Hemresan från Benidorm via Villajoyosa

20 november 2019

 

1

När vi lämnade Benidorm åkte vi förbi det roliga diamanthuset, Intempo. Det var där dom glömde bort en ”liten detalj” när det konstruerades. Dom glömde nämligen att bygga hissar till dom 27 översta våningarna. Hoppas det är åtgärdat nu.

2

Vi gjorde en avstickare och körde ner till Villajoyosa.

3

Vid den ena änden av den långa stranden parkerade vi bilen. Där visste vi att det fanns en vitstreckad gratisparkering och en sån är ju att föredra. Molnen bildade vackra formationer ute över havet och palmerna poserade snällt i förgrunden.

4

Anders promenerade utmed den fina strandpromenaden.

5

Ja det gjorde Ama med, även om hon står still just där på bilden.

6

Ska man upp i stan är det tämligen backigt. Men dom har varit vänliga nog att på ett ställe installera fyra stycken rullband som hjälp att komma upp. Sånt gillas!

7

Vi såg en hund som såg bakis ut. Men det var ju lördag förmiddag, så det kanske var befogat.

Jodå. Man kan se mycket i Villajoyosa, men framför allt tittar man på…

8

… dom otroligt vackra och färgglada husen.

9

Det går faktiskt inte att se sig mätt på dom!

11

Dom mer moderna husen hakade delvis på det där med färg, fast kanske inte med ett lika lyckat resultat.

10

Småhusen på stranden ville inte vara sämre. Tänkte kolla ifall det var hemlighus eller möjligen ombytesrum? Ifall det var det senare kunde vi ju ta oss ett dopp i havet.

Fast vi fick aldrig veta vad det var för ena små stugor.

12

Det var ändå ingen idé att kolla – Ama vågar inte bada där det är farliga strömmar.

13

Så när vi kom till världens ände (nåja, strandpromenadens ände) så vände vi om och promenerade tillbaks till bilen som var parkerad vid udden längst bort i bild.

När vi kom tillbaks till bilen hade den varit utsatt för en attack!

14

Det inringade på bilen är själva attacken och attackeraren satt nöjt uppe på linan och flinade.

Det var tacken det… Ama ska aldrig mer mata duvor! Aldrig!!! Fast det har hon nog glömt tills nästa gång vi åker till Benidorm.

Resten av hemfärden gick bra, vi råkade inte ut för några fler attacker (at)tack och lov.

Gomorron!


Lite mer Benidorm

19 november 2019

 

Vi åkte ju på en liten minisemester till Benidorm från fredag till lördag förra veckan och det finns mer att göra i den stan än att mata fåglar.

1

Man kan till exempel mingla på Daytona. Eller åka ett rejs där. Tanten i permobilen hade nog inte riktigt rätt hastighet för att klara kurvorna på den riktiga banan som vi besökte 2014.

Men titta på hennes (och alla andras) klädsel.

2

Det är rätt lätt att skilja turister från ortsbefolkningen.

3

Här fick vi en AHA-upplevelse. Till och med guldfisk-Ama kom ihåg.

4

På St Patricks day i mars i år var det ändå liiite grönare och lite mer liv och rörelse.

5

Fast om man vill så kan man hitta lugnare kvarter.

6

Här bodde vi för… kanske fjärde (?) gången. På Hotell Oasis. Centralt beläget och ifall man bara la på en liten slant till rumspriset så ”fick” man halvpension.

7

Den här glada kockan var kvar och stekte kött vid buffén.

8

Fräscht och fint, förutom en sak. Ni ser väl dom där orangea grejerna? Helt onödiga.

9

Fria tappen ingick. Man fick dock inte fylla på med vatten i sina flaskor. Men det var ingen skylt som sa nåt om vinet…

10

Dan efter på frukostbuffén så hade dom cava minsann. Men cava till frukost, det vill inte Ama ha. Många andra tyckte dock inte att det var nåt att tveka på.

11

På väg mot bilen såg Ama Lilla Tåget. Synd att vi hade bilen med, Lilla Tåget kunde väl ha skjutsat oss hem till Torrevieja annars? Attans…

12

Denna gång i Benidorm upptäckte Trafikpolis-Ama nya parkeringslinjer utefter sidorna på gatorna. Blåa streckade linjer betyder att det är betalparkeringar. Vita streckade linjer är gratisparkeringar och det har det alltid varit förut där vi körde på bilden ovan. Dom heldragna vita linjerna är boendeparkeringar! Såna har Ama aldrig sett förr. Vilken TUR att vi hittade en gratisparkering! Dom där heldragna kommer att göra det betydligt svårare i framtiden.

