duktig på att fixa en krubba. Nejdå, hon fixar suveränt krubb också. Hon hade bullat upp med ett läckert julbord och det för ett helt kompani.

Sååå mycket gott!

Men Ama var duktig och fyllde inte hela tallriken. (Okej, likaså bra att erkänna. Hon tog om flera gånger istället).

När vi hade ätit så mycket så det inte gick ned en endaste liten bit till, då kom dom här fram:

Grisarna. Då visade det sig att vi visst kunde få ned både en och två bitar till trots allt.

Så mycket gott och en supertrevlig eftermiddag och kväll – tack alla!

När vi kom hem senare på kvällen fick vi för första gången denna jul se detta:

Den soldrivna slingan på terrassen lös så fint i granarna ute på terrassen och inte i närheten så hysteriskt som den vi har inomhus.

Slingan hade totalvägrat att lysa trots laddning i ett par dar. Anders konstaterade att den hade gått sönder och plockade ned den för att slänga den. När han kom så långt som till hallen med den ”trasiga” slingan i handen så började den blinka SOS. Den var alltså inte trasig utan spelade bara död.

Så här kommer ett användbart tips från Ama: Ifall era julgrejer krånglar, HOTA DOM! Hota med återvinningen. Då kan dom komma på andra tankar.

Gomorron!