St. John’s, del 2

 

När Ama nu avslutat resan till Benidorm, så kan hon ju passa på att avrunda Kanada/Grönlandskryssningen också. Villajoyosa i Spanien och St. John’s i Kanada har minst en sak gemensamt – glada färger!

Förra inlägget från St. John’s hade tagit oss upp till en kyrka högst upp i stan. Detta inlägg kommer mer att trycka på vilken färgglad stad det är.

Dom är – med all rätt! – väldigt stolta över husen på Jellybean Row.

Här har dom skyltat med husen i ett fönster och dessutom speglas ett par av dom i samma fönster.

Så här såg en del av dom ut i ospeglad form. Taxibilen matchade fint.

Här var dom avmålade i miniformat i ett annat fönster.

Brevlådan på den där färgsprakande verandan var väl söt?

Vi tittar närmare på den:

Visst är det härligt med färg!

Det fanns gata upp och gata ned med en massa vackra hus.

Vissa husfasader hade piggats upp med ännu mer form och färg.

Här var en till. Man kan inte annat än att bli glad när man ser såna där hus.

Även en betonggrå trappa hade piffats upp.

Och vem gillar väl inte en cyklande groda?

Till slut blev vi tvungna att börja leta upp båten.

Lika svårhittad som vanligt.

När vi kommit ombord fick Ama syn på den där roliga husvagnen som var anpassad till en fortmoppe. (Ja, ja. Bilden är suddig men moppen körde väldigt fort).

Vi blev ”avtackade” av en sån där kille med ett plågsamt instrument. Ama tyckte först att det såg ut som den andra killen höll på att täppa till rören, men så väl var det inte.

När vi seglade iväg kunde vi spegla oss i dom något modernare husen som fanns i stan.

Vi körde förbi fina hus som klamrade sig fast på klipporna på vägen ut…

… och blev sen avvinkade av människorna som stod och studerade vår avfärd. Tänk att man så ofta vinkar åt båtar? Ama är likadan.

Det var den sista slatten som Ama tänkte visa från Grönlands- och Kanadakryssningen. Det finns dock en del rester från USA som nog dyker upp i bloggen framöver, det är nästan stensäkert.

Gomorron!

Annons