Nanortalik, del 2

 

Efter del 1 i förra inlägget kommer – inte helt oväntat – del 2 från Nanortalik på vår Grönlandskryssning i augusti.

Vi ville komma lite närmare naturen på vårt stopp i den lilla stan, kanske gå runt nån sjö eller så?

Och kolla vilken tur:

Den där sjön verkade precis lagom stor att vandra runt.

Det var rätt steniga omgivningar.

Och finns det stenbumlingar…

… då ska Anders självklart upp på dom.

Ama nöjer sig med att stå bredvid…

… eller möjligen sitta på dom.

I fjärran såg vi ett litet samhälle med färgglada hus.

Vi gick närmare. Eller ja… Ama använde zoomen. Vi skulle ju orka runt hela den där bautastora sjön på första bilden.

Vi såg en bergskam.

Och finns det bergskammar…

… då ska Anders självklart upp på dom. Hmm… Antingen hade Anders blivit en jätte, eller så var den där bergskammen inte alls lika hög som den såg ut på den föregående bilden.

När vi hade klarat av den strapatsfyllda vandringen satte vi oss ned på en bänk och vilade.

Studerade även floran en stund innan vi gick tillbaks mot hamnen och våra tenderbåtar.

Innan ombordstigning brukar dom från båten stå och servera vatten. Här på Grönland fick vi varm choklad istället, vilket värmde gott. Dom nyfikna skolbarnen blev också bjudna. Ama gissar på att dom skolkade, eller så hade dom fått ledigt för att kolla in alla turisterna som gästade ön. Eller så hade dom kanske en studiedag – en studiedag för att studera språk, mestadels engelska.

Glada i hågen klev vi ombord på vår tenderbåt…

… och lämnade Nanortalik bakom oss.

Väl ombord så fick vi en välförtjänt korv med pommes i det sköna solskenet.

Medan vi satt och åt såg vi hur dimman kom smygandes.

Sen åkte vi rätt in i dimman mot nästa stopp. Snacka om att vi hade bra tajming med vädret.

Gomorron!