Här skippas ingenting!

24 oktober 2019

 

Eller ni får se det nu istället för senare, när vi nu kommer hem nån gång. Hur gick det med dom där fyrarna ute på udden i förra inlägget?

Jo tack bra. Ifall ni frågar Ama i alla fall.

1

Vi hittade ganska omgående den mindre fyren i Wollongong. Ama fotade…

2

… medan Anders undrade ifall man måste lyda alla skyltar?

Sen tog vi oss med stor möda och besvär upp till den större fyren.

Anders fotade…

3

… det lutande tornet i Wollongong?

4

Ama hade bättre styrsel på sin kamera. Suddigare, men definitivt rakare.

5

Ser det inte ut som om Anders står och tjurar lite där borta vid staketet?

6

Ama skuttade (nåja…) längre ut på udden och kände sig tuff där bakom staketet. Pilen pekar på en person som funderade på att hoppa i från klippan. Ama kände sig genast något mindre tuff.

7

Personen stod fortfarande kvar och tvekade medan en annan plumsade i. Direkt efter hade båda plumsat i. Jodå. Det hade Ama också gjort. Om hon bara hade haft med sig badkläderna.

Vi gick ned mot stan igen.

8

Kunde konstatera att en picknick just där kanske inte var den bästa idén – ifall man inte är väldigt förtjust i måsar, vill säga.

9

Att lämna sin picknick obevakad är dessutom en synnerligen dålig idé.

Men turen upp till udden med den stora fyren blev helt enkelt…

10

… kanooon!

11

Vi tog en tur på stan också. Det fanns moderna hus med fina speglingar och dessutom en himla massa specialinstallationer med palmer som dom låtit växa krokigt med jorden i en påse runt fötterna. Hur coolt som helst!

12

Dricksvattenmojängerna var också speciella – brukar vara knappar att trycka på, men här hade dom kranar. Den observante kanske ser att det blåste en del.

Vi fick se en del av djurlivet också:

13

Som den här punkduvan…

14

… och en papegojfågel av nåt slag.

En härlig dag!

PS: Anders hävdar att han kanske tar lite sneda bilder ibland.

14

Men han kompenserar det med att se till att vi alltid kan vara både laddade och uppkopplade. Den där adaptern längst fram passade till dom knepiga kontakterna här i Australien. Ama är väldigt nöjd över att han har pinaler för alla tillfällen.

Nu har vi åkt vidare. Ett fantastiskt land att åka runt i, Australien.


Vänster, vänster, vänster…

23 oktober 2019

 

Det var ett mantra vi körde med hela tiden under vår första dag med bil i Australien. Det brukar underlätta körningen när man drabbas av vänstertrafik.

1

Sen får man hjälp av vägskyltarna emellanåt också.

2

En del fordon kände Ama en viss samhörighet med efter den 28 dagar långa kryssningen.

3

Vi körde av på en lite mindre väg. Fint! Men där fanns inga påminnelseskyltar. Förmodligen för att det var omkörningsförbud mest hela tiden? Då tyckte dom av nån anledning inte att det behövdes nån påminnelse att det var bäst att hålla sig till vänster.

4

Vi stannade och tog en bensträckare på en vacker plats. Egentligen skulle vi ha behövt betala 12 australienska dollar för att komma fram dit, men parkvakten såg nog Amas intention till att erövra ekonomipriset och bjöd på den avgiften.

Vi åkte vidare och hamnade åter igen på en något mindre naturskön väg:

5

Lite konstigt ändå att dom där två bilarna är av samma märke? VW Golf, båda två. Undrar just vilken av dom som är av en något nyare modell? En sån som den gula har Ama haft en gång i tiden, fast den var ”Miamiblå”. Illblå skulle ha varit en rättare benämning.

6

Ut i naturen igen. Ni ser dom där röda bollarna på högra sidan va? (Vänster, vänster, vänster… Ama vill inte tappa kollen på körningen).

Vi tog ännu en bensträckare och kunde då studera bollarna lite mer ingående:

7

Dom var fräna!

8

Och ganska höga.

9

Det fanns även andra läckra rödingar i en mer åtkomlig höjd…

10

… sen fanns det ett gäng märkliga blå-lila blommor som Ama inte alls fattade vad det var för en växt. Men dom luktade gott!