Med tanke på dom nya reglerna kanske man skulle försöka hitta sig ett boende i Benidorm?

Något litet och havsnära vore väl trevligt?

14

Den där skulle nog passa helt perfekt!

Gomorron!


Rena rama Hitchcock

18 november 2019

 

Vad kan man göra i Benidorm?

Tja…

1

Man kan ju alltid promenera utefter stranden.

Fast här – direkt efter lunch och med överblivet bröd – kom Ama på en mycket bättre idé:

2

– Komsi, komsi måsarna!

3

Och dom kom. Ni ser väl Amas matarhand där nere i högra bildhörnet?

4

Fast trots att dom var måsar var dom ena riktiga mesar och vågade inte ta ur handen.

5

Ojsan! Det ser ut som om Ama fått en brygga i munnen? Turligt nog var det inte hos tandläkaren den hade placerats där, det var bara kameravinkeln som var orsaken. Tack och lov!

6

Jodå. Måsarna var mesar. Men det är faktiskt väldigt vackra fåglar trots allt.

Ama slutade mata fegisarna och gav sig iväg mot ett betydligt säkrare kort.

7

– Komsi, komsi duvorna!

8

Och dom var inte nödbedda.

9

Dom är så fina dom vita duvorna i Benidorm. Ama matar dom självklart inte vid restaurangerna, men i den där parken (där det nog är förbjudet, men dom säljer duvgodis på plats) där tycker Ama att det är helt OK.

10

Puss på dig! (Fast egentligen slogs dom om en brödbit).

11

Alla ville ha!

12

Och det är huuur kul som helst!

13

Fast nu börjar det bli lite väl mycket…

14

… och leendet ser kanske nååågot ansträngt ut.

15

– Så om ni alla nu kunde ge er av åt det hållet…

Det blev rena rama Hitchcock där på slutet, men Ama klarade sig ifrån upplevelsen utan att vare sig bli hackad på eller nedbajsad. Hon har så här långt inte heller uppvisat några symptom av psittacos (papegojsjuka) även om Anders påstår att hon har pratat ovanligt mycket efter hemkomsten.

Ama kommer alldeles säkert att klara av att bli pensionär i framtiden. Tanken på att sitta i stadsparken och mata duvorna tilltalar henne.

Gillar ni att mata fåglar?

Gomorron!


Skyltsöndag – pris

17 november 2019

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Pris.

Den här gånger kommer dom flesta bilder från veckan som gått, men Ama gör även ett par djupdykningar i arkivet och hon inleder med att dyka:

1

Man kan ta sig en pris snus.

Bilden är tagen 1980 i Anders rum hemma hos föräldrarna i Skellefteå. Det är en del av en gigantisk pyramid som han hade byggt upp med ettans snusdosor på väggen. Han låg sen på sängen och studerade den noga och kom på en formel som löd: A = (s² + s)/2 (A=antalet snusdosor totalt och s=antalet snusdosor längs med en sida). Ja, det var på den tiden då det varken fanns internet eller värst många kanaler på TV, då fick man roa sig så gott det gick. Han visade formeln för sin mattelärare som tyvärr meddelade att nån redan kommit på den. Det gjorde inte så mycket – det finns ändå inget Nobelpris i matematik.

När vi flyttade ihop i lägenheten i Sollentuna så slutade Anders att snusa och Ama att röka, för dom pengar vi sparade på det köpte vi genast en diskmaskin. Anders slutade tvärt på en gång, Ama för några år sen och hon puffar fortfarande på en e-cigg. Så egentligen är det rätt åt henne att hon inte har nån diskmaskin nu och att det är hon som (oftast) diskar.

Då går vi över till den här veckan ett tag.

2

Innan vi åkte iväg till Benidorm förberedde vi oss genom att tanka bilen. Bensinpriset syns där på väggen till höger. Vi brukar välja Carrefour eftersom dom ger oss 8% av beloppet vi tankat för in på en rabattkupong som ramlar ut lite nu och då när man handlar.

Det rasade ut en kupong precis där vid tankningen som var nära utgångsdatum. Perfekt! Vi behövde ändå handla en del.

3

Ama blev sugen på en sån där nyckelpigedräkt. Priset var det inget större fel på, men storleken… Varför säljs alla roliga kläder bara i barnstorlekar?

4

Superpris på sprit? Ja, det passar väl bra. Fast egentligen kanske ett måttligare pris hade varit bättre…

5

Priset på en burk Cuca som innehöll Bonito del Norte (långfenad tonfisk enligt Google) var 3:05. Fast egentligen fotade Ama skylten med övervakningskameran. Man får inte fota i affärerna här så Ama kände sig lite wild and crazy. Troligtvis är dom mer ute efter snattare än tjuvfotografer, men ändå.

6

Framgår inte priset på hyllkanten eller andra skyltar så kan man alltid gå till en sån där priskollarmojäng. Ama kan förstå att dom inte hade satt ut priset, för tvålen var svindyr. 3:99 kostade den mot en dryg euro för den som vanligtvis får följa med hem. Eftersom den vanliga var slut i hyllorna så fick lyxtvålen åka ned i korgen. Utöver att vi hade ”gratispengar” (kupongen) att handla för så luktade tvålen lavendel och hade en fin etikett.

Efter tankningen och handlingen så åkte vi iväg mot Benidorm.

7

Vill man inte betala det pris som det kostar att åka betalvägen så smiter man av motorvägen mot Vila Joiosa, vilket vi gjorde. Att komma till Benidorm på gratisvägen tog bara 7 minuter längre tid och Ama strävar fortfarande efter ekonomipriset (ni kan väl bortse från lyxtvålen?).

8

I Benidorm såg vi att priserna på alkoholhaltiga drycker på barerna var klart överkomliga.

9

Eller vad sägs om 3,50 euro för 1,5 liter sangría? Fast bara på fredagar. Det var i och för sig fredag, men vi tog ändå ingen sangría.

10

Igår förmiddag när vi skulle gå till bilen för att åka hem så såg vi den här lustiga tilläggsskylten till parkeringsförbudet. Reserverat för religiösa handlingar? Räcker det kanske med att prisa gud för att få stå där?

11

Vi stannade till i Villajoyosa (det stället kan stavas lite hur som helst) på vägen hem, stan med dom vackra och färgglada husen. Priset för en menú del día på restaurangen där var 12 euro. Men vi hade precis ätit frukost så det fick vara.

12

Även på den här restaurangen med den fräna cykeln (som var av samma märke som stället) fanns det skyltar med priser.

Slutligen backar vi lite till innan vi åkte till Benidorm:

13

Här tog Ama priset! (Som hon sen genast gav tillbaks eftersom det inte var hennes).

Vi backar ”lite” till:

Här gav Ama priset. Det var på Teneriffa 1980. Killen hade vunnit ”vackraste ben”-tävlingen och han hade faktisk en skylt med en nummerlapp runt halsen, fast det syns inte så bra på bilden. Inte alls, faktiskt.

Ama må se väldigt glad ut där på bilden, men i ärlighetens namn…

15

… så gillar Ama mer att priset än att ge det. Som här på födelsedagen förra månaden då hon vann ett pris och fick det utdelat av självaste kaptenen.

Har ni vunnit nåt pris nyligen?

Gomorron!


Vart tog vi vägen?

16 november 2019

 

Utfärden började som så många gånger förr:

1

I garaget.

2

Sen åkte vi ut från Torrevieja. Ama gillar dom där skyltarna som säger att bara röda bilar får köra om. Känns lite som att vi har en gräddfil då. Fast vad gör den där vita bilen i vår fil?

3

Efter att ha kört i sisådär en timme så såg vi den välbekanta tjuren och i bakgrunden syntes det välbekanta målet.

4

Väl framme hittade vi en riktigt nära och bra parkering på vår ”gratisparkeringsgata”.

5

Efter en kort promenad checkade vi in på hotellet.

6

Utsikten över den lilla parken var inte alls så dum.

7

Nere vid den ena stranden var det en kör som sjöng för fulla muggar.

8

På mittenstranden såg vi att dom – till skillnad från hemmavid – fortfarande hade livvakter i gång. Tyvärr var det badförbud. Suck. Vi som hade badkläder med oss och allt *håller fingrarna i kors*.

9

Uppe på udden mellan den ena och den andra stranden höll dom på att renovera. En skylt som förbjöd det mesta hade dom hängt upp och det var fullt förståeligt. Ja, ni ser väl? Anders hade redan fått en stolpe i huvudet.

10

Den andra stranden såg inbjudande ut, så vi gick ned till den.

11

Man kan se skillnad på engelsmän och andra turister/infödingar. Ser ni skillnaden?

12

Vi satte oss ned och reglerade vätskebalansen. Äntligen lärde sig Ama skillnaden mellan öl och vin! I vin är allt som det ska, medan i öl blir allt upp-och-ned. Eller om det är tvärtom? Äsch. Strunt samma. Ama lärde sig nog inte ett dugg, men trevligt var det.

13

Sen kunde vi välja mellan att mingla som sardiner…

14

… eller att mingla lite mer luftigt. Bilderna avslöjar nog vad vi valde.

15

Vi blev en anings nostalgiska, på den här baren satt vi för flera år sen. För en kaffe, en magdalena (muffins) och en brandy betalade vi då (liksom nu) 3 euro. För oss två tillsammans, 1,50 per pers alltså. Ganska oslagbart en sisådär 20 meter från playan. Gott också.

Vart tog vi vägen då?

Om ni inte redan har listat ut det så åkte vi hit:

16

Till Benidorm. Ett favoritställe bara en och en halv timme hemifrån med bil.

Nu blir det snart frukost, sen åker vi hem igen. Men det finns några bilder kvar att visa ifall ni vill se vad vi roade oss med.

Gomorron!

PS: Nej, BP. Ama har inte lärt sig och hon förutsätter att du vet vad hon syftar på.


Hänt i veckan

15 november 2019

 

Medan bloggen varit ute och rest på Grönland och i Kanada så har vi sysselsatt oss en del här på hemmaplan i veckan också.

Till exempel har vi ätit. Det måste man ju göra för att överleva och det är extra trevligt att göra det i glada vänners lag.

1

Vi inledde veckan med en tjuvstart. Tog en juleplatte på Nordic Café. En dansk restaurang på Locos som vi passerat många gånger men aldrig ätit på. Nu var det dags att testa.

Ama var väldigt nyfiken på vad det där JULEKNAS var för något.

2

Så här såg juleplatten ut. Det kanske inte ser så mycket ut, men det var supergott och vi blev verkligen proppmätta. Juleknaset bestod av två pepparkakor och en pralin. Ama startade med att snabbt trycka i sig en pepparkaka. Ska man tjuvstarta kan man lika gärna göra det ordentligt.

3

I bästa danska smörrebrödsstil så serverades det också gott bröd till, fast mackorna fick vi komponera själva till just den där rätten. Det var Ole och Jane som ”lurade” hit oss och som vanligt när dom luras så blev det hur bra som helst.

4

En annan dag käkade vi på 222 med Ami och Patrik. Vi satt skönt där i solen, men attans vad med flugor det var, trots att vi alla bedyrade att vi hade duschat på morgonen.

5

Igår träffade vi Annica och Christer. Se så lugna och städade vi är på El Berliner.

6

Sen blev vi lite mer ostyriga på Bar Indalo. Ama försöker rädda det hela genom att fixa till Anders rufsiga frisyr.

Men vi har inte bara ätit nu i veckan.

7

Vi har promenerat också.

Promenerar man så ser man en himla massa grejer. Här kommer några exempel på vad vi har sett:

8

  • En blå himmel.

9

  • Ett glittrande hav.

10

  • En skojig cementsprutarmanick.

11

  • En liten pool som var ute och gick på gatan alldeles själv.

12

  • En fiskebåt med hoppfulla följeslagare.

13

  • Ett hemlighus som inte var särskilt hemligt.

14

  • Julkrubban är på gång. I år bygger dom upp den på gatan bredvid kyrktorget. Undrar om den kommer att flytta in på torget sen? Spänningen är oliiidlig!

Ja, det var ett axplock från veckan som gått. Men nu har vi varit hemma länge, va?

15

Dags att se sig omkring igen. Undrar just om vinterkängorna (tofflorna, alltså) som kom fram igår får följa med?

Gomorron! 


St. John’s, del 1

14 november 2019

 

(Semesterresterna fortsätter).

Efter att ha kört rätt in i dimman från Nanortalik på Grönland och sen tillbringat två dagar till sjöss…

1

… så seglade vi in mot nästa hamn strax innan klockan sju på morgonen den första september.

2

Här stod Anders och Ama helt fräckt och vände ryggen åt St. John’s i Kanada. Den där kyrkan med två torn uppe på toppen, dit skulle vi såklart gå. Det hade ”någon” bestämt.

Så då var det bara att kliva av båten då.

3

Man såg klart och tydligt att det var högertrafik i stan och att vår båt höll sig i rätt fil.

4

Anders hittade en snäll newfoundlandshund att klappa på.

5

Här hade vi hittat en varsin jycke, en newfoundland och en labrador. Kanske inte en tillfällighet att dom hundarna stod där? St. John’s är nämligen huvudstaden i ”Newfoundland och Labrador” i Kanada

6

Vi passerade ett krigsmonument i en fin liten park.

7

Gick därefter till guvernörens hus. Kan det måhända vara guvernören himself som går där lite längre fram?

8

Det var väldigt grönt och fint i parken.

9

Anders var imponerad av den eminenta teknik dom använt sig av när dom beskurit träden.

10

På vissa ställen hade sekatörmarodörerna inte fått härja lika vilt.

11

Han bodde rätt ståtligt, guvernören.

12

Anders minglade med en tjej som verkade ta ut vintern något i förskott.

13

När vi gick vidare såg vi den gata som kanske har det största storhetsvansinnet av alla gator i hela världen. Den hette ”Long Street” och sträckte sig heeela vägen mellan dom två röda linjerna som Ama har märkt ut. Haha! Gillar det ironiska sinne som dom som döpte den där stumpen måste ha haft.

14

Vi hittade början av Kanada. Självaste startpunkten alltså. Kul med såna grejer!

Till slut:

15

Där var den. Kyrkan med dom två tornen som vi sett från båten.

Ja, då var det väl bara att börja traska tillbaks då.

Det var en sak som Ama misstänkte… Dom hade nog räknat ut att vi skulle komma dit till St. John’s.

16

Kommer inte riktigt ihåg varifrån Sherlock Ama hade fått den misstanken.

Gomorron!


Nanortalik, del 2

13 november 2019

 

Efter del 1 i förra inlägget kommer – inte helt oväntat – del 2 från Nanortalik på vår Grönlandskryssning i augusti.

Vi ville komma lite närmare naturen på vårt stopp i den lilla stan, kanske gå runt nån sjö eller så?

Och kolla vilken tur:

1

Den där sjön verkade precis lagom stor att vandra runt.

2

Det var rätt steniga omgivningar.

Och finns det stenbumlingar…

3

… då ska Anders självklart upp på dom.

4

Ama nöjer sig med att stå bredvid…

5

… eller möjligen sitta på dom.

6

I fjärran såg vi ett litet samhälle med färgglada hus.

7

Vi gick närmare. Eller ja… Ama använde zoomen. Vi skulle ju orka runt hela den där bautastora sjön på första bilden.

8

Vi såg en bergskam.

Och finns det bergskammar…

9

… då ska Anders självklart upp på dom. Hmm… Antingen hade Anders blivit en jätte, eller så var den där bergskammen inte alls lika hög som den såg ut på den föregående bilden.

10

När vi hade klarat av den strapatsfyllda vandringen satte vi oss ned på en bänk och vilade.

11

Studerade även floran en stund innan vi gick tillbaks mot hamnen och våra tenderbåtar.

12

Innan ombordstigning brukar dom från båten stå och servera vatten. Här på Grönland fick vi varm choklad istället, vilket värmde gott. Dom nyfikna skolbarnen blev också bjudna. Ama gissar på att dom skolkade, eller så hade dom fått ledigt för att kolla in alla turisterna som gästade ön. Eller så hade dom kanske en studiedag – en studiedag för att studera språk, mestadels engelska.

13

Glada i hågen klev vi ombord på vår tenderbåt…

14

… och lämnade Nanortalik bakom oss.

15

Väl ombord så fick vi en välförtjänt korv med pommes i det sköna solskenet.

16

Medan vi satt och åt såg vi hur dimman kom smygandes.

17

Sen åkte vi rätt in i dimman mot nästa stopp. Snacka om att vi hade bra tajming med vädret.

Gomorron!


Nanortalik, del 1

12 november 2019

 

Nu börjar det kanske bli dags att återvända till resan vi avslutade rätt nyligen? Fast vi återvänder ända till den 29:e augusti då vi efter att ha lämnat Qaqortoq (vilket Ama berättade om HÄR) landade med vår båt i Nanortalik på Grönland.

1

Vid åttatiden på morgonen närmade vi oss den lilla stan som väl hade en sisådär 1000 invånare. Även om kanske inte alla båtens 3000 passagerare plus 1000 besättningsmän gick iland så utökade vi befolkningen avsevärt ett tag.

2

Vädret var helt underbart! Trots det var det bara en person där ute på personalens rastgård. Dom hade väl ett jobb att sköta, kan tro.

3

Ooops! Ama for visst med osanning där i början. Vi landade inte i Nanortalik, utan kaptenen la ankar en bit utanför och vi fick tendra oss in i dom mindre båtarna.

4

Undrar just om mannen i rött på det undre däcket fick sig en liten överraskning en stund senare… Typ ett regn från en klarblå himmel?

5

Kaptenen hade lagt till lite krokigt, va? Kanske var det kapten Krok som körde? Man ser båtens namn där också, Caribbean Princess. Lite falsk marknadsföring på sätt och vis att en båt med det namnet går till Grönland?

6

När vi åkte in mot land såg vi att husen nog tar en del stryk av väder och vind…

7

… och att dom hade märkliga parkeringar för sina ambulanser.

8

När vi klivit iland så visade storfiskaren stolt upp sin fångst.

9

Sen var det bara att bestämma sig åt vilket håll man skulle gå. Ifall man hade Roskildefestivalen i åtanke så var det en bit, fast å andra sidan hade den redan varit.

10

Lokalbefolkningen verkade nyfikna på oss och kamouflerade sig bra för att kunna tjuvkika på alla människor som vällde iland.

11

En del hus matchade himlen bra.

12

Det var samma slit där med tvätten som i resten av världen. Lite fusk att använda likadana tränypor till hela tvätten, men bättre det än omatchade färger huller om buller.

13

Vi passerade stans ståtliga bensinstation…

14

… fortsatte förbi kyrkan som dom höll på att renovera…

15

… och här kände sig Anders hemma. Det där var nämligen Gammel Anders’ hus.

Vi tittade runt lite mer också, med det visar Ama nån annan gång. Det kanske ni anade redan när ni läste rubriken.

Gomorron!


Återvinning när den är som bäst

11 november 2019

 

1

I lördags gick vi till Bar Carlos med Jane och Ole. Där blev Ama lurad…

2

Anders tog laxplankan medan dom andra tog köttplankan.

Det var då Ama blev lurad (fast på ett bra sätt). Hon hade bara tänkt ta lite pasta, men när dom andra valde plankor, så kunde inte Ama låta bli, så hon slog till på en plankstek hon med…

3

… och jösses vilken köttbit! Supergott men på tok för mycket.

4

Vi fortsatte vidare och satte oss på Salt n’Pepper där vi hade en väldans trevlig eftermiddag. Tack Ole och Jane för glatt sällskap och många skratt!

5

Igår, söndag, åkte vi till Carrefour. Soligt och fint, men som synes på flaggorna så blåste det rejält!

6

Vi behövde handla lite förnödenheter för att lyckas med den braiga återvinningen. Sånt som man som regel har hemma i kylen, men inte när man har totaltömt kylen och varit bortrest i över två månader. Exempelvis fanns det varken potatis, lök eller senap hemma.

7

Efter shoppingen gick vi ut på en prommis. Vi såg en orm. En enorm orm.

8

Med tanke på hur mycket det blåste så var havet förvånansvärt lugnt.

9

Att det var en och annan kastvind kunde man se på hägerns frisyr där han satt och ugglade nere vid vattenbrynet.

10

Hittade man lä så var det skönt att sitta i solen. Och lä det hittade vi på Ruta al Sur där vi tog några tapas.

11

Det var inte särskilt trångt på stränderna…

12

… men en hel del människor promenerade utefter strandpromenaden.

Vi konstaterade hur lugnt det var och att vi inte hade sett till några fridstörande musikanter sen vi kom hem från semestern.

Men säg den glädje som varar för evigt. Plötsligt stod han där och störde friden:

13

Porom-pom-pom-mannen… Suck.

Senare på kvällen genomförde vi den där återvinningen.

Med drygt halva biffen från planksteken (som Ama hade doggybagat) och den inköpta potatisen, löken och senapen så blev det:

14

En varsin portion med jättegod Biff Rydberg.

Återvinning när den är som bäst.

Gomorron!