11

Stället där vi hade stannat hade även en vidunderlig utsikt utefter kusten.

Vi åkte vidare, och till slut…

12

… hittade vi avfarten till vårt första stopp. Wollongong. Undrar just om den där säkerhetsrampen var till för ovana vänstertrafikanter?

13

Vi checkade in på vårt väldigt trevliga hotell. En liten lägenhet där det till och med fanns en diskmaskin! Ama såg till att dra ned så mycket disk hon bara kunde under kvällen.

Sen kommer en liten klipphängare uppe ifrån klippan där vi studerade utsikten tidigare under dan:

15

Två fyrar så nära varandra ute på udden? Undrar just om vi kom nära dom båda… Spänningen är oooliiiidlig!

Eller inte. Kanske likaså bra att skippa det avsnittet i bloggen.


Upploppet på kryssningen och en nystart

23 oktober 2019

 

Upploppet på vår kryssning blev inte alls så dumt.

1

Vi slappade vid poolen.

2

Åt en sista finmiddag som vi ”kryddade” med Amas skumpa som hon (okej, vi) vann på självaste födelsedagen.

3

Sen blev det dans och gratisdrinkar på ett ”Farwell Party”. Den där killen i blå kavaj var en av dom helt fantastiska teckentolkarna som fanns ombord. Här sjöng han oerhört engagerat med i låtarna på teckenspråk. Det har varit en fröjd att se honom och hans kollega in action. Dom har bland annat varit rätt utsatta av komikerna på showerna, fast på ett väldigt bra och roligt vis för alla.

4

Tidigt, tidigt igår morse fick vi från vår balkong se den väldigt bekanta skylinen i Sydney. Visst var det gulligt att den där bogserbåten hade ett koppel och ledde oss in rätt?

5

En vattensprutbåt blev helt galen och sprutade vatten hejvilt medan den snurrade runt, runt. Det var tydligen en hälsning och gratulation till vår båt som angjorde Sydneys hamn för första gången.

6

Vi svängde in mot vår parkering precis mitt emot det fantastiska operahuset som väl alla känner igen.

Men visst är det typiskt!

7

Killar verkar inte kunna låta bli att peta på allting hela tiden…

8

Sen gick solen upp.

9

En finare förgrund till soluppgången är svårt att tänka sig. Åtminstone i en stadsmiljö.

Det blev dags att packa det sista. Resväskorna hade vi redan ställt ut kvällen innan, men vissa saker behöver man ha hela resan ut.

Som sladdar och laddare och sånt, såklart.

10

Här verkade Anders ha fått en rejäl fnurra på tråden. Ett tag trodde Ama att vi skulle bli tvungna att ta med den där telefonen också, men det ordnade sig.

När dom sista grejerna var packade och klara så lämnade vi hytten, tackade vår fantastiske hyttsteward Rodelio och gick upp på däck för att se oss omkring.

11

Så här såg det ut åt motsatt håll från vår hytt…

12

… och akteröver såg vi Harbour Bridge.

13

Efter en mycket smidig (snabb, alltså) ilandstigning så kände vi oss välkomnade. Man kan verkligen se vilken perfekt och central parkeringsplats vi hade fått. Men det hade vi inte så mycket för, i bakgrunden (bakom skylten) ser man bussarna som skulle ta oss till flygplatsen.

14

Från bussen såg vi vår båt Ruby Princess för sista gången.

15

Bussresan gick också väldigt smidigt och det var just ingen kö i incheckningen på flygplatsen.

16

Vi hämtade upp vår bil. En rätt fin bil, en Toyota Camry. men den hade fel färg och vad värre var så satt ratten på fel sida.

17

Vi körde iväg från flygplatsen med orden ”Vänster, vänster, vänster” i åtanke. Och det hade inget med politik att göra – det bästa är faktiskt att vara på rätt sida av vägen. Efter att lämnat Princess Cruises bakom oss efter 28 dagar till sjöss så kändes det helt rätt att åka på Princes Motorway. Den här gången blev vi – till Amas stora förtjusning – tvungna att använda tejp för att få fast gps-en. Påsklämman från IKEA fungerade inte alls. Med tejp kommer man långt här i livet.

Jodå. Kryssningen är över, men vi har gjort en nystart och ännu en gång bytt från båt till bil. Ni hänger väl med på det australienska fastlandet också? Att det är vänstertrafik är inget ni behöver oroa er över, det räcker med att Ama gör det.


Vi går iland igen…

22 oktober 2019

 

… och denna gång på riktigt. Kryssningen är över.

Ama tar en liten snabbrepris på hela vår resa som har varit hyfsat lång:

Först kryssade vi 16 dagar till Kanada och Grönland från New York tur och retur.

Sen flög vi till Denver.

1

Därifrån åkte vi via en massa nationalparker och annat i Colorado och Utah till Las Vegas, Nevada.

2

Efter tre dagars shower och gambling i Vegas (utan att vi själva spelade ett endaste dugg) så åkte vi in i Kalifornien och tittade på mer fantastiskt vacker natur. Därefter kom vi fram till Long Beach, Los Angeles.

3

Där återlämnade vi bilen som varit vår kompis i tre veckor.

Efter en natt i Long Beach…

9

… klev vi på nästa kryssning.

6

Den var på 28 dagar (inklusive en stulen dag) och Ruby Princess tog oss från Los Angels till…

Sydney, Australien där kryssningen tar slut. Tänk att få uppleva Sydney två gånger på en och samma resa! Speciellt som dom olika Sydneysarna låg på vitt skilda ställen här i världen.

Det har varit en helt fantastisk resa, men när vi når kaj denna gång är det dags att ta en sista utfärd härifrån båten. Till flygplatsen. Allting har en ände…

Gomorron!


Penguin Place

21 oktober 2019

 

Vi hade åkt från Port Chalmers på Nya Zeeland (ligger inte Chalmers i Göteborg?) med buss via Dunedin till Penguin Place. En räddningsstation för världens mest utrotningshotade pingvin, den gulögda.

1

Dom var rätt stora, så dom borde inte vara så svårhittade. (Okej, den största pingisen där till höger var en relik som dom hade hittat i närheten).

2

Efter föreläsningen om hur dom försökte rädda och bevara dom gulögda pingvinerna så fick vi åka buss en bit till. Får finns det verkligen överallt på Nya Zeeland, en härlig syn! Och viken där längre bort såg inte så dum ut den heller. Det var runt ikring den viken som dom skulle hålla till, pingvinerna.

3

Efter att bussen hade släppt av oss fick vi en härligt grönskande prommis utmed viken.

4

Anders avvek från stigen och fotade.

5

Det var verkligen en storartad vy, och vi började kolla efter dom där fåglarna som inte kan flyga annat än under vatten.

6

Här såg vi annat djurliv. Minst fyra stycken låg mycket väl kamouflerade bland stenarna. Ser ni dom?

Okej. Lite zoom kanske kan hjälpa:

7

Sjölejonhannar. Ett helt gäng hade sitt grabbtillhåll där bland klipporna.

8

– Va´ glor ni på???

Visstja. Det var pingviner vi letade efter.

9

Här var en. Men den var i trä.

11

Här var en annan. Den enda Nya Zeeländska peng vi hade var just den med motivet av den utrotningshotade pingvinen. Den överlevde tyvärr inte, för den gick åt till en flaska vatten. Växeln vi fick gick till en donation åt räddningscentret. Kändes bra efter att ha ”dödat” den pingispengen.

Men till slut så!

10

En gulögd pingvinhona som låg på ägg!

Nej, vi såg inte så många pingviner, dom flesta (av dom få) var ute och jagade mat. Betydligt fler pingviner såg vi på Falklandsöarna i december 2016. Så vill ni se pingisar så kan ni kolla HÄR.

Trots allt så var det en fin utfärd i en fantastiskt vacker miljö och dessutom i ett fantastiskt vackert väder.

Nöjda och glada åkte vi tillbaks till båten.

12

Där hämtade vi ned småplock från buffén och avnjöt den på balkongen…

13

… medan vi studerade det oerhört intressanta arbetet i hamnen. Många roliga kranbilar hjälpte till med att frakta containrar fram till den stora kranen på första bilden som i sin tur lassade containerfartyget. Alltså… Bättre underhållning går knappast att få!

Sen lämnade vi hamnen i Port Chalmers.

14

Åkte förbi en station där dom månade om dom albatrosser som häckade där.

Ama zoomade in kolonin:

15

Coolt! Men hon såg sen vid en närmare kontroll att det där nog var skarvar eller nåt. Nåja, man kan inte lyckas jämt, och det finns faktiskt en koloni med albatrosser där på halvön.

16

Fyren var åtminstone läcker och dessutom var det en fyr även vid en närmare anblick.

17

Sen skulle vi åka in och studera det vackra området i Fiordland nationalpark, men det gick inte på grund av vädret och Kapten Sissy. (I ärlighetens namn skulle vi nog inte sett nåt även om vi åkt in där, det var både stora vågor och hiskeligt låga moln).

Istället satte vi fart mot nästa mål.

Gomorron!


Nytt stopp

21 oktober 2019

 

Efter att ha lämnat fårfarmen och Akaroa bakom oss så tuffade vi runt ute på havet en natt igen.

På morgonen efter gjorde skutan en bredsladd…

1

… och la till bredvid det där containerfartyget.

Vi gick ut och kollade uppe på däck.

2

På ena sidan såg vi containrar som väntade på att bli lassade…

3

… och på andra sidan låg det en himla massa timmer. Kanske inte så konstigt att kullarna där i bakgrunden ser lite kala ut?

Vi skulle iland för att åka på ännu en tur.

4

Inte helt lätt när personalen hade nån övning av nåt slag, men till slut lyckades vi ta oss förbi utan att vare sig störa övningen eller trassla in oss i slangarna.

5

Vi klev av i Port Chalmers – ”gateway to Dunedin” som skyltarna upplyste oss om.

Därefter hittade vi vår buss och gav oss av.

6

Det känns liiite knepigt med vänstertrafik…

7

… men när det inte kommer några möten så är det ganska okej ändå.

8

Det märktes att våren var på gång. Härligt med skir vårgrönska så här i hösttider.

9

Det var allt ett väldigt litet tågstall där? Men tåget kom i alla fall ut som det skulle.

10

Själva tågstationen i Dunedin var desto pampigare.

11

Det får man ge golfare – dom är väldigt kreativa. Men det där vattenhålet kan inte vara lätt att undvika. Undrar vem som samlar upp golfbollarna?

12

Vi fortsatte vår färd. Här var det visst vägarbete på gång?

13

Den här klippan gick under namnet Pineapple Rock. Mer befogad och begriplig namnsättning än Camel Rock på Amerikanska Samoa.

14

Vi fortsatte runt en böj och fick då se…

15

… vår skuta? Den låg där tvärs över viken. Snacka om omväg för oss, vi hade åkt i nästan en timme med bussen. En bro skulle kanske inte ha varit fel?

Nåja. Vi svängde av upp mot berget…

16

… och fick då en fin utsikt.

Dessutom hade vi kommit fram till målet:

17

Penguin Place.

Ama gillar pingisar! Undrar bara om vi hittade några såna….

Gomorron!


Skyltsöndag – ren

20 oktober 2019

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Ren.

Alla bilder kommer även denna vecka från vår pågående resa.

Även fast vi befinner oss på resande fot så kommer inte Ama undan sina plikter.

1

Kläderna måste hållas rena. Den bortre maskinen är en torktumlare där våra kläder snurrade runt då när kortet togs. Dom blöta kläderna oppanpå var inte våra, dom låg i kö och väntade på att maskinen skulle snurra klart. På skylten innanför locket på tvättmaskinen närmast i bild fanns tydliga instruktioner hur man skulle bära sig åt. Till och med Ama fattade.

2

Man skulle köpa tvättpolletter i maskinen vid väggen märkt ”Tokens”. Man kunde nästan tro att det var Amas manick med tanke på namnet.

Man kunde köpa tvättmedel också, men där fick dom tji! Ekonomiska Ama hade såklart med sig tvättpiller från Spanien. HA!

3

Det var andra saker än kläder som skulle hållas rena – själva fartyget, till exempel. Här skurade dom väggen runt ankarluckan…

4

… och här spolades styrbordssidan av båten. Det blev rent och fint.

5

Inomhus behövdes det hållas rent på golven och Ama var glad att det aldrig är hennes uppgift. Hemma är det alltid Anders som fixar dom golvrelaterade uppgifterna, men här smet även han undan. Bra gjort av dom att sätta upp en varningsskylt för själva dammsugaren – läskiga grejer dom manickerna…

6

I flygplans/helikopterhangaren behövde dom långskaftade rengöringsmojänger. Både flygplan och helikoptrar är rätt höga.

7

Men dom hade tydligen rengjort för mycket? Ama – språkexperten – tror att dom hade glömt två prickar över o-et? Det skulle nog ha stått ”För Rent”. Vad rymden hade med saken att göra, det har Ama ingen aning om. Ni får fråga den som gjort skylten.

8

Om man hade en smutsig fisk kunde man göra den ren på det där stället.

9

Behövde man rengöra sig själv så kunde man duscha i dom där fräna duscharna som låg precis ovanför en fin surfingstrand. Sen fanns det tydligen allmänna toaletter där bak där dom visade shower? Jomen då blir det väl roligare att gå på toa, kan tro.

(Men bara för att det handlar om tråkig rengöring det här inlägget, så behöver det väl inte vara så fasligt grått? Skärpning Ama!)

10

(Sådärja. Lite mer färg). Inne i såna där affärer brukar det finnas rengöringsgrejer för huden. Ama är novis på sånt och nöjer sig oftast med tvål och/eller duschkräm och vatten. Tog därför en översiktsbild så kan ni leta upp det ni önskar själva. Smart va? (Dessutom började personalen titta lite misstänksamt på Ama där hon smög omkring med kameran bland hyllorna).

11

Nu blev det helt plötsligt väldigt färgglatt! Den här typen av rengöringsmedel är Ama genom sitt yrke betydligt mer van vid och kunnig om. Hon har i alla fall sett nåt liknande förut… Minns att det fanns en häst i stallet i Amas barndom som hette Ajax, det var nog därifrån AHA-upplevelsen kom.

12

Man ska hålla rent och fint omkring sig. Nuförtiden får man inte bara se till att man kastar bråten i ett sopkärl, nej, man ska kasta grejerna i rätt sopkärl också. Inte helt lätt alla gånger.

13

Här var det en annan variant. Vad är skräp och vad är återvinningsbart? Och kan man verkligen slänga allt som är återvinningsbart i en och samma tunna? Frågorna hopar sig.

Den där symbolen upptill på den röda tunnan…

14

… den här alltså. Den fick Ama att tänka på en braig slogan som kanske förekommer än? ”Be a Tidy Kiwi” fick nämligen Ama att tänka på ”Håll Sverige Rent”. Minns när vi alltid var ute med skolan en dag på våren för att plocka undan det skräp som hade gömts i snö och kommit upp i tö. En jättebra grej som fick dom flesta i min generation att vara noga med att använda soptunnor i alla lägen.

15

Här tyckte Ama att det var bra att det var förbjudet att slänga hundar i soptunnan. Visst ska man hålla rent, men det finns ju gränser…

Till slut vill Ama berätta att hon har letat efter en ren hela veckan, men det djuret är alls inte lätt att hitta här på södra halvklotet.

Det närmsta hon kom var detta:

16

En älg. I och för sig ett hjortdjur, men ändå inte helt rätt. Fast å andra sidan är själva koppen ren. HAHA!!! 

Okej. Den var dålig så det är nog likaså bra att sluta nu.

Gomorron!


En härlig upplevelse!

19 oktober 2019

 

Vi hade ju dimma och regn när vi åkte på vår utfärd från hamnen i Akaroa, men det blev en fantastisk upplevelse ändå.

När vi kom fram till målet klev vi in i en stor lada.

1

Där hade dom en vacker tavla på en av väggarna.

Men det var ingen tavla, det var verkligheten utanför fönstret.

2

Fårfarmaren Murray himself berättade hur han hamnat där och historien om farmen. Sen presenterade han sin svärdotter Hanna och ett får. (”Tavlan” på förra bilden var fönstret där till höger).

3

Hanna demade hur man klipper ett får, rekordet hon hade var 45 sekunder. Det här tog lite längre tid, kanske 3 minuter, men sen – VIPS! – blev det…

4

… ett nakenfår! (Ooops… Borde kanske ha varnat känsliga läsare).

Sen gick vi ut i verkligheten utanför fönstret.

5

Där träffade vi dom här finingarna. En bordercollie till höger och en… en… en annan sort till vänster.

6

På en given signal stack bordercollien iväg som ett spjut upp på berget. Dom vita prickarna är får. (Ama har pekat ut jycken, svår att urskilja bland alla stenar).

7

Hennes uppgift var att samla ihop fåren och driva dom nedför kullen.

8

Hon styrdes av visselsignaler från Hanna, samma tjej som klippte fåret tidigare.

9

Dom lyckades väldigt bra med samarbetet…

10

… och tämligen snabbt var fåren nere hos oss. Undrar om fåret längst ner till höger var det som blev klippt tidigare? Ama tyckte att hon kände igen frisyren.

11

Sen var det den andra hundens tur att driva upp dom på berget igen. Han var mer av den ”stötande” typen medan den första var mer en ”samlare och drivare”. Ama tyckte att det såg nästan lika perfekt ut som när ”Babe, den modiga lilla grisen” var in action. Snygga led där.

12

Jomenvisst såg det väldigt Babe-artat ut? (Ni har väl inte missat den filmen? Den hör till Amas absoluta favoriter).

13

Till slut tyckte Hanna att han hade utfört sitt jobb tillräckligt bra och blåste ”Sitt, du är klar!” i sin pipa och ropade tillbaks honom.

14

Båda hundarna var huuur fina som helst och det syntes verkligen hur KUL dom tyckte att det var! Medan den ena jobbade stod den andre och typ hoppade på stället för att få en signal att hjälpa till, men Hanna hade total koll på dom hela tiden. När det inte var jobb på gång ville dom gärna bli kelade med också.

15

Efter klippning och vallning satt det bra med fika – te och nybakade scones. Ni kanske ser vem som står beredd på att hugga in på godsakerna?

16

Fast först ville han ta ett litet snack med husets kung. Hundarna får slita och släpa ute medan katten ligger inne och myser framför brasan i skydd från ruskvädret. Haha! Typiskt katter!

Jodå, det blev verkligen en fantastiskt bra utfärd.

17

Och vem blir väl inte på gott humör av att krama ett får? (Kanske inte fåret om Ama tyder bilden rätt…).

Ha en braig dag!


Varierande väder

18 oktober 2019

 

Vi lämnade Tauranga kraftigt försenade på grund av vinförhållandena och kom iväg först klockan 03:30 lokal tid. Hot om taskigt väder på nästa destination var överhängande. Kanske skulle vi inte få komma in i viken och om vi ändå gjorde det så kanske inte tenderbåtarna skulle få ta oss i land efter vi ankrat?

Att dom dessutom hade bytt kapten på vår skuta till ”Kapten Sissy” var också en anings oroande. Det var han som inte vågade åka runt Kap Horn med oss hösten 2016 och dessutom nästan fick vår skuta upp på land i april 2018.

Spänningen var oooliiiidlig!

Men först väntade en dag till sjöss.

1

Och den blev inte alls fel. Här satt Anders vid 8-tiden efter frukosten och funderade över vilka punkter på programmet som var mest intressanta.

2

När Ama senare hittade hummer på buffén till lunch var lyckan gjord. Kockarna ropade ”photographing time!” och poserade glatt (eller så flydde dom?).

Man fick ta en delad hummerstjärt per person. Ama frågade lite försynt ifall hon kunde ta till sin (ovetande) man också?

3

Hon fick sju stycken halvor (och ändå lämnade hon tillbaks två med tanke på medpassagerarna, Ama trodde väl aldrig att hon skulle lämna tillbaks hummer?). Förmodligen gillade dom att bli fotograferade trots allt, kockarna.

Anders då? Fick han nån hummer?

4

Nejdå. Han valde korv och pommisar istället, han tyckte väl att dom passade bättre till ölen. (Jodå, han fick smaka av hummern också. Lite…).

5

Dan efter åkte vi in i den där viken där vi kanske inte kunde komma in. Kapten Sissy var tuff! Å andra sidan såg vattnet inte sådär jättevilt ut.

6

Sen blev vi glada när vi såg att tendrarna också kom i vattnet.

Efter en tämligen lång väntan kom vi iland…

7

… i Akaroa på Nya Zeeland.

8

Ett fint litet ställe, men tyvärr hade vädret vänt igen och solen lös med sin frånvaro.

9

Stan låg i en lugn och fin liten bukt (tack och lov!).

10

Vi såg intressanta växter…

11

… och bänkar där man inte fick sitta. Men det gjorde inget, för vi hade ändå inte tid att sitta, vi skulle åka på en utfärd.

12

Vi åkte iväg med en minibuss och såg vår fina lilla vik lite grand ifrån ovan.

13

Det kändes konstigt att åka i vänstertrafik, men det ordnade sig efter en stund…

14

… för då blev vägarna så smala att det egentligen inte spelade nån roll vilken sida man åkte på.

15

I dimman såg vi ”tandborstträdet”. Det var vinden som hade fixat till det på det där viset.

16

Vår trevlige chaufför stannade till bussen och sa att i vanliga fall är det en heeelt fantastisk utsikt här! Jomen det var ju bra att få veta det. Tur att man har en god fantasi…

Men det gjorde inget det heller. Såklart hade det varit bättre att ha haft samma fina väder som på båtdagen, men det vi fick se senare uppvägde allt.

Om ni undrar vad vi såg så kan ni titta in nån annan gång här på bloggen. Det här inlägget är på tok för långt allaredan.

Gomorron! Eller vad det nu kan vara…


En promenad i Tauranga

17 oktober 2019

 

Efter helikopterfärden över Tauranga så tog vi en promenad.

Det första som Ama fick syn på var detta:

1

Oooo… Det fanns Lilla Tåget – och vilket gulligt namn också! Fast vi fortsatte till fots.

2

Dom tiggande ”duvorna” såg lite annorlunda ut. Dessutom verkade dom vara extra ettriga och närgångna?

Vi gick vidare.

3

Där försökte vi inte gå in av nån konstig anledning.

4

Den här grinden var lättare att att komma förbi. Det var bara att öppna och passera. Plättlätt! Dessutom hade man kommit till en plats som var tsunamisäker. Uppåt, alltså? Ja, ja. Ama erkänner…

5

… Anders hade för avsikt att lura upp henne på det där berget på udden, trots att vi redan sett det uppifrån.

6

Måste erkänna att det var fina vyer en bit upp.

7

Fast Ama hittade rätt snart en smitväg ned därifrån. HA!

8

Den där trappen var inte så jättelätt att ta sig nedför…

9

… men Ama klarade det galant! (Strax efter fick Anders komma och rädda henne från den position som hon befann sig i, fast det var väl rätt onödigt att berätta, va?).

10

Nedanför trappen fanns det en camping. Den där husvagnen var väl frän? Har aldrig sett nån sån modell tidigare. Antar att man kunde ”fälla ihop” den vid behov?

11

Vi kom fram till en vacker och ödslig strand där man kunde strosa utefter vattnet i lugn och ro. Men ni känner väl Anders vid det här laget och ni ser stensamlingen där i bilden också?

Behöver ens Ama komma med bildbevis?

Okej då. Här kommer bevis på det som ni redan anat:

12

Ord överflödiga.

13

Vi tittade på dom som surfade och Ama blev sugen på att testa, det fanns brädor att hyra precis bredvid.

Men hon anade utgången redan innan.

14

Jodå. Precis sådär hade det slutat. Om nu Ama ens hade kommit upp på den där brädan vilket hon betvivlar.

Sen började vi traska hem mot båten.

15

Vaaar kunde den vara?

Ånej!

16

Dom verkade ha grävt ned den i en park???

17

Så vi satsade på att ta det fina Lilla Tåget med det gulliga namnet hem istället.

Eller inte.

Vi blev ju senare inblåsta i hamnen och skeppet kunde inte avgå som det var tänkt. Enligt kaptenens uppgift (Ama sov) så kom vi iväg 03:30 på natten, lokal tid.

Just nu jobbar han på att köra in den förlorade tiden på den dag vi har haft till sjöss. Får se imorgon bitti hur han har lyckats med det. Dessutom kanske vi inte kan komma iland med våra tenderbåtar där på grund av väderförhållandena.

Nåja. Säkerheten går såklart i första hand och vi sitter ju inte i sjön. Eller så är det precis det vi gör? Ibland är det faktiskt jättebra att sitta i sjön. Åtminstone när man är på en kryssning.

Gomorron